Att kräva samtal med Hamas istället för blodbad betyder inte gillande av Hamas filosofi, skriver Per Gahrton. Foto: AP Photo/Nasser Shiyoukhi/Scanpix

Per Gahrton: Bryt bojkotten och börja samtala med Hamas

För en vecka sedan lade en av världens mest respekterade tänketankar, International Crisis Group, fram ett förslag till hur Gazablodbadet ska kunna stoppas (Ending the war in Gaza, 5/1 -09).

Bland förslagen fanns krav på omedelbart eld-upphör, slut på Hamas raketbeskjutning, slut på alla israeliska angrepp, israelisk utrymning av Gaza, en internationell skyddstrupp, öppning av Gazas portar till Egypten och Israel, samarbete mellan Hamas och Fatah.

"Men ingenting av detta kan förverkligas om omvärlden vägrar byta inställning till Hamas", summerade ICG:s analytiker Nicolas Pelham. Tydligare kan det inte sägas. Hamas är visserligen en del av problemet, men en också en oundviklig del av lösningen.

Det dröjde tjugo år efter den israeliska ockupationen 1967 innan PLO och Fatah beslöt att acceptera en judisk stat inom 1967 års gränser. Det var en enorm eftergift eftersom FN-beslutet 1947 gav Israel betydligt mindre territorium.

1993 inleddes en fredsprocess med syfte att skapa en palestinsk stat. Men Israel föredrog judiska bosättningar och murbygge på palestinskt område. Det var denna utveckling som fick en majoritet av palestinierna att misströsta om Fatahs och PLO:s förmåga att skapa en palestinsk stat, vilket ledde till valseger för Hamas 2006.

Hamasexperten Khaled Hroub har jämfört tre grundläggande politiska Hamasdokument: det ursprungliga programmet från Hamas bildande 1988, valprogrammet 2006 och slutligen det förslag till program för en samlingsregering med Fatah som lades fram en tid efter valet. Medan ursprungsprogrammet är militant både beträffande relationen till Israel och kraven på inre islamisering av samhället är redan valprogrammet radikalt annorlunda.

Och i förslaget till regeringsprogram finns nästan ingenting av den ursprungliga radikalismen kvar.

Min egen upplevelse av Hamas under valkampanjen 2006 bekräftar Hroubs bedömning. Jag frågade en Hamaskandidat om Saudiarabiens förbud för kvinnor att köra bil och Irans styrelsemodell med en religiös överhöghet över det folkvalda parlamentet.

Han avvisade bådadera med argumentet att sådant inte finns föreskrivet i koranen.

Till detta kommer att Muslimska Brödraskapet, som Hamas ursprungligen är en palestinsk gren av, under de första tjugo åren av den israeliska ockupationen vägrade medverka i väpnade aktioner och föredrog en politisk strategi, vilket islamisterna fick utstå mycket kritik för från de palestinska sekulära nationalisterna.

Den palestinska organisation som idag blivit symbol för väpnat våld mot Israel vägrades alltså länge använda våld, till skillnad från den grupp som idag symboliserar en fredlig strategi (Fatah). Rollerna kan skifta snabbt - och kan göra det igen.

Tyvärr rusade EU iväg (i motsats till Norge) och inledde en finansiell bojkott mot segraren i arabvärldens mest demokratiska val vilket hade katastrofala följder.

Det hjälpte inte att Hamas och Fatah våren 2007 bildade samlingsregering, bojkotten fortsatte, kaos utbröt, Hamas tog makten i Gaza. För detta har EU ett tragiskt huvudansvar.

EU och Väst har provocerat fram en situation där Hamas kontrollerar 1,5 miljoner palestinier och Israel med total likgiltighet för palestinska liv utnyttjar omvärldens passivitet för ett blodbad på civila och barn.

I det läget är det självklart att man måste tala med Hamas. Att kräva samtal med Hamas istället för blodbad, betyder inte något gillande av Hamas politiska filosofi.

Det betyder bara att man letar efter den tappade fredsnyckeln där man faktiskt tappade den.

Per Gahrton

• Tweet