Högerregeringen har varit smärtsamt effektiv under sina två första år. Men jag oroar mig ännu mer för vad regeringen ska ställa till med de två kommande åren, skriver Ali Esbati idag.Foto: Jessica Gow/Scanpix.
Ali Esbati: Bakom rökridån pågår slakten av Sverige
Publicerad 11 september 2008 - 01:00
Det har gått två år. Nu kan vi konstatera att högerregeringen, samlad under den marknadsevangeliska fanan, varit smärtsamt effektiv. Den har snittat sår i det svenska samhället, som går djupare än man anar vid en första anblick.
Den blå ståltråden genom regeringens politik är att bestående förändringar genomförs maskerade som små korrigeringar eller med teknikaliteter och infantiliserande mantran ā la "det måste löna sig att arbeta".
Regeringen har undvikit den hatiskt antifackliga retorik som brukar prägla reaktionära projekt. Men de indirekta attackerna har varit desto effektivare.
Omedelbart efter valet gjorde man det dyrare att vara knuten till facket. Den så kallade egenavgiften till a-kassan höjdes, medan ersättningen sänktes och det blev svårare att kvalificera sig för ersättning. Samtidigt avskaffades avdragsrätten för fackavgift - men inte arbetsgivarnas avdragsrätt för sina organisationer.
För många blev det frågan om en fördubbling av avgifterna - tyngst för de mest utsatta, med lågbetalda, ofta osäkra anställningar.
Resultatet är tydligt. Facken har förlorat närmare 200 000 medlemmar. Tappet är den största sedan storstrejken 1909. Andelen fackligt anslutna i åldersgruppen under 30 år har snabbt sjunkit till under 45 procent.
Där arbetsförhållandena är som svårast och facket behövs allra mest är också trycket störst. Hotell- och restaurang har tappat nästan var fjärde medlem. Handels runt tio procent.
Arbetstagarnas möjlighet att göra sina röster hörda betyder mer för hur samhället kommer att se ut, än hur många riksdagsledamöter som bär den ena eller andra partinålen.
Vanligt folks möjlighet att gemensamt vara en maktfaktor i samhället är ett skyddsvärn mot en utveckling där folk tvingas krypa för överheten. Genom att bakvägen åderlåta facket kan de tunna samhällsskikt som i kraft av ägande och pengar redan har stor makt, flytta fram sina positioner och bli ännu bekvämare.
Ändringen av fastighetsskatten har gett miljongåvor till miljonärer i Danderyd och Täby. Samtidigt kan de stora gemensamma värden som finns i de allmännyttiga bostadsbolagen nu säljas ut. Och utförsäljningsminister Odell meddelar att "vi kan inte subventionera nybyggande av bostäder, det har inte folkhushållet råd med".
Effekterna av den här bostadspolitiken biter sig fast decennier framåt - klassamhället cementeras bokstavligt talat fast.
Genom att ändra några formella bestämmelser i sjukförsäkringen kan människor nu förlora sin anställningstrygghet vid långvarig sjukdom. Ersättningen i sjukförsäkringen sänks genom en ändrad beräkningsmodell.
Tillsammans med andra sänkningar och tidsbegränsningar har hela den svenska socialförsäkringsmodellen - som är exceptionellt framgångsrik i internationell jämförelse - urholkats och satts i gungning. Vi går mot en privatiserad var-ängslig-för-egen-del-och-skit-i-andra-modell.
Regeringen har drivit igenom "möjligheten" att sälja ut sjukhus och kommer med förslag om tvång för landstingen att låta privata vårdbolag tränga ut den offentliga vården. Det är stora civilisatoriska baklängeshopp mot en amerikansk modell som vi vet ger dyrare, sämre och mer orättvis vård.
Svenska folkets tillgångar - de statliga bolagen - reas ut med 50 miljarder per år. Det är tillgångar som är mycket svåra att ta tillbaka.
Listan kan göras längre. Men jag ska villigt erkänna att jag är ännu mer orolig för vad regeringen kommer att ställa till med de kommande två åren.
Detta är en regering som kom till makten efter en historiskt förljugen valkampanj. Göran Persson framställdes som en korrupt folkhemsvariant av Kim Jung Il och det förrädiska begreppet "utanförskap" lanserades som rökridå att gömma sin egen politik bakom.
När röken skingrar sig - det började på valdagen - faller regeringens popularitet.
Då uppstår behovet av nya avledande tricks. Det går att ana en historiskt välanvänd kandidat: utfall mot flyktingar och invandrade. Regeringen har redan vridit upp volymen på det grumsiga och insinuanta pratet om "krav".
Dessvärre är nog mer sådant att vänta. I dessa FRA-tider - och på dagen sju år efter 11:e september 2001 - kan vi påminna oss om vad man kan åstadkomma med diffust hotbildsmånglande.
Allt detta belyser oppositionens ansvar. Att få bort de fyras gäng från Rosenbad är en bra början. Men det viktiga är att göra något åt såren - att vara minst lika effektiv som den här regeringen på att driva politik. En annan politik.
Det är vad man borde snacka om i de rödgröna omklädningsrummen i halvtidsvilan.
Debatt är SVT:s sajt för samhällsdebatt. Det är platsen där de viktigaste och mest angelägna samhällsfrågorna diskuteras. Debattartiklar mejlas till debattartiklar@svt.se, och vi vill gärna ha ensamrätt.
SVT Play
