Lars Ohly, partiledare Vänsterpartiet:

"Går inte att straffa bort reaktioner på ett orättvist samhälle"

Den senaste tidens oroligheter i förortsområden i Malmö, Göteborg och Uppsala är sorgliga men inte oväntade. Idag är många människor i förorterna oroliga. Den oron måste tas på allvar.

Människor som bor och lever i områden som präglas av stora orättvisor har samma rätt att uppleva trygghet i sin närmiljö som andra. Därför måste vi se hela den sociala situationen i ett område. Att bara satsa på fler poliser, mer övervakning och kontroll kommer aldrig att vara tillräckligt för att människor i förorten ska kan känna social trygghet och tilltro till framtiden.

Det är den växande segregation som idag präglar landets storstäder och som landets unga upplever särskilt tydligt som är grunden för de händelser vi nu ser.

Den borgerliga regeringens politik har skapat klyftor som allvarligt splittrar vårt samhälle och som gör att det inte längre håller ihop. Därmed är högerregeringens politik en del av problemet. För samtidigt som resurser tas från områden där behoven är som störst inriktas regeringens politik på att stärka de ekonomiska förutsättningarna hos de redan välbemedlade och på att öka skillnaderna mellan de som har och de som inte har jobb. Miljonärerna har haft köpfest medan arbetslösa, sjuka, pensionärer och studenter fått dra åt livremmen ytterligare ett snäpp.

Konsekvenserna av detta syns mycket tydligt i storstädernas förorter och ytterområden. I Rosengård i Malmö tjänar människor i genomsnitt hälften så mycket som de som bor i Limhamn i samma stad. I Rinkeby är arbetslösheten tre gånger så hög jämfört med Stockholms innerstad. I Göteborgsföror¬ten Hjällbo är ohälsotalen dubbelt så höga som i välbärgade Askim i samma stad. Dessa växande klyftor skapar alienation, frustration och utestängning. De ungdomar som upplever att deras verklighet präglas av orättvisor, hopplöshet och diskriminering reagerar ibland med våldsamma protester. Det är naturligtvis aldrig acceptabelt att bränna bilar eller skrämma människor, men vem är förvånad? Det är en kostnad som följer av kortsiktiga besparingar på välfärden, fritidsgårdar och ungdomsverksamhet i förorterna.

Utvecklingen måste brytas. Hopplöshet och sysslolöshet måste vändas till framtidstro och ökat deltagande. För det första måste vi använda våra gemensamma krafter på att ge unga människor rätt till trygga jobb med goda arbetsvillkor. Var fjärde ung i Sverige går idag utan arbete. Men istället för att investera i ungdomars framtid så sänker regeringen skatterna ? mest för de rika! - och drar ner på utbildningsplatser och arbetsmarknadsåtgärder.

För det andra måste vi göra stora satsningar på att upprusta och bygga nytt i storstädernas ytterområden. Det är hög tid att sluta vända förorterna ryggen och istället ge upprättelse till miljonprogrammens invånare. Alla har rätt till bra och värdiga bostäder med rimliga hyror som vanligt folk har råd att betala. Det skapar man inte genom att låta bostadsområden förfalla samtidigt som högern ser till att lyxrenovera och sälja ut allmännyttan.

För det tredje måste den kraft som finns hos unga bättre tas tillvara genom att satsa på mötesplatser för ungas eget engagemang, kultur och fritid. Att satsa mer pengar på skolan är nödvändigt för att ge alla unga rätt till en likvärdig utbildning och möjligheter att förverkliga sina framtidsplaner. Det skapas inte genom att privatskolor dränerar områdena på resurser och motiverade elever eller genom det påstått fria skolvalet som bara har fördjupat segregationen i storstäderna.

Ett sammanhållet samhälle är den viktigaste förutsättningen för allt framgångsrikt brottsförebyggande arbete. Det går inte att straffa bort reaktioner på ett orättvist samhälle. Vi har ett gemensamt ansvar för den situation som uppstått och det samhälle som håller på att skapas. Hur vi lyckas föra en politik för minskade klyftor är avgörande för om vi också ska lyckas skapa trygga bostadsområden.

Lars Ohly
partiledare Vänsterpartiet

• Tweet