Jimmie Åkesson, partiordförande SD, om förortsbråken

"Ge polisen rätt till extraordinära åtgärder i förorterna"

Sveriges invandrartäta förorter brinner. Igen. För okänd gång i ordningen sammanstrålar också företrädare för den socialliberala sjuklövern i riksdagen med journalister, proffstyckare och invandrarungdomar framför TV-kamerorna och diskuterar orsaker och lösningar. Några mindre nyansskillnader framkommer i debatten, men i grunden är alla överens om att problemen är klass- snarare än invandringsrelaterade, att de kravallande, unga, brottslingarna är mer offer än förövare och att den verkliga skuldbördan vilar på det svenska samhället.

Jag har jag svårt att ansluta mig till denna analys. Varje människa har både rätten och skyldigheten att själv ta ansvar för sina handlingar.

Det finns väldigt lite som tyder på att det skulle förekomma någon omfattande och oprovocerad polisbrutalitet i Sverige och det saknas i princip helt empiriska belägg för att det skulle finnas en utbredd etnisk diskriminering i det svenska samhället.

Sett till välfärd och inkomst tillhör invånarna i de svenska förorterna de mest privilegierade procenten av världens befolkning. Vidare är det också så att både stat och kommun, sedan många år tillbaka, satsar betydligt fler skattekronor per capita i dessa stadsdelar än i andra områden.

För att ta ett konkret exempel från Malmö, så får en invånare i Rosengård i genomsnitt ca 33% mer i kommunbidrag varje år än en invånare i den mer svenskdominerade stadsdelen Limhamn. Rosengård har också ett betydligt större utbud av fritidsverksamheter och socialt stöd för unga än de flesta andra stadsdelar.

Beträffande de återkommande förslagen om att lösa problemen genom att "ge" förortsungdomarna jobb, kan jag bara konstatera att så länge Sverige fortsätter att ta emot fler invandrare än vad det skapas nya arbetstillfällen varje år, så kommer det inte finnas några jobb att ge bort, ens till dem som gjort sig förtjänta av det.

De problem vi nu ser bottnar i alienation. En alienation som främst är kopplad till omotiverad och kontraproduktiv offermentalitet, invandrarskapet som sådant med de språkliga- och utbildningsrelaterade komplikationer som detta medför, kulturella skillnader i konflikthantering och framförallt splittrade och/eller motsatta nationella identiteter som förstärks av den mångkulturella samhällsordningen och frånvaron av en assimileringspolitik.

På kort sikt måste lag och ordning till varje pris återställas i de drabbade förorterna och extraordinära åtgärder till stöd för polisens arbete, såsom till exempel begränsade utegångsförbud för minderåriga under kvällstid, bör övervägas för att kunna uppnå detta.

För att på ett mer långsiktigt och djupgående plan komma tillrätta med problemen krävs ett batteri av åtgärder i form av bland annat en allmän betoning av det personliga ansvaret, skärpta straff, en uppgörelse med offermentaliteten, kraftigt begränsad invandring, ett återskapande av en gemensam nationell identitet och en mängd arbets- och tillväxtfrämjande reformer.

Då invandringen för närvarande ligger på en nivå motsvarande ca fem st nya Rosengård varje år och då våra makthavare från höger- till vänster tycks vara både ovilliga och oförmögna att vidta några andra åtgärder än att "belöna" de individer och områden som står bakom oroligheterna med mer pengar, samt att skriva ut mer av samma gamla verkningslösa medicin, så finns det dock tyvärr ingen anledning att hysa någon större optimism om en snar förbättring.

Räddningstjänsten agerar förmodligen klokt när de nu installerar okrossbara fönster i sina utryckningsfordon.

Jimmie Åkesson
Partiledare Sverigedemokraterna

• Tweet