svt.se/opinion
Foto:Drago Prvulovic / SCANPIX

Kalibers arbetsmetoder är osmakliga

Publicerad 3 april 2009 - 15:00

Sveriges radios agerande mot SD är inte värdigt en demokrati. Programmet Kaliber från Sveriges Radio har den senaste tiden sänt flera inslag som handlat om Sverigedemokraterna och Sverigedemokratisk Ungdom.

Till skillnad från exempelvis fallet då jag för någon månad sedan var nära att bli knivmördad av två vänsterextremister, så har Kalibers uppgifter fått en enorm spridning i alla rikstäckande medier.
 
Ledningen har beordrat tre unga kvinnliga reportrar på Kaliber att infiltrera och spionera på SD. Under en ganska lång period har dessa personer deltagit i partiaktiviteter, låtit sig väljas till förtroendeuppdrag och låtsats vara vänner med olika partimedlemmar. Men i själva verket har man alltså spionerat på dem som man utgett sig för att vara vän med, smygfilmat dem och gjort hemliga bandupptagningar av allt de sagt.

I samband med ungdomsförbundets konferensresa till Estland i januari avslöjades en av infiltratörerna. I det läget trodde vi att personen var utsänd av AFA eller någon annan terrororganisation på den extrema vänsterkanten och att syftet var att kartlägga ungdomsförbundets medlemmar för att senare kunna skada dem.

Trots allt den tredje statsmakten utsatt oss för de gångna åren så hade vi faktiskt inte kunnat drömma om att statlig media skulle kunna sjunka till den här nivån.
 
De problem jag i huvudsak ser med Sveriges Radios agerande är följande:

1. Utifrån hundratals timmar av smygfilmning och bandande har man plockat ut ca en minut av uppseendeväckande uttalanden och skämt av varierande karaktär och sedan hävdar man att dessa undantag skulle vara talande för hela materialet och säga mer om vårt parti än alla uttalanden från den valda partiledningen, alla årsmötesbeslut och alla policydokument vi antagit de senaste tio åren.

Kaliber hävdar att främlingsfientliga uttalanden skall ha förekommit på var tredje möte, men vad som är främlingsfientligt är ju i högsta grad subjektivt och det är ju inte osannolikt att reportrarna på Kaliber tillhör den kategori som anser att allt ifrån vissa glassorter till värnandet om svenska traditioner är främlingsfientligt.

När Jimmie Åkesson i SVT:s Gomorron Sverige bad radioledningen att nämna ett enda exempel på främlingsfientliga uttalanden vid sidan av de som redan spelats upp i den nämnda minuten och som partiledningen tydligt tagit avstånd ifrån, så kunde hon inte det och det är ju ganska talande.

Givetvis finns det på dessa hundratals timmar av bandupptagningar också massvis med antirasistiska uttalanden och exempel som går i direkt motsatt riktning, men av detta har Kaliber inte sänt någonting. Det är uppenbart att man är helt ointresserade av att nyanserat beskriva verkligheten, att man vill skapa en endimensionell och felaktig bild av vårt parti och detta gör att granskningen måste ses mer som propaganda än som seriös journalistik.

2. Något som också är mycket märkligt är att Kaliber enbart valt att utsätta Sverigedemokraterna för detta, trots att vi genom bland annat Uppdrag Gransknings valstugereportage, där höga företrädare för bland annat moderaterna, i offentliga sammanhang framförde mycket grova uttalande om invandrare, (man jämförde till exempel afrikaner med apor).

Att statlig media, vars styrelse delvis tillsätts av regeringen själv, väljer att ensidigt attackera en av de främsta utmanarna till regeringen på det här sättet är mycket oroväckande ur demokratisk synpunkt. Klart är i alla fall att det borde vara ett solklart brott mot de pressetiska reglernas krav på opartiskhet.

När man utifrån detta material hävdar att SD skulle ha större problem med främlingsfientlighet än andra partier, trots att man inte granskat de andra partierna på samma sätt, så blir det ett direkt parallellfall till tidningen Expos mångåriga påståenden om att vi skulle vara det mest brottsbelastade partiet.

Detta påstående föll sedan som ett korthus när man väl tittade även på riksdagspartierna och det visade sig att brottsbelastningen hos deras kandidater var nästan dubbelt så hög som hos oss.

3. Det som verkligen gör Kalibers verksamhet extrem och helt omöjlig att jämföra med något annat i svensk politisk historia är dock att man dels dragit infiltrationen så långt att man låtit reportrar ta förtroendeuppdrag inom ungdomsförbundet, men framför allt att man gett sig in i den privata sfären.

Man har inte nöjt sig med att smygfilma politiska möten och politiska diskussioner utan även filmat medlemmar och företrädare, varav flera minderåriga, på deras fritid, i deras hem, på hotellrum och i privata hytter.

Flera unga tjejer från SDU har till exempel mått jättedåligt och oroat sig för ifall de har blivit filmade till exempel när de byter om i sina hytter och ifall det sedan suttit gubbar på Sveriges radio och tittat på och kommenterat det här materialet. Det är en enorm kränkning av den personliga integriteten och ett klart brott mot Europakonventionens stadgar om privatlivets helgd.

Att ingen annan än vi reagerat på den här metoden är ofattbart. Man undrar ju vad som blir nästa steg om detta tillåts att passera helt utan debatt? Samma argumentation som Kaliber använder sig av skulle ju också kunna användas för att till exempel rättfärdiga installationen av dolda kameror i en moralkonservativ politikers sovrum i syfte att granska hur dennes sexliv överensstämmer me de moraliska principer som denne förfäktar i offentligheten. Vill vi verkligen ha en sådan utveckling?

Slutligen måste det också ses som ytterst anmärkningsvärt att reportrarna på Kaliber, som är målsägande i en rättssak, använder sin makt och sina nätverk för att utöva påtryckningar på åklagaren som lagt ned den aktuella förundersökningen.

Att statlig media, delvis styrd av regeringen använder sin makt för att försöka påverka rättsväsendet till att vidta juridiska åtgärder mot en oppositionspolitiker är inte värdigt en demokrati och man får nog söka sig till länder som Vitryssland för att hitta motsvarande exempel.

Erik Almqvist
Förbundsordförande SDU (Sverigedemokratisk ungdom)

Alternativ bild för flash innehåll.

Saknar du något i Debatten?

Alla är välkomna att skriva, och bedöms på samma sätt av vår redaktion. Din artikel ska ha max 4000 tecken, och vi vill självklart ha ensamrätt.

 
 
Redaktionen

Det här är Debatt

Debatt är SVT:s sajt för samhällsdebatt. Det är platsen där de viktigaste och mest angelägna samhällsfrågorna diskuteras. Debattartiklar mejlas till debatt@svt.se, och vi vill gärna ha ensamrätt.

 

Följ oss på Twitter

Var först med att få veta det senaste! Följ våra uppdateringar och vår microblogg på Twitter.

Twitter Updates

    Följ oss på Twitter
    Alternativ bild för flash innehåll.