Jag har suttit på flera möten där vi planerat för hur vi ska få bort våldet från de stora demonstrationerna. Oftast lyckas vi med den målsättningen, skriver Alexander Chamberland. Foto: Scanpix.

Alexander Chamberland: Vi uppmanade stenkastarna att sluta

Härskarteknikerna haglar i Fredrik Malms debattinlägg om European Social Forum (ESF) i Malmö, där han vill att socialdemokraterna ska stå för gatuvåldets nota.

Artikeln inleds: "Vänsterungdomar visade att en annan värld är möjlig genom att attackera polisen med stenkastning, slå sönder butiker, sätta eld på bilar och klottra på husfasader."

Fredrik Malm har så vitt jag vet aldrig varit aktiv i rörelsen för en rättvis globalisering. Jag såg honom inte på ESF och han var inte med på Reclaim the streets-festen.

I värsta fall har han fått sin bild av ESF från mainstreampressen, som vill maximera sin försäljning genom att uppförstora konflikter och skriva om våld. I bästa fall har han fått sin bild från andrahandskällor.

På vilka grunder ska han ha tolkningsföreträde kring vad som hände på European Social Forum?

Jag har varit aktiv i rörelsen för en rättvis globalisering i flera år. Jag var med på ESF och reclaim the streets och höll mig fredlig, precis som minst 99 procent av deltagarna.

European Social Forum bestod av 20 000 aktivister, varav cirka 30 använde våld. Antalet krossade rutor var 5-6.

Fredrik Malm osynliggör alla oss som använder fredliga metoder och gör därmed våldsverkarna en tjänst.

Han hävdar att den demokratiska delen av vänstern håller våldsverkarna om ryggen. Han säger också att det verkar saknas internt tryck för att ändra på detta. Som jag redan skrivit är det tydligt att Malm inte varit en del av folkrörelsen för global rättvisa.

Jag har suttit på flera möten där vi planerat för hur vi ska få bort våldet från de stora demonstrationerna. Oftast lyckas vi med den målsättningen. Nästan alla demonstrationer som jag deltagit i har varit helt fredliga

Problemet är att dessa demonstrationer ignoreras ofta av massmedia, som intresserar sig mest för våldsamma inslag, och skapar en frustration som underblåser våldet. De gånger som det förekommer våldsinslag så handlar det alltid om en liten minoritet av demonstranterna.

Arrangörerna och enskilda deltagare brukar alltid försöka gå emellan. Detta hände även på reclaim-festen i fredags. Arrangörerna uppmanade deltagarna via högtalarna att hålla sig fredliga. Jag och flera deltagare med mig gick fram till stenkastarna och uppmanade dem att sluta.

Fredrik Malm tar också upp andra saker som jag vill sätta lite perspektiv på. Det första handlar om klotter, som han förkastar och som jag också, i stort, ogillar. Jag kan dock ibland gilla politisk "klotter", för att jag inte tycker att storföretagen har mer rätt till våra gator och torg, än vanliga medborgare.

Enligt mig är storföretagens reklam, som ockuperat vårt offentliga rum och säger till oss att konsumera mera för att bli smalare, populärare, coolare och lyckligare, också klotter.

Vad ger storföretagen rätten att uttrycka sig in our face all over the place? Det faktum att de har mest pengar? På vilket sätt är det demokratiskt att de rika får större möjligheter att uttrycka sig än de fattiga?

Det andra handlar om våld. Jag tycker att Malm målar upp en svartvit bild av vad våld är. Det finns nämligen både konkret och symboliskt våld. Jag stödjer ingetdera.

Visst är det tveksamt att kasta sten på ett bilföretags skyltfönster, men är det rätt att massproducera bensindrivna bilar, som bidrar till klimatförändringar, som leder till att människor drunknar i översvämningar i Bangladesh. Vad är värst, det konkreta våldet eller det symboliska våldet?

Kanske det sistnämnda? Det här resonemanget ställs på sin spets när aktivister bryter sig in i vapenfabriker och förstör stridspetsar och militärtankar. En sådan aktion skulle jag stödja, för vapnen används faktiskt för att döda människor!

Det tredje handlar om mediekritik. Malm skriver: "När vanligt folk ser kravallerna i Malmö så känner de nog ingen större lust att stödja demonstranterna." Jag skulle snarare vilja säga att människorna som såg 15 000 fredliga aktivister tåga genom Malmö i en fredlig demonstration för en rättvis och ekologisk hållbar värld, förmodligen kände sig peppade att själva göra något åt världsläget.

Samma sak gäller nog de människor som såg alla oss som dansade och hade kul på reclaim-festen. De som däremot missade detta och istället hämtade sin verklighetsbild från medierna, blev säkert bestörta.

Men medierna berättar inte om verkligheten, medierna tar ett litet korn av verkligheten och låter en medie(o)verklighet fylld av skandaler, konflikter och anspelande på stereotyper, växa fram.

Till slut vill jag återgå till Malms slutsats, nämligen att socialdemokraterna ska betala för gatuvåldet. Det kan jag ställa upp på. Men först om storföretagen betalar sin nota till de fattiga och till kommande generationer.

Notan skulle bestå av saker som vattenföroreningar, regnskogsskövling, jorderosion, klimatförändringar, orättvisa löner i fattiga länder, motverkandet av fackföreningar, som orsakats av deras verksamhet. Något säger mig att den notan är cirka 1 000 gånger högre än notan för de sönderslagna fönstrena på SEB.

Jag vet att mina åsikter förmodligen betecknas som extremvänster av liberala ledarskribenter, högertankesmedjor som Timbro och finanschefer. Jag vet att det är dessa människor som har tolkningsföreträde i vårt samhälle. Jag vet att de säger att kapitalism är den enda vägens politik.

Jag vet att de hävdar att ett visst mått av klassklyftor skapar utveckling. Jag vet att de säger att vinstjakten är människans främsta drivkraft. Men European Social Forum hjälpte mig att hitta min egen röst och den säger att en annan värld är möjlig.

Alexander Chamberland
Debattör, aktivist och feministisk bloggare
http://alexanderchamberland.blogspot.com

• Tweet