foto:Scanpix

Mohammad Fazlhashemi, professor i idéhistoria, om niqabdebatten:

"Ansiktsslöja ingår i en patriarkal tradition och saknar stöd i islam"

Ingen har rätt att bestämma över andras klädsel. Samtidigt kan man ifrågasätta lämpligheten i att lärare bär heltäckande slöja, skriver professorn i idéhistoria Mohammad Fazlhashemi.

Även om staten ska låta bli att lägga sig i hur enskilda människor klär sig, betyder det inte att ansiktsslöja, nikab, eller burka, är lämpliga kläder i lärandemiljöer. Detta inte minst av pedagogiska skäl där ögonkontakt, ansiktsuttryck och kroppsspråk är viktiga medel i kommunikationen mellan lärare och studenter/elever.

I somras var den sudanesiska kvinnan Lubna al-Hussein på restaurang i Sudans huvudstad Khartoum. Polisen grep henne anklagad för att vara "osedligt klädd". Hon bar byxor. Enligt paragraf 152 i Sudans strafflag kan människor som klär sig "osedligt" straffas till böter och upp till 40 piskrapp.

Lagen tillkom i början av 1990-talet efter islamisternas maktövertagande, med hänvisning till islam och landets traditioner. Lubna al-Hussein överklagade domen och fallet väckte stor uppmärksamhet utanför Sudan. Överklagandet ledde till att hon slapp spöstraffet, men böterna på 500 sudanesiska pund - ca 1400 kronor - kvarstod. Lubna al-Hussein vägrade betala och för detta fängslades hon innan hennes vänner löste ut henne. Hennes motivering att inte betala bötessumman var att det här var en sjuk och felaktig lag, som står i skarp kontrast mot såväl islam som mot grundläggande mänskliga rättigheter.

I en demokrati vore det helt otänkbart att något liknande skulle kunna ske. Det finns dock undantag. I Frankrike har staten förbjudit muslimska flickor att bära sjal i skolan.

Frågan om studenternas eller elevernas klädsel har ställts på sin spets i Sverige sedan en kvinnlig elev i stockholmstrakten, som bär ansiktsslöja, s.k. nikab, kommit in på förskolelärarutbildningen.

Stockholms stad som är huvudman för utbildningen har avrått den kvinnliga eleven från att fullfölja utbildningen med motiveringen att en sådan klädsel är olämplig för en förskolelärare. Stockholms universitet, som har ställts inför en liknande situation, har gjort en annan bedömning. Lärosätet tillåter kvinnor med ansiktsslöja att fullfölja sin utbildning med hänvisning till lagen om likabehandling av studenter och andra lagar mot diskriminering.

Jag har förståelse för båda huvudmännen; både för Stockholms stad som menar att en sådan klädsel är ytterst olämplig för en förskolelärare och Stockholms universitet som med hänvisning till lagstiftningen mot diskriminering inte vill säga nej till kvinnorna.

De kvinnor som bär ansiktsslöja hänvisar sitt klädesval till islam. Problemet är bara att såväl det sudanesiska byxförbudet som ansiktsslöjan, nikab, eller den heltäckande burkan saknar stöd i islam.

I en majoritet av muslimska länder klär sig troende och praktiserande kvinnor i byxor, utan att det uppfattas som osedligt. I en majoritet av muslimska länder bär kvinnor vare sig ansiktsslöja eller burka.

Byxförbud för kvinnor, ansiktsslöja och burka är snarare olika uttryck för en patriarkal kulturtradition som förekommer i enstaka muslimska länder.

Nu ska frågan om den kvinnliga eleven i Stockholm avgöras av DO, Ombudsmannen mot diskriminering. Vi får väl se vad DO kommer fram till.

En sak står dock klart och det är att varje individ borde vara fri att själv bestämma vad hon/han vill ha för kläder på sig.

I en demokrati vore det otänkbart att staten skulle tala om för människor hur de ska vara klädda. Alla försök att tvinga människor att bära vissa klädesplagg har fått motsatt effekt. Utvecklingen i Iran och Turkiet är två illustrativa exempel. I Iran har staten under trettio år tvingat kvinnorna att bära sjal/slöja och i Turkiet har statsmakten i mer än nittio år förbjudit kvinnor att bära sjal. I båda länderna har klädestvånget fått motsatt effekt.

Mohammad Fazlhashemi
Professor i idéhistoria, Umeå universitet