Grannen på andra sidan Öresundsbron framställs påfallande endimensionellt i svenska medier. De senaste tio åren har Danmark gått från att skildras som ett uppsluppet resmål till ett skräckexempel på främlingsfientlighet. Ingenting tyder på att invandrare som kollektiv är mer trängda i Danmark, skriver journalisten Lars Åberg.
Svenska riksmedier är överraskande ointresserade av Danmark. Läser man Stockholmstidningarna och lyssnar på Sveriges Radio eller tittar på SVT eller TV4 får man veta väldigt lite om grannlandet i sydväst och det som trots allt förmedlas är påfallande endimensionellt.
För inte så länge sedan framställdes Danmark som ett land präglat av "hygge" (ett danskt begrepp som betecknar känsla av gemenskap och trivsel). Dit åkte man för att koppla av från den svenska instängdheten, valutan gynnade svenskarna och efter några öl infann sig en behaglig kontinental uppknäppthet.
I Danmark började omvärlden medan Sverige i en del danskars ögon var platsen där, med William Burroughs ord, Sibirien började.
Vi som ofta var i Danmark såg ju att det där var en schablonbild. Det tog lite tid, men så småningom stod det klart att Danmark var ett mer auktoritärt, mer kristet och mer businessinriktat land än Sverige. Det var öppnare på vissa områden, men också mer slutet på andra. Ett försök till skildring av Danmark skulle med nödvändighet bli komplext och mångbottnat. På tio år har den svenska mediebilden av "hygge" vänts till sin motsats.
Den som hämtar sin danska information enbart hos Stockholmsmedierna måste fyllas med avsmak. Intrycket är att danskarna i gemen är rasister. I en aktuell debattbok talas om "degeneration" och om "vårt ruttna grannland". När Lena Sundström i en annan bok, "Världens lyckligaste folk", markerar sitt avstånd till Danmark uppfyller hon kollegornas förväntningar och inhöstar applåder på de största kultursidorna och välkomnas i tv-sofforna.
Men i realiteten är Danmark - surprise, surprise - fortfarande komplext och mångbottnat. Dansk folkepartis andel av väljarkåren är tämligen konstant. En mycket stor majoritet av det danska folket röstar inte på Pia Kjærsgaard. I Köpenhamn, som är en större stad än Stockholm, styr en vänsterkoalition.
I svenska medier sägs ofta att debatten om invandring har blivit brutal i Danmark. Den har onekligen sådana inslag, men den är samtidigt mer mångfacetterad än i Sverige och släpper fram fler divergerande uppfattningar, också från dem som invandrat. Muhammedkrisen ledde till ett öppnare samtalsklimat, där andra muslimer än företrädarna för de mest reaktionära grupperingarna kunnat komma till tals. I den danska debatten sägs både knäppare och klokare saker än i den svenska, som fortfarande inte vet vart den ska ta vägen när yttrandefriheten ifrågasätts.
Danmark och Sverige för i huvudsak samma integrationspolitik. Båda länderna är fulla av projekt med tveksamma resultat. Ingenting tyder på att integrationen skulle fungera bättre i Sverige eller att invandrare som kollektiv är mer trängda i Danmark. För närvarande märks också en kraftig ökning av antalet personer som vill bosätta sig i Danmark.
Debatt är SVT:s sajt för samhällsdebatt. Det är platsen där de viktigaste och mest angelägna samhällsfrågorna diskuteras. Debattartiklar mejlas till debattartiklar@svt.se, och vi vill gärna ha ensamrätt.
SVT Play
