Feminismen som kunskapsteori har mycket kvar att erbjuda, skriver Petra Östergren. Foto: Jonas Ekströmer/SCANPIX

Petra Östergren: Dags att utmana de rättrogna feministerna

Jag blev helt enkelt less. Less på feministiska debatter som mer verkade handla om att positionera sig och att tänka rätt - än att tänka fritt och nytt och låta oliktänkande komma till tals.

Less på feministiska antologier där precis samma sak sades om och om igen - av i princip samma personer som redan sagt det på andra ställen. Less på att fler, inte färre, i kölvattnet av feminismens mediala uppgång och fall sa "jag är inte feminist, men jag är såklart för jämställdhet".

Men istället för att uttrycka min besvikelse tyckte jag att det var bättre att göra något bättre själv. Eller åtminstone något som jag tyckte var bättre.

Så jag bad en skara människor skriva texter om saker som berörde dem och mig. Människor som jag hade haft kontakt med på något sätt de senaste åren, eller människor vars arbete jag hört talas om och som inspirerat och provocerat mig. Och de skrev - om våldtäkt, abort, rättsystemet, pengar, mode, sex, relationer - på sätt som även fick mig att tänka till och tänka om.

Är våldtäkt verkligen det värsta som kan hända en kvinna? Är inte abort egentligen att döda? Är det nämndemännens fel att kvinnor och hbt personer inte får rättvisa rättegångar? Varför har inte fler kvinnor mer fuck-off kapital? Är tvåsamhet riktigt sunt för kvinnor? Varför ska karlar alltid få sex gratis? Är den moderna, jämlika mannen bara en myt? Varför ska vi bara delas in i två kön?

Säkert kommer boken och flera av bidragen att vålla debatt, men det är egentligen inte det jag vill. Istället skulle jag vilja att den manade till eftertanke och reflektion hos feminister som är tvärsäkra på att just de har rätt.

Särskilt feminister som sitter på maktpositioner - i medierna, i politiken, i akademin. Men framförallt, att den inspirerade och gladde helt vanliga människor, de som börjat tycka illa om feminismen men självklart vill ha ett jämställt samhälle.

För jag tycker att feminismen som kunskapsteori, som sätt att förstå världen på, har mycket kvar att erbjuda. Jag tycker att perspektivet kön fortfarande kan få oss att upptäcka orättvisor. Och jag tror att olika, nya, påhittiga feministiska strategier kan hjälpa till att undanröja dessa.

Men för att detta ska ske måste debattklimatet förändras. Vi måste få tänka annorlunda utan att bli lynchade och kallade anti-feminister. Vi måste förbehållslöst få pröva nya tankar och idéer utan att dessa omedelbart måste omsättas i en ny feministisk agenda eller politik.

Och det tror jag är feminismens allra största utmaning. Eller rättare sagt, de rättrogna feministernas och det svart-vita debattänkandets utmaning.

Idag ska Anna Ekelund, som medverkar i antologin, tala om abort i SVT Debatt. Vi får väl se om tiden är mogen för hennes nya tankar.

Petra Östergren
Författare, aktuell med boken "F-ordet. Mot en ny feminism."

• Tweet