Journalisten Jessica Ritzén om Fattigsverige och bidragslotteriet:

"Socialbidragstagare är inga soffliggare"

Nästa år väntas över en halv miljon svenskar köa till socialkontoren. Nu måste synen på människor som hamnar i ekonomisk kris förändras. Nästa år kan det vara du, skriver journalisten Jessica Riztén.

Det är dags att döda myterna om socialbidragstagare som lata snyltare. Sanningen är att socialbidrag är svårt att få. Nästan omöjligt att leva på. Och lika svårt att ta sig ur.

Anki, 59, har blivit arbetslös och utförsäkrad från både a-kassa och försäkringskassa. Därför tvingas hon ta hissen upp till socialkontoret varje månad.
För att ansöka om socialnormen på 3 680 kronor. Hon har ont i magen varje gång.
- Jag vill inte vara här, det är så förnedrande, det här är inte jag, säger hon.

Det finns ingen välkommen-skylt på socialkontoren. I Borås sitter personalen bakom pansarglas. I Stockholms stad möts du av en vakt med batong. I Vällingby får du prata med handläggaren via ett telefonbås. I Uppsala är handläggningstiden nere på tio minuter per hushåll. Socialsekreterarnas arbete handlar uteslutande om att kontrollera kontoutdrag. Och att allt oftare säga nej.

Det finns en allmän föreställning om att människor springer till socialen för att utnyttja systemet, slippa jobba och leva gott på andras skattepengar. I själva verket är socialkontoret något som många fruktar mer än graven.

De flesta kommer dit alldeles för sent enligt socialtjänsten. Samma dag som de hotas av vräkning eller elen stängs av. Då har de ofta redan sålt allt de äger och lånat av vänner och familj.

Första sanningen: Det är svårt att få socialbidrag.
Kommunerna har egna riktlinjer för vad som är en skälig levnadsstandard, en skälig hyra, en skälig elräkning eller om du blir ersatt för tv-avgift eller busskort. Hur mycket du får i bidrag beror på var du bor och vilken handläggare du får. Du måste sälja allt av realiserbart värde.

Reglerna är så snåriga att få om ens någon vet vad som gäller. Många socialbidragstagare är omedvetna om att de blir lurade på pengar. Än färre vet att de kan överklaga till länsrätten. Rättssäkerhet är satt ur spel eftersom ingen nationell myndighet granskar kommunerna.

Andra sanningen: Det är svårt att leva på socialbidrag.
Försörjningsstödet infördes som ett akutbidrag 1980 och är inte anpassat efter dagens kostnader och behov. Genom åren har röda och blå regeringar endast hyvlat i bidraget. Varken internet, mobiltelefon eller kabel-tv finns med i kalkylen. Utgifter som nästan samtliga hushåll har i dag.

Matnormen på 53 kronor om dagen är beräknad efter en person med begränsad fysisk aktivitet. Men socialbidragstagare är inga soffliggare. Alla som inte missbrukar måste arbeta, praktisera eller söka jobb på heltid för att få bidraget.
Tanken är att bidraget ska vara tillfälligt men i samma takt som socialbidragstagarna ökar så ökar även tiden på försörjningsstöd. Många lever på existensminimum i flera år.

Tredje sanningen: Det är svårt att ta sig ur bidragsberoendet.
Socialbidraget blir en skuldfälla i sig. Alla räkningar som inte ingår i normen hamnar hos kronofogden. En betalningsanmärkning gör det omöjligt att hyra bostad, skaffa abonnemang eller ta lån.

Att komma in på bostadsmarknaden är lika svårt som på arbetsmarknaden. Många socialkontor köper in bostäder eftersom inte ens allmännyttan i vissa kommuner accepterar betalningsanmärkningar eller tillåter socialbidragstagare att hyra bostad.

Reformen som inte kostar en krona
Myten om socialbidragstagare som lata snyltare är skrämmande lik bilden av fattiga på 1800-talet när fattigvården institutionaliserades i Sverige. Den är farlig inte bara för att den påverkar utformningen av systemet. Den bidrar också till att misstänkliggöra människor och lägger en stor börda av skuld och skam på människor som behöver tillfälligt ekonomiskt bistånd.

Nästa år väntas över en halv miljon svenskar köa till socialkontoren.
Det finns en reform som faktiskt inte kostar en krona. Den handlar om att förändra människosynen för återupprätta människovärdet hos dem som hamnar i ekonomisk kris. Första steget är att krossa myterna som skuldbelägger socialbidragstagare.
Nästa år kan det vara du.

Jessica Ritzén
Journalist som under en månad drev Fattigbloggen på Aftonbladet.se. Nu skriver hon boken om Fattigsverige som ges ut nästa år av Alfabeta Förlag.

• Tweet