Louise Persson: Du blandar bort korten och blundar för våldet

Jag har ett problem med Petter Nilsson. Det är inte i första hand att han skulle plädera för våld eller stå för en ideologi som i grund baserar sig på våld. Han försöker värja sig mot det genom att faktiskt använda en liberal princip, åtminstone delvis.

Varför kan man undra eftersom han inte tar den på allvar genom att obekymrat blanda samman sociala strukturer och mänsklig påverkan med uttryck för våld och tvång. Ska vi följa den typen av postmodern logik så antar jag att den här repliken också betraktas som ett uttryck för liberalt våld.

Om den ska tas på allvar blir konsekvensen att fredlig agitation och meningsutbyte likställs med våld och tvång. Att misstycka och ha en avvikande mening blir en våldshandling. Det är inte särskilt utvecklande eller intressant som idédebatt, mest bisarrt. I en värld där allt betraktas som våld blir också det verkliga våldet osynliggjort.

Eftersom principen om våld och tvång därmed inte tas på allvar, fungerar det inte heller att visa på ett övertygande vis varför liberalism skulle vara en våldsideologi. Vi måste köpa premissen att allt mänskligt handlande, samtyckande eller ej, är våld.

För liberalismen är självägandet centralt som filosofisk värdegrund. Allt utgår härifrån. Den har sådana konsekvenser att den inbegriper rätten till egendom. Ingen må med tvång eller våld förmå människor att göra något mot sin vilja, vi har rätten att neka, men det betyder också att denna rätt gäller alla andra människor, de må också neka.

Den rätten är universell, det betyder att den gäller för alla människor, inte bara vissa människor eller bara vid vissa högtidliga tillfällen. Det ansvar en stat har är att tillse att dessa rättigheter efterlevs och respekteras, inte att förgripa sig på dessa rättigheter.

Det andra besvärliga i detta försök till anklagelseakt är dess blandning av irrelevanser och misstolkade liberala allianser och utgångspunkter, högt och lågt. Allt USA gör är inte i enlighet med liberala värderingar, neokonservativa är exempelvis inte liberaler.

CIA-operationer i Latinamerika är raka motsatsen till liberala värderingar och principen om våld. I artikeln radas de ena exemplena upp efter de andra som tänkta exempel på våld som är osynliggjort av liberala krafter.

Här syftas på allt från en flummig postmodernistisk inställning att allt är en form av våld, som ord, eller statistiska skillnader i levnadsålder, eller kanske det mest "våldsamma" att människor inte har exakt lika sociala och ekonomiska villkor, och att vi i regel faktiskt måste förtjäna vårt levebröd.

Det går att invända på en mängd sätt genom att punkt för punkt tillbakvisa de bisarra påståendena. Men mest av allt är det på sin plats att påpeka att kapitalism är den vitala motor som ligger till grund för mänsklighetens möjligheter att förbättra sina liv, vilket också Karl Marx hävdade och erkände.

Det innebär att levnadsnivån ökat explosivt sedan industrialismens och kapitalismens intåg. Vad den kapitalistiska revolutionen innebar i förlängningen var inte en expanderande utsugen underklass som Marx trodde skulle bli fallet, utan en expanderande medelklass. Allt fler får det bättre. Det är inte ett uttryck för våld att allt fler får möjlighet att förbättra sina liv och därmed lyfta sig ur fattigdom och misär.

Marx är en död hamster och ärligt talat verkar inte ens hjulet snurra.

Vad som måste problematiseras är hur alternativet sett ut utan kapitalism och den liberala rätten till självägande som också innebär rätten till egendom. Det går att blicka ut i världen eller slå upp en historiebok för att konstatera att det är inte ett värdigt alternativ, utan ett fasansfullt alternativ.

Det är bristen på rätt till egendom som ger upphov till svält och stagnation. Rätten till egendom handlar inte bara om att kunna bo i en villa i Djursholm, utan handlar allra oftast om något så basalt som att kunna ställa fram mat på bordet och tak över huvudet.

Det är det alternativa scenariet som Petter osynliggör genom att attackera liberalismen på samma vis som en litterär figur en gång attackerade väderkvarnar. Tanken är förstås att försöka sig på ett resonemang om våld så att det våld som utövas av en auktoritär socialistisk vänster blir lika legitim som en tänkt "liberal". Men då är det på sin plats att analysera detta påstådda våld med någon verklighetsanknytning istället för fria fantasier.

Varför Petter väljer denna typ av angreppssätt kan funderas kring. Ett kan förstås vara att han verkligen anser att egendom är våld. Men då får han genast problem med den definition han lade fram för att visa vad våld är. Med den definitionen är upphävande av egendom mot människors vilja yttersta formen av våld, det är vad kommunismen också visat i praktiken med levande människor av kött och blod.

Något som därför ligger närmare till hands som förklaring är att Forum för levande historia snart drar igång upplysningskampanj om de kommunistiska brotten mot mänskligheten. Det är bra att Petter påpekar att det är viktigt att det lyfts fram, men det gör honom inte gott att därmed försöka förvanska liberalismen till oigenkännlighet.

Louise Persson,
liberal debattör och författare till kommande boken "Feminism"
bloggar på: http://www.louisep.com/

• Tweet