Jag ger betygsdebatten icke-godkänd. Varför? Både Jan Björklunds betygsmaffia och flumskolelobbyn kämpar hårt med att förenkla och polarisera den fråga som ligger många nära om hjärta - utbildning, eller snarare bristen på densamma. Resonemangen från båda sidor bygger på verklighetsfrämmande drömmerier om utbildning och lärande. Det är dags att reda ut begreppen.
Kärnproblemet med den svenska skolan, som varken flumlobbyn eller Björklund lyckas ringa in, är svårt att peka ut. Det är inteordningsbristen eller betygen, utan en mängd olika faktorer.
Skolan måste hitta den perfekta balansen mellan tillräcklig auktoritet och möjlighet till kreativitet. De beror av varandra, något som varken Björklund eller vänsterpartiet verkar ha förstått.
Jan Björklund är ett fan av kvicka oneliners. Debatten om tidiga betyg kommenterar han helst i form av sportmetaforer. "Det är svårt att lära sig hoppa höjd om man inte lägger ribban högt". Björklund målar upp en helhetslösning byggd på mobilförbud och sexskalig betygskala.
Men problemet med hans argumentation är inte strävan efter disciplin- utan att den bygger på en dröm om skolan som en arbetskraftsfabrik för näringslivet. Jag som har gått i så kallade elitskolor under min uppväxt vet vad som krävs för att en skola ska funka. Och jag känner inte igen mig i vare sig problemformuleringen eller lösningen som Björklunds maffia tillhandahåller.
Betyg kan inte vara den enda metoden för att nå höga mål. I länder där skoleleverna är för starkt styrda av diciplin och ordning växer inga företagare ev den enkla anledning att idéprocessen kvävs av auktoritetstro.
Även flumlobbyn misslyckas i sin analys av skolkrisen. Huvudargumentet verkar vara att tidiga betyg skapar konkurrens mellan barnen. Det är kontraproduktivt att ge betyg en sådan betydelse som dessa debattörer gör.
Från barnsben bedöms du efter dina prestationer. Om inte i skolan, så på fritids eller fotbollsträningen. Problemet är när prestationerna får vara grunden till självkänslan ? precis vad som antas när man diskuterar huruvida betyg alls kan ges till känsliga tonåringar.
Betyg säger inget om hur bra människa det finns bakom, och ska inte ges den betydelsen av dem som diskuterar dem. Tidigare betyg skulle avdramatisera sin egen existens.
Det största tankefelet som flumskolepolitrukerna har verkar härstamma från filmer av typen Döda poeters sällskap. "You have to inspire the kids!" ropar de och river ut sidor ur skolböckerna. Föreställningen att alla barn aktivt letar efter kunskap tills lusten dödas av betyg och glosplugg är inte rättvisande.
När jag gick i skolan var det få som brydde sig om att de lärde sig för livet. Det som fick oss att plugga var känslan av att vara utvalda, och strävan efter högre betyg för att kunna gå den lätta vägen genom livet ? högre utbildning.
Ungdomar som aldrig läst en bok vet inte vilken kunskap de behöver, eller hur man höjer kvalitén på sitt lärande. Betygsfria skolor skulle framförallt drabba de svaga eleverna som inte har någon motivation att plugga för sin egen skull.
Flumskolans drömmar om betygsfri undervisning för mina tankar till hur lärandet går till i Donna Tarts storsäljande roman den hemliga historien. Ett litet antal privilegiade elever sitter tillsammans med en mystisk magister och svettas över gammelgrekiskan med äkta kunnande som mål och incitament.
Det är inte så verkligheten ser ut. De flesta elever behöver betygen som morot och måttstock när de ska lära så abstrakt kunskap.
Skolan ska vara en plats där bakgrund inte ska spela roll, där klassresor kan ta sin början. Så är det inte idag, och alliansen skolpolitik kommer inte hjälpa oss att nå målen om de ska fortsätta att förenkla problematiken till att handla om kepsen i klassrummet.
Vilka gynnas av dagens betygssystem? Är det den samhällsgrupp som redan har mest makt och inflytande? Nej, sanningen är att det är flickorna som lyckas. Vänsterpartiet, med sin talesman i skolfrågor, Rossana Dinamarca, i spetsen fortsätter att driva frågan om en betygsfri grund- och gymnasieskola trots vetskap om detta. I sin klassanalys ignoreras alla de arbetarklasstjejer som idag gör snabba klassresor med hjälp av bra betyg. Räknas de inte?
Det är inte bara ordningsbristen, utan en mängd olika faktorer som orsakat skolkrisen. Skolan är en katalysator som gör samhällets problem synliga. Diskriminering, klasskillnader och usel integration går inte att dölja. Skolkrisen är inget unikt för Sverige, utan något som drabbat stora delar av de länder som haft utbildad arbetskraft som konkurrensmedel i världsekonomin.
Målet borde aldrig vara ett ingen får utmärka sig i skolan. Att en duktig elevs kunskaper lyfts fram i betygen är aldrig samma sak som att de dåliga eleverna slås ut. Alla kan inte bli bäst i skolan, men den bästa eleven ska kunna komma varifrån som helst. Med eller utan keps.
Debatt är SVT:s sajt för samhällsdebatt. Det är platsen där de viktigaste och mest angelägna samhällsfrågorna diskuteras. Debattartiklar mejlas till debattartiklar@svt.se, och vi vill gärna ha ensamrätt.
SVT Play
