Sverigedemokraternas reaktion på Kalibers granskning är väntad. Det är inte rasismen inom partiet som är problemet utan hur granskningen har gått till. I en artikel som publicerades här nyligen la ordföranden för Sverigedemokraternas ungdomsförbund, Erik Almqvist, fram sin anklagelseakt mot Kaliber.
I sann Sverigedemokratisk anda anklagas Kaliber, och hela Sveriges Radio, för att bedriva propaganda mot partiet. Erik Almqvist upprörs också över att Kaliber genom sitt wallraffande kränkt integriteten hos flera av partiets medlemmar.
Det finns givetvis anledning att diskutera wallraffmetoden. Den är kränkande mot de som utsätts, men oumbärlig om inga andra sätt finns tillgängliga. Att avgöra om Kaliber har gjort rätt avvägning går givetvis inte att göra förrän sista delen av deras granskning är sänd.
Utöver Sverigedemokraternas hejdlösa sluggande mot Sveriges Radio, Kaliber och hela den svenska journalistkåren har även andra röster höjts mot wallraffandet som metod.
Dagens Nyheters debattredaktör Mats Bergstrand kritiserar i dag Kalibers arbetsmetoder. För några dagar sedan var det Lars Nord, professor i politisk kommunikation, som undrade varför inte Kaliber gjort samma granskning av samtliga riksdagspartier. Det finns som sagt anledning att diskutera wallraffandet alla sidor. Men det vore ett stort misstag om diskussionen om metoden överskuggar vad som faktiskt framkommit i den granskning som Kaliber genomfört.
Kalibers granskning visar hur företrädare för partiet drar rasistiska skämt och sjunger nazistiska kampsånger. Den visar att det finns en rasistisk jargong på partiets interna möten, en jargong som ingen runt mötesborden verka ogilla utan snarare glatt stämmer in i.
Flera journalistkollegor och skribenter har reagerat med en axelryckning. Främlingsfientlighet i Sverigedemokraterna - det var väl ingen nyhet.
Men poängen är att om man utgår från vad Sverigedemokraternas säger om sig själva så är det en nyhet. Partiet står i dag och bankar på porten till riksdagen. För att ta sig dit har Sverigedemokraterna sakta men säkert behövt städa sin image. Tokstollar och rättshaverister har kastats ut ur partiet. Symbol- och färgspråk är utbytt. I takt med att med att partiet har ökat sin närvaro i den lokala politiken runt om i landet har acceptansen för partiet ökat. Det har blivit allt mer rumsrent.
Kalibers granskning tar Sverigedemokraterna på allvar. Partiet hävdar att det inte är rasistiskt, det hävdar att det inte finns någon främlingsfientlighet i leden. Kalibers granskning visar att det är en lögn. Så enkelt, så brutalt. Men Sverigedemokraterna ljuger faktiskt.
Inte minst väljarna har rätt att veta det. Självklart är det bra med en diskussion om journalistiska metoder. Men om den överskuggar diskussionen om Sverigedemokraternas sanna natur riskerar vi till valrörelsen 2010 möta en Jimmie Åkesson som återigen hävdar att partiet är fritt rasism och främlingsfientlighet.
Debatt är SVT:s sajt för samhällsdebatt. Det är platsen där de viktigaste och mest angelägna samhällsfrågorna diskuteras. Debattartiklar mejlas till debattartiklar@svt.se, och vi vill gärna ha ensamrätt.
SVT Play
