Foto: Den Nya Välfärden / Henrik Montgomery / SCANPIX

Borgerliga EU-vänner måste släppa flåshurtigheten

När det gäller EU är Sverige är upp-och-nedvända världen. Vänstern är mot och högern för. I resten av Europa är det precis tvärt om. Det är vi som har fel. Och det är dags att ändra på det.

Konservativa brukar värna nationalstaten och liberaler brukar vara skeptiska till utökandet av politisk makt. Vänstern brukar ogilla nationalstaten och vilja ge mer makt till politiker och byråkrater.

Således är högern i Europa mindre EU-entusiastisk än vänstern, som ivrigt verkar för mer makt till Bryssel och mer överstatlighet. Anledningen till att vi har en spegelvänd politisk verklighet, med en EU-positiv höger och en kritisk vänster är följande:

När borgerlighet och näringsliv under 1980-talet började arbeta med att få med Sverige i dåvarande EG var motivet främst att göra landet "normalt".

De mest extrema inslagen i den socialdemokratiska samhällsmodellen skulle försvinna och vi skulle närma oss normen i Europa. EU-anslutningen var en del i det omfattande paket med liberala reformer som genomfördes från mitten av 1980-talet till mitten av 1990-talet och som gjorde Sverige till ett mycket bättre land att leva i (och vars våg vi red på fram till dess att finanskrisens tsunami svepte in över landet). Därför var högern för, och vänstern emot.

Och allt sedan dess har borgerligheten kramat unionen vad den än gör, lika entusiastiskt som vänstern har tagit avstånd.

Men sedan 1980-talet har mycket hänt. Sverige är numera ett normalt EU-land och EU har gått från att främst vara en inre marknad till att bli allt mer av en politisk union, med mer centralisering av politiskt makt.

Faktum är att den alldeles övervägande majoriteten av det som skett i EU sedan Sverige gick med har varit dåligt, ut ett borgerligt perspektiv: arbetsmarknadsregleringar, extrem miljöpolitik, fortsatt regional- och jordbruksstöd samt subventioner till gamla industrier och en massa andra verksamheter. Det stora undantaget är naturligtvis utvidgningen.

Detta måste svensk borgerlighet reagera på.

Jag kan inte uttala mig å vänsterns vägnar, men en dag kommer ni att se verkligheten söder om Malmö och inse att ni är helt ute och cyklar. Det är klart som bara den att ökad makt till Bryssel kan göra det möjligt för er att använda de politiska och fackliga verktyg som ni annars så gärna omhuldar.

De politiska sakfrågorna på europanivå handlar inte om huruvida Sverige ska bevara sin egenart eller inte. Den är sedan länge borta med vinden.

Som liberal debattör vill jag i stället vända mig till de mina. Borgerligheten och näringslivet måste släppa 1980-talets flåshurtighet.

Ja, det är bra att det finns en inre marknad och att vi är en del av den. Ja, det är en alldeles fantastisk framgång att de forma kommunistländerna har lyckats ta sig ur förtryckets bojor och kommit hem. Men dessa frågor är inte de som är på agendan.

Den skepsis vi har mot offentlig maktutövning och politisk centralisering bör återspeglas också i den retorik som kretsar kring EU-politiken. Vi vill ha mindre EU, inte mer.

Moderaternas första sloganförsök "Mer Sverige i Europa" knöt ihop den gamla entusiasmen med de nya moderaternas pragmatiska anslag. Den har nu övergivits för "Ett starkt Europa för Sveriges bästa". Visserligen finns det en formulering om att "Göra rätt saker rätt", men inte ett ord om mindre EU i EU.

Liberala Folkpartiet är det parti som inte alls har förstått innebörden i den egna ideologin. Det är mer "Ja till Europa" och ja till mer centralisering (fast om man lusläser dokumenten inser man att partiet vill skära ta bort ungefär halva unionens budget).

Centerns gamla slogan "Smalare men vassare" är faktiskt den som är mest borgerlig. Men i stället för att vara ett uttryck för fräsch skepsis mot centralisering var den ett sätt att visa på partiets tvehågsenhet när det gäller att över huvud taget acceptera det svenska medlemskapet i EU.

För nu när partiets förnyelse gått ännu längre är det i den entusiastiska riktningen Som Centern utvecklats. Det är "Förena Europas krafter" som gäller.

Det är dags för svensk liberalism att vakna. EU är en framgång, och det är mycket bra att Sverige är med. Men EU får inte bli ännu en politisk och byråkratisk nivå som sätter hinder i vägen för människor.

Släpp flåshurtigheten. 1989 har blivit 2009. 80 procent av allt som händer i Bryssel är dåligt.

Fredrik Segerfeldt
liberal skribent och författare