Kyrkan jagar gravägare
Publicerad 2 september 2010 - 08:44
Uppdaterad 2 september 2010 - 10:06
|
Många gravar på våra kyrkogårdar ser helt bortglömda ut, överväxta med vacklande stenar och kors. Nu söker kyrkan kontakt med gravrättsinnehavare, små gröna skyltar på gravarna på Salas kyrkogård uppmanar personer som vet något om graven att kontakta församlingen. Kyrkan behöver ha kontakt med en person som kan sköta platsen och fatta beslut. - Det är svårt att fråga döda personer, säger kyrkoherde Lasse Sverberg, man måste fråga någon levande och det måste vara någon som har familjens förtroende att fatta beslut. I 25 år har man rätt till graven, och skyldighet att hålla snyggt på platsen. Och de vacklande stenarna kan rent av vara en fara och ett arbetsmiljöproblem för dem som jobbar här. Det är inte så konstigt att det kan falla i glömska vem som äger graven, tycker Lasse Svedberg. - 25 år är lång tid, då kanske man inte ens är med själv, resonerar Lasse Svedberg vidare. Vad händer med ett gravbrev när jag går bort? Jag tror inte att det är högsta prioritet att leta reda på gravbrevet och se till att lämna de till en levande person och att den informationen går till församlingen. Det blir också allt vanligare med konflikter inom familjen om vilka som ska begravas tillsammans, berättar Lasse Svedberg, och då måste kyrkan veta vem som kan bestämma över platsen. -I splittrade familjer är inte det inte självklart att den som är gravrättsinnehavare vill se den eller den nedlagd i familjegraven, så här kan uppstå konflikter. För dem som har en grav finns valet att börja sköta platsen bättre själva eller att köpa tjänsten av kyrkogårdsförvaltningen. Eller så kan man lämna tillbaka platsen så att någon annan kan begravas där.
|