Juristkommissionen i Norge anmäler Sverige på grund av FRA-lagen, skriver Jon Wessel-Aas. Foto: Privat/Arkivbild SCANPIX

Jon Wessel-Aas: FRA hotar oss norrmän

Den internationella juristkommissionens norska avdelning, ICJ Norge, skickade i onsdags en formell stämningsansökan till Europadomstolen för mänskliga rättigheter, till stöd för Centrum för rättvisas anmälan mot den svenska staten med anlending av införandet av FRA-lagen. Varför gör vi det?

För det första gäller det att ha klart för sig att varje makthavare strävar efter makt. Information är makt. Detta är den inneboende logiken för all signalspaning i etern.

Men i förhållandet mellan stat och medborgare i en liberal demokrati gäller vissa principer för statens kontroll av information.

Den europeiska människorättskonventionen skyddar grundläggande medborgerliga rättigheter, och innehåller rättsliga okränkbara principer om kommunikationsfrihet och om personlig integritet.

Konventionen innebär också en "rule of law"-princip, som villkorar och reglerar statens makt över medborgarnas personliga integritet.

I kampen mot terrorism och organiserad kriminalitet, och i takt med att statens kontroll över med vem och om vad vi kommunicerar, har dessa principer utholkats.

FRA-lagen är ett uppenbart exempel på det, detsamma gäller för EU:s datalagringsdirektiv.

Datalagringsdirektivet påverkar Sverige och Norge på samma sätt. FRA-lagen däremot är inte bara illa ur ett svenskt perspektiv, utan särskilt problematisk för norska medborgare.

FRA-lagen innebär att den svenska staten, som definierar sina mål mycket diffust, kan övervaka all europeisk kommunikation som passerar Sveriges gränser.

Den svenska regeringen har också sagt att det specifikt är utländsk kommunikation som är målet för övervakningen. Med andra ord omfattas större delen av norsk kommunikation med resten av världen.

De integritetsskyddade åtgärderna som ska skydda den personliga integriteten gäller endast för svenska medborgare. Norska medborgare - som står utanför det skyddet - är därmed rättslösa.

Enligt den svenska utrikesministern Carl Bildt är ett väsentligt ändamål för övervakningen att kunna utbyta information med andra länder i den inofficiella "handeln" som pågår underrättelsetjänster emellan. Det är väl känt att ett sådant utbyte redan sker idag.

Med FRA-lagen riskerar vi att information, som i hemlighet har samlats in av Sverige, hamnar hos norska myndigheter. Vilka därmed får tillgång till information om norska medborgare som på laglig väg annars hade varit omöjlig att införskaffa.

EU:s datalagringsdirektiv förpliktigar att lagra trafikdata om all elektronisk kommunikation i minst sex månader, i syfte att tillhandla polisen informationen vid behov.

Trafikdata ger information om vem som har kommunicerat, tidpunkten/varaktigheten för kommunikationen samt var kommunikationen ägt rum etc. Datalagringsdirektivet innebär ett gränslöst utbyte av trafikdata inom polissamarbetet i EU.

Detta kombinerat med FRA-lagen, och det inofficiella informationsutbytet mellan underrättelsetjänster får man en obehaglig påminnelse om likheterna med totalitära regimer. I synnerhet om dessa formellt åtskilda instanser sätts i system och samverkar.

Om flera stater kombinerar detta med sådan övervakning och ett inofficiellt informationsutbyte som FRA-lagen möjliggör, faller de totalitära pusselbitarna på plats.

Under sådana förutsättningar kommer det att vara fullständigt oförutsägbart vilka detaljer om våra privatliv som hamnar i myndigheternas händer.

Detta hotar kommunikationen mellan medborgarna - likaså hotas relationen mellan den fria pressen och dess potentiella källor som inte längre kan vara säkra på anonymitet.

Den viktiga och grundlagsskyddade kommunikationsfriheten hotas. Demokratin står under attack och makten konsolideras - allt på grund av en ökad statlig övervakning.

Jon Wessel-Aas
Advokat
Den internationella juristkommissionen i Norge (ICJ Norge).

• Tweet