Birger Schlaug, Miljöpartiets före detta språkrör, om riksdagsavhoppen:

"Kändisar blir sällan långvariga i riksdagen"

I Finland är det vanligt med kändisar i politiken. Vad de tillför kan man diskutera. Möjligen kan någon annars ointresserad medborgare väckas till nyfikenhet en stund.

I Sverige har vi förskonats från kändisar som ser sitt kändisskap så pass på upphällning att de måste söka sig till riksdagen. Tron att man skall förbli kändis i riksdagen är ganska naiv, de flesta riksdagsledamöter drunknar i anonymitet. Och vad värre: skall man berätta en hemlighet som man vill bevara skall man berätta den från riksdagens talarstol. Ingen lyssnar på de maratonlika debatter som rullar i eviga repriser i plenisalen. Man talar för protokollet, besluten är redan färdiga, ingenting kan ändras. Har man tur sitter några och lurar vid sina teveapparater när SVT24 gör sin samhälleliga plikt och sänder något aktstycke.

Målar jag i alltför svarta färger? Nej, egentligen inte. Jag tror att det är viktigt för kändisar att få klart för sig hur det fungerar.

Men personval då? Det innebär ju att man blir personligt vald och därmed bör ges större utrymme att framföra personliga uppfattningar och driva egna frågor. Partierna älskar ju personval. Säger dom. Men när de personvalda väl är på plats, och fullgjort sitt uppdrag att dra röster till partiet, bör de hålla tand för tunga i sådant som ligger utanför partiets politiska linje.

Och det kommer man att göra, hur stursk man än varit tidigare. Ända tills man stiger av. Trycket är nämligen enormt för att man skall hålla ihop i partiet, i regeringspartierna och nu snart också i den rödgröna alliansen.

Personvalet är inte till för att få starka personer till riksdagen, personvalet är till för att partierna skall kunna låtsas gilla starka personer, att de skall kunna få några affischnamn. Kändisar lånar sitt ansikte, sitt kändisskap och får i betalning en hygglig lön och en plats i ett utskott där de inte kan ställa till det. Mauricio Rojas (FP), Anne-Marie Pålsson (M) och Solveig Ternström (C) är tre exempel på de intressanta och kunniga personer, kända från andra sammanhang, som drunknat.

Fundera på hur det ser ut! Om det i ett parti framkommer att man har olika meningar i en fråga, vad händer? Jo, varenda politisk journalist ? som tidigare gnällt över anonyma och färglösa politiker ? kommer att hävda att det är bråk i partiet. Man har konflikt. Det kan höja trovärdigheten om det sker en gång, det kan vara charmigt om det sker två gånger, men sker det en tredje gång är det snarast katastrof. Krönikörer, kommentatorer och rolighetsfolk kommer att göra sig lustiga över partiet. Trycket från partiledningen, och från kollegorna i riksdagsgruppen, kommer att bli total, kravet på lojalitet nöts in till benmärgen och den som mår illa av denna behandling kommer gråtande att springa ut i korridorerna eller sluta sig i sitt rum.

Sedan några är det än värre. Vi har blockpolitik. Då kommer den stackare som hänvisar till personval tas i upptuktelse av självaste statsministern eller oppositionsledaren. Vi måste hålla ihop, vi tar debatterna i gruppen, sedan håller vi ihop. Fredrick Federley, den obstinate, är den som mest av alla håller ihop idag.

Och nu kommer det riktigt tråkiga: det måste vara så! Annars fungerar inte systemet. När partierna förhandlar med varandra så utgår man från att man har med sig hela sin riksdagsgrupp, allt annat vore omöjligt att hantera. Skall man börja förhandlar med alla 349 ledamöterna? Förhandlingar mellan regeringspartier sker i synnerligen små grupper, de reella avgörande besluten tas i partiledaröverläggningar, sedan får riksdagsgrupperna hålla till godo.

Kändisar, med meriter från andra fält än politiken, blir inte långvariga i riksdagen. Jag tror att det är mycket lättare att gå den andra vägen. Satsa rejält med tid på politiskt fotarbete, få förtroende och sedan bli riksdagsledamot. Och därefter kan man, om man har anlag och är kompetent, bli kändis. På goda meriter. Gustav Fridolin är det mest lysande exemplet på detta.

Birger Schlaug, författare och debattör.
Före detta riksdagsledamot och språkrör i Miljöpartiet.