Socialdemokraternas toppkandidat Marita Ulvskog driver i denna EU-valrörelse frågan om att riva upp Utstationeringsdirektivet. Samtidigt vill Socialdemokraterna se till så att svensk lönesättning gäller även för de företag som säljer tjänster till Sverige. Lika lön för lika arbete är parollen.
Det är vackra ord men i praktiken betyder de att man vill införa handelstullar på tjänstehandel. Detta åratal efter att EU-länderna avskaffat tullarna gentemot varandra.
Fri rörlighet och en fri ekonomi är tillsammans med demokrati de viktigaste instrumenten för ökat välstånd. När människor ges möjligheten att arbeta, starta företag eller sälja sina varor i andra länder kan de också gå från relativ fattigdom till relativt välstånd.
Och det relativt fort. Handelshinder, tullar och lagar som försvårar rörligheten gynnar egentligen ingen, men framför allt drabbar de dem som är i störst behov av ekonomisk utveckling.
Sedan Lettlands EU-inträde har löneutvecklingen där (fram till finanskrisen) varit fyra gånger högre än den svenska. Och hela Östeuropa utgör på sätt och vis ytterligare bevis för vad liberaliseringar kan göra för välfärd och välstånd.
I Lettland är medellönen för byggnadsarbetare cirka 5 000 kronor i månaden, i Sverige är den cirka 25 000. Svenska minimilöner ligger på omkring 15 000 kronor i månaden och den lönenivån är man enligt lag garanterad om man kommer hit för att utföra en tjänst. Möjligheten att arbeta i Sverige skulle alltså ge lettiska arbetare en tredubbel löneökning.
Det är alltså inte tal om några svältlöner, tvärtom. Den omtanke om sina utländska kollegor som anförts av bland andra Byggnads klingar falskt. Vore det av omtanke skulle man knappast föreslå ett alternativ som tvingar utländska tjänsteföretag att lämna den svenska marknaden. Men det är inte omtanke och det är inte solidaritet, det är raka motsatsen.
I en debattartikel på SVT opinion i förra veckan skrev Marita Ulvskog att det lettiska bemanningsföretaget Hyrlett har lönedumpning som affärsidé. Dessförinnan har hon nedlåtande kallat tjänstehandeln för människohandel. Med dessa uttalanden tangerar Ulvskog anständighetens gräns.
Jag skulle vilja se henne säga samma sak till de lettiska arbetare som äntligen får chansen att närma sig levnadsstandarden i de rikare delarna av Europa. Och jag tror inte hon skulle stå inför en ung kvinna som utnyttjats som sexslav i någon av Europas källare och återupprepa sitt uttalande om människohandel.
Jag vill härmed be Marita Ulvskog att ta debatten seriöst och motivera varför hon gör så stor skillnad mellan varor och tjänster. Ett av de felslut Ulvskog gör sig skyldig till är nämligen att hon använder olika principer för varuhandel och tjänstehandel.
Ingen skulle väl komma på tanken att kräva ett prispåslag på bilar från utländska fabriker, för att priset ska vara detsamma som för en bil som tillverkats med löner motsvarande de svenska. Men det är precis vad Marita Ulvskog och Socialdemokratin vill göra när det kommer till tjänstesektorn. Trots att tjänstehandeln innebär en minst lika god möjlighet för fattigare länder att öka välstånd och välfärd som varuhandeln.
Från fackligt håll talas det ofta om behovet av ordning och reda på arbetsmarknaden. Utstationeringsdirektivet har erbjudit just detta. Men när Socialdemokraterna nu vill skydda Sverige från utländsk konkurrens genom att tvångshöja priserna på utländska tjänster skickar man all ordning och reda i papperskorgen.
Tjänstehandel diskrimineras i förhållande till varuhandel, men allvarligast är att man också diskriminerar utländsk arbetskraft till förmån för svensk. Trots att en välmående ekonomi har plats för både och.
Risken är dessutom uppenbar att Socialdemokratin, om man lyckas med det man förutsatt sig, agerar den svenska modellens dödgrävare.
Det skulle vara en mycket allvarlig utveckling, och leda till en överreglering av svensk arbetsmarknad som ingen av dess parter önskar sig.
Om vi accepterar den fria rörlighetens grunder, kommer den svenska modellen att leva vidare. Företag som etablerat sig på den svenska marknaden kommer att vara skyldiga att teckna svenska kollektivavtal, även i de fall då de säljer en tjänst till ett annat EU-land.
För utländska företag är det samma sak, de kan lita på att reglerna i hemlandet gäller, även om det givetvis står dem fritt att teckna ett kollektivavtal i Sverige.
För oss som står upp för alla människors lika rätt och värde, är det smärtsamt att se hur den Svenska arbetarrörelsen är beredda att införa skyddstullar till värn mot utländska kollegor.
Ett sammanhållet och konkurrenskraftigt Europa bygger på att vi samarbetar istället för att motarbeta varandra. Den fria rörligheten kommer med tiden att jämna ut klyftorna inom unionen och göra oss alla rikare.
Men det kräver också att vi vågar låta konkurrens råda, även på tjänstemarknaden, även i Sverige. Därför måste de Socialdemokratiska tjänstetullarna stoppas.
Johan Petterson Vice förbundsordförande för Centerpartiets Ungdomsförbund (Cuf)
Debatt är SVT:s sajt för samhällsdebatt. Det är platsen där de viktigaste och mest angelägna samhällsfrågorna diskuteras. Debattartiklar mejlas till debattartiklar@svt.se, och vi vill gärna ha ensamrätt.
SVT Play
