EU-ordförandeskap och apatiskt handlande mot förtryck är ingen bra kombination. Vi menar att det är hög tid att omvärdera de nära relationerna mellan den turkiska och den svenska regeringen, då den förra visat sig oförmögen att acceptera en växande opposition och grundläggande fri- och rättigheter. Detta borde vara en prioriterad fråga när Sverige är ordförandeland i EU från och med juli månad.
De turkiska lokalvalen i slutet av mars blev en vändpunkt i landets politik. Regeringspartiet, den ex-islamistiska högerrörelsen AKP, som dominerat den turkiska politiken sedan maktövertagandet 2002 tappade drygt åtta procents stöd i landet. Det var första gången partiet backade i ett val.
Orsaker till nedgången är en ansvarslös ekonomisk politik, nyliberala reformer, maktmissbruk, nepotism och inte minst svikna löften om reformer och framsteg.
AKP har tidigare varit störst i de kurddominerade sydöstra delarna av Turkiet. I de senaste lokalvalen blev kurdernas dom mot regeringen hård; AKP förlorade i princip alla sina fästen, trots att premiärminister Recep Tayyip Erdogan segervisst förklarat att han personligen önskade sig ett AKP-styre i en rad nyckelstäder.
Vi har haft möjligheten att följa både valprocessen och den turkiska politiken på nära håll. Amineh Kakabaveh var själv valobservatör i kurdiska områden under lokalvalet. Valfiaskot satte spår, inte minst för det prokurdiska partiet DTP som nu är det klart största partiet i sydöstra Turkiet. Men priset för framgången har varit högt.
En kort tid efter valen började en massarresteringsvåg mot representanter från DTP. På vaga grunder om "stöd till terrorism" blev över hundratals DTP-politiker gripna på kort tid och ännu pågår den orättvisa rättsprocessen mot många av dem.
Bland de mest absurda anklagelserna återfinns den mot två lokalpolitiker från DTP i staden Bursa som gjort sig skyldiga till bokinnehav som inte gillades av staten. Detta sker i ett land där böcker som Hitlers Mein Kampf säljs fritt.
Den svenska regeringens apati i den kurdiska frågan har manifesterats vid upprepade tillfällen i riksdagen. Carl Bildt har den senaste tiden fått svara på frågor om förtryck och Sveriges hållning till Turkiet. Svaren (8 maj i riksdagen) går inte ett steg utanför de officiella förklaringarna från Turkiet och han menar själv att han förutsätter att rättssäkerheten i landet är intakt.
Positiva reformer, som i många kurders ögon enbart inneburit en kosmetisk förändring, nämns av utrikesministern och vi får veta att EU-förhandlingarna kommer att få in Turkiet på rätt köl med demokrati och yttrandefrihet. Ändå kvarstår en bristande respekt för mänskliga rättigheter, den kurdiska kulturen och politiska yttringar som är till stöd för minoriteten.
Men ska EU kunna sätta press på Turkiet så krävs det tydliga avståndstaganden till stöd för principer för rättsstaten och demokratin. En sådan markering är inte att Fredrik Reinfeldt besöker Turkiet en kort tid efter en massarresteringsvåg mot ett prokurdiskt parti i landet. Statsministerns vilja att göra politik för att få stöd från turkiska grupper i det svenska samhället var ett slag mot alla som har upplevt eller vet vilken repression som är gällande i Turkiet.
Vi menar att apatiskt handlande mot förtryck är ovärdigt ett demokratiskt land som Sverige. Därför kräver vi en tydligare politik till stöd för etniska och politiska minoriteter i Turkiet från svenskt håll.
Mot bakgrund av våra försök att få den svenska regeringen att förstå vidden av förtrycket så menar vi att vi har förbisetts. Istället har relationerna till Turkiet blivit allt starkare och utrikesminister Carl Bildt är lika aningslös som alltid i denna fråga.
Det är en sak att den turkiska presidenten Abdullah Gül inte hörsammar tre vänsterpartisters öppna brev (17 april i år) för att visa respekt för DTP och demokratin.
Men att vår regering som inte borde ha intressen i ett förtryck tycks vara lika förskonade från samvete som den turkiska motsvarigheten är direkt skrämmande. Därför vill vi uppmana alla progressiva krafter att uppmärksamma den svenska regeringens tafatta politik mot förtryck i utländska stater, inte minst i Turkiet.
Amineh Kakabaveh Riksdagsledamot (V) Ekim Caglar Frilansskribent
Debatt är SVT:s sajt för samhällsdebatt. Det är platsen där de viktigaste och mest angelägna samhällsfrågorna diskuteras. Debattartiklar mejlas till debatt@svt.se, och vi vill gärna ha ensamrätt.
Följ oss på Twitter
Var först med att få veta det senaste! Följ våra uppdateringar och vår microblogg på Twitter.