Valrörelsen

Blomgren kommenterar valaffischerna

Korridorerna på den statsvetenskapliga institutionen pryds av gamla valaffischer (ganska nördigt faktiskt). Slagord och politiska krav från 1940-talet och framåt leder besökaren genom ett stycke politisk historia.

"Rejäl pension"!, "4 veckors semester", "Rak höger", "Inte guld men gröna skogar", eller vad sägs om två favoriter, "Politikens penicillin heter Bondeförbundet" och "Frimodig rakvuxen ungdom kräves för samhällsarbetet".

Kraven och språkbruket har möjligen ändrats något, men mycket är detsamma i dagens valaffischer.

Kanske är det just detta som är syftet med dessa politiska plakat ? inte så mycket för att få ut ett budskap, utan att upprätthålla en tradition.

När partier under ceremoniella former avtäcker valaffischerna är det en hyllning till den fria debatten och demokratin.

"När partier under ceremoniella former avtäcker valaffischerna är det en hyllning till den fria debatten och demokratin"

Det finns effektivare sätt att tala direkt med väljare, men en valrörelse vore tråkig och futtig utan dessa halvtrasiga plakat som kantar våra vägar.

Är det då inget nytt som avslöjas för väljarna på dessa plakat? Egentligen inte, utan de krav som partierna lyfter fram känner vi väl igen. Det kan tyckas märkligt att partierna inte tar chansen att - med dessa affischer - tydligare konkretisera sitt budskap och göra det lokalt.

Om sanningen ska fram är budskapet ganska allmängiltigt. Det försöker rama in partiernas profil och skapa associationer till goda värden, snarare än att hjälpa väljaren att förstå vilket politik man ämnar föra under den närmaste mandatperioden. Samtidigt kanske vi inte kan begära mer av dessa plakat.

Det finns dock en väsentlig skillnad mellan dagens affischer och de gamla i den statsvetenskapliga korridoren, på dagens affischer är personernas betydelse mycket viktigare. I flera moderna valaffischer får budskapet stå tillbaka, medan fotografiet på den ledande kandidaten är affischen.

Personen blir allt viktigare i hur partier profilerar sig och hur valrörelsen bedrivs.

Såtillvida illustrerar valaffischerna en central förändring i den politiska miljön.

Det räcker inte med ett säljande budskap, men måste också ha en attraktiv budbärare.

Magnus Blomgren

• Tweet