Kyla gynnar strandad docka

Kyla gynnar strandad docka

Det finns de som drar nytta av den stränga kylan, som de arbetare som ska dra loss den strandade flytdockan utanför Landskrona.

Nyfikna besökare upplever det som ett nästan omöjligt företag; att inom två månader få loss den enorma flytdockan som gått på ordentlig grund utanför Landskrona och dessutom återställa området som det var.

Vi talar om 6000 ton som är ordentligt nertryckt i lundåkrabuktens lera och nu tillkommer också ordentligt med is. Fast kylan är välsignad om det inte blir under 10 minus. Kees Vuik som är belgisk förman för dom oftast holländska arbetarna berättar att det bästa är att det antingen ska vara helt torrt eller helt fruset, allting där emellan är dåligt.

-Därmed inte sagt att jag gillar kyla, säger han och skrattar ordentligt.

Den 165 meter långa flytdockan ska lyftas upp av vatten. Vattnet ska med rejäla pumpar föras in i en bassäng vars väggar nu tillverkas runt det enorma skrovet, och till hälften är klar. Sedan ska dockan dras ut genom en två och en halv kilometer kanal som nu grävs ut i den långgrunda stranden och som till en tredjedel är klar.
-Det har gått bra och det går enligt plan.

När vi står och betraktar pålningen av den fem meter höga järnbalken ner i leran möter den överraskande hårt motstånd.
-Kanske en gammal flodbädd, gissar Kees Vuik

Han har fått instruktioner att rapportera arkeologiska fynd i strandbädden -Som eventuella vikingaskepp fyllda med skatter, säger han och ler.

Och även om kylan är bra för maskinernas möjlighet att jobba så är den påfrestande för dom här arbetarna. Som huvudsakligen är holländare, för vem ska bygga vallar runt världen om inte dom?
-På vintern föredrar jag nog dom sydliga breddgraderna framför detta.

På håll ser vi en liten grupp nyfikna som närmar sig dockan. Maja Asplund berättar om det maffiga intrycket som möter alla bilister som kör förbi och om hur man undrar hur det ska gå till att bygga bassänger.
-Det är spännande och är definitivt en turistattraktion.

• Tweet