svt.se/opinion
Vandaliseringen var planerad. Och polisen stod bredvid och tittade på, skriver Fredrik Malm. Foto: Johan Nilsson/Scanpix

Fredrik Malm: Pengar till välfärd inte vandalisering

Publicerad 24 september 2008 - 09:43
Uppdaterad 7 oktober 2008 - 14:59

Luciano Astudillo, socialdemokratisk riksdagsledamot, viftar bort vandaliseringen under Reclaim the streets "gatufest" i Malmö i helgen. Det var bara "enskilda individers handlingar" skriver han. Jag är inte så säker om de som drabbades av våldet är nöjda med den förklaringen.

För om det vore som Astudillo beskriver, varför ägde våldsamheterna just rum i samband med European Social Forum? Och varför var det främst forumets besökare som var där? Och varför försvarar så många av forumets delegater våldet?

Pratet att vandaliseringen och ESF är två helt skilda företeelser haltar. Alla vet att det finns såväl fredliga som våldsamma aktivister inom vänsterrörelsen. Det enda jag kräver är att de demokratiska grupperna förmår att sätta ned foten mot extremisterna. Men detta klarar inte den demokratiska vänstern. I stället kritiserar de mig och andra som inte accepterar vandaliseringen.

Vandaliseringen var planerad. Och polisen stod bredvid och tittade på. Givetvis kunde det ha blivit mer bråk och förstörelse om polisen ingripit eftersom aktivisterna hatar polisen. Men den signal som nu sänds ut är att det är fritt fram att slå sönder, klottra och elda bilar utan att polisen ingriper. I stället ska polisen ta av sig hjälmarna och filma eländet.

Det blir ofta kravaller just när socialister träffas för att hålla forum. Orsaken är precis det jag skrev i mitt första inlägg i denna debatt, nämligen att den demokratiska vänstern inte sätter ned foten mot rörelsens antidemokratiska grupper och individer.

Så länge inte den etablerade och demokratiska vänstern marginaliserar extremisterna och våldsförespråkarna så kan vi inte betrakta vänsterrörelsen som alltigenom demokratisk.

Detta är egentligen inte mitt problem. Det borde vara en angelägenhet för aktivister inom vänsterrörelsen. Men de tar inte ansvaret. Som deltagare på ESF konstaterat buades delegater ut som krävde ett avstånd från våldet.

Astudillo är socialdemokrat och medlem i Skånes socialdemokratiska partidistrikt. Det är hans partikollegor som bestämt att Malmös invånare blivit tvungna att punga ut minst 5 miljoner kronor för att European Social Forum skulle äga rum. Detta är mer pengar än vad kommunen ger till rikskända Moomsteatern för utvecklingsstörda för ett helt år.

Det är dessutom dubbelt så mycket pengar som Malmö Kommuns centrala budget anslagit till föreningsbidrag i kommunen under ett helt år. Det är en fullständigt orimlig prioritering att några dagars vänstercirkus värderas högre än den ideella sektorn och viktig kultur för hela verksamhetsåret.

Om detta tiger Astudillo. Han tiger om att den som finansierar evenemang där våldsamma element får skjuts och legitimitet att kasta sten mot polisen och förstöra folks egendom också har ett ansvar. Det ansvaret är inte socialdemokraterna beredda att ta.

Därmed är det upp till Malmös invånare att utkräva ansvar: Seriöst kommunalt arbete eller oseriös cirkus, pengar till välfärd eller pengar till vandalisering.

Fredrik Malm
Riksdagsledamot (fp)

Alternativ bild för flash innehåll.

Saknar du något i Debatten?

Alla är välkomna att skriva, och bedöms på samma sätt av vår redaktion. Din artikel ska ha max 4000 tecken, och vi vill självklart ha ensamrätt.

 
 
Redaktionen

Det här är Debatt

Debatt är SVT:s sajt för samhällsdebatt. Det är platsen där de viktigaste och mest angelägna samhällsfrågorna diskuteras. Debattartiklar mejlas till debattartiklar@svt.se, och vi vill gärna ha ensamrätt.

 

Följ oss överallt...

Följ oss i mediebruset. Vi finns på:

Alternativ bild för flash innehåll.
Hanna Hellquist, programledare i Morgonpasset i P3. Foto: Ellen Andersson / P3 Nyheter

Den omtalade hashtaggen Hanna Hellquist har skapat en twitterstorm efter ett uttalande om sexism.

Senaste nyheterna
Josephine Forsman. Foto: UR

Seriestart: Låtarna som förändrade musiken I UR:s nya serie listar Josephine Forsman de viktigaste låtarna i populärmusikens historia.