Forumdebattören "Djuret": Inte ens Hitler kunde utrota den liberala humanismen

Petter Nilsson's artikel om liberalismen omfattar såväl fysiskt som psykiskt våld. Den proposition han framför; att liberalismen skulle vara en våldsideologi, bygger dock på ett antal missuppfattningar. I själva verket är liberalismen den enda politiska ideologi som är uppbyggd på rent humanistiska värderingar.

Liberalismen tar klar ställning för individen och håller den fanan även mot kollektivet om så behövs. Inget kollektiv har rätt att begränsa en människas frihet, med dess rättigheter och skyldigheter. Liberalism är med andra ord frihetens ideologi.

I verkligheten samsas liberala med andra ideologiska teser i den politik som utövas och även bland de moraliska uppfattningar som finns hos medborgarna. Inget land i historien har faktiskt lyckats eliminera andra ideologier och skapat ett rent monolitiskt samhälle.

Inte ens Hitler eller Stalin förmådde helt utrota de liberala tankarna bland sina befolkningar. De totalitära ideologierna, kommunism och fascism/nazism, kan aldrig eliminera den törst efter frihet som finns inneboende hos alla människor. Den liberala humanismen lever latent, även i diktaturer, innan den kan manifesteras när friheten och demokratin har återvunnit makten.

På grund av detta faktum ligger det i de totalitära ideologiernas natur att bekämpa den individuella friheten, med alla medel. Därför utövar totalitära ideologier våld och därför är våldet en naturlig del i både kommunister och fascisters arsenal för att bekämpa liberalismen.

Varken historiskt eller i dagens samhälle kan unga liberaler ses utöva gatans parlament. Däremot är våldsamheter starkt förknippad med kommunister, anarkister och nazisters politiska utövning. Så var det i Tyskland på 30-talet och så är det även i Sverige idag.

De totalitära ideologierna kommunism och fascism har även idehistoriskt betydande likheter. De föraktar individens friheter och demokratin som metod för att organisera det politiska ledarskapet. På samma sätt föraktar de marknadsekonomin och företagandet.

Kapitalister är ett skällsord hos både extrem-vänstern som extrem-högern. I stället hyllas planekonomin och den centralistiska totalstaten. Både den kommunistiska och fascistiska ideologierna är därför kollektivistiska till sin natur, där kollektivet defineras som klass respektive ras.

Liberalismen, däremot, saknar kollektiva begränsningar. En liberal propagerar för lika rätt till frihet, oberoende samhällsklass, kön och ras.

Kopplingen mellan kommunism och fascism bevisas även av den Europeiska historien. Innan Benito Mussolini grundade sitt fascistparti, Italienska Arbetarförbundets syndikalistiska program, var han ledare för det italienska socialistpartiet.

Tre fascistiska partier bildades mellan åren 1925 och 1941 i Frankrike, samtliga grundade och ledda av f.d. socialister eller kommunister.

I Spanien slogs Ramiro Ledesma Ramos anarko-socialistiska parti, dvs. National-Syndikalisterna samman med Falangistpartiet, 1934.

I England bildades 1932 partiet British Union of Fascists av Sir Oswald Mosley, som tidigare varit parlamentsledamot och minister i en Labourregering.

Inte något exempel finns där liberala politiker eller partier övergått till endera av de totalitära ideologierna.

Fascismen och kommunismen är två former av socialism, som bygger på kollektivet och våldet som medel för vinna makten; för proletariatets diktatur hos kommunisterna och den rena rasen hos nationalsocialisterna.

Deras fiender har alltid varit företagare, borgerskap, judar och invandrare. Deras friheter fråntogs i såväl Nazi-Tyskland som under Sovjet-kommunismen och skulle besegras en gång för alla, med känt resultat. Någon motsvarighet till Holocaust eller Gulag har aldrig funnits i ett liberalt samhälle.

Förklaringen till fascismens och kommunismens våldsideologier ligger i deras kollektivistiska utgångspunkt. Kollektivet legitimerar våldet, eftersom individen är en underordnad varelse. Lagar om mänskliga fri och rättigheter ersattes under proletariatets diktatur av Lenin med "det revolutionära samvetet", medan Hitler styrde genom "partiets högre lag".

Individen i det kommunistiska och fascistiska samhället är inte längre fri utan reducerad till en okritisk, lojal och självuppoffrande medlem i kollektivet.

För att kontrollera att kommunismen och fascismen fungerar krävs en totalitär stat, styrd genom propaganda och censur. Alla medborgares uppgifter handlar om att upprätthålla ideologin och makteliten. Det är inte utan orsak att angiveriet, skenprocesserna och terrorn är så omfattande i kommunistiska och fascistiska stater.

Mönstren kommer från Marx, som alltid hävdade att proletariatets diktatur måste utöva våld och terror för att överleva. Lenin avrättade gärna oskyldiga för det gjorde större intryck på massorna och Trotskij byggde sedan världens första permanenta koncentrationsläger riktade mot den egna befolkningen, något Hitler och nazisterna senare fulländade till det rent industriella mördandet.

Den ideologiska kampen har därför alltid handlat om individens friheter hos liberalismen, mot kollektivets våld inom kommunism och fascism. Kampen fortgår än idag.

Djuret
flitig forumdebattör på SVT Opinion

• Tweet