Nima Dervish om katastroffilmer och religiösa symboler:

"2012-regissören vågar inte 'förstöra' islams heligaste byggnad"

Om någon som tack vare miljondollarsintäkter har råd att köpa sig säkerhet inte vågar stöta sig med islamister, hur ska då vanliga människor i fria länder, eller de som bor i islamiska länder, våga öppna käften? skriver författaren och skribenten Nima Dervish.

Inte bara städer utan hela Kalifornien kollapsar i Stilla havet, Yellowstone nationalpark sprängs i en vulkaneruption som får Surtsey att likna en klämd finne, Vita huset krossas av hangarfartyget USS John F. Kennedy uppburen på en tsunamivåg, hela Indien dränks av en megatsunami som når ända upp till "Världens tak"...

Det är ingen hejd på förstörelseorgien i Roland Emmerichs senaste katastroffilm "2012", vilket kanske inte är så konstigt: Om man redan har demolerat Empire state building, Kapitolium, Vita huset ("Independence day"), Brooklynbron, Chrysler building och Madison square garden ("Godzilla") och dränkt New york i en jättevåg ("The day after tomorrow") så behöver man ta i för att överträffa sig själv.

Emmerichs förstörelsemani kan dock mynna ur mer än bara viljan att underhålla. I alla fall får jag det intrycket av följande citat i brittiska The Independent:

"Jag skulle vilja sudda ut alla nationer och religioner. Nationalism och religion skapar krig. De förstör långsamt världen."

Den öppet homosexuelle Emmerich kan rimligen inte vara överförtjust i religioner som fördömer hans läggning. Demoleringen av Sixtinska kapellet (påvens privata kapell) och Peterskyrkan (katolicismens huvudkyrka), bägge belägna i Vatikanen, kan ses som ett cineastiskt långfinger mot ideologin som anser Emmerich vara dömd till helvetseld.

Att Peterskyrkans kupol krossar tusentals bedjande kan också ses som en ironisk kommentar över troende som i nödens stund förlitar sig på bön istället för konkreta åtgärder; Kyrkan som man sökt skydd i blir ens undergång.

Det finns dock en plats som inte ens Emmerichs stab av datoranimatörer och 200-miljondollarsbudget ej kan rå på: Islams heligaste byggnad Ka'ba, den kubformade byggnaden i mitten av al-Haram-moskén i staden Mecka som världens muslimer ber mot dagligen och bör om möjligt vallfärda till minst en gång under sin livstid.

"Well, jag ville göra det måste jag medge," säger Emmerich. "Men min medförfattare Harald [Kloser] sa att han inte ville ha en fatwa på sitt huvud på grund av en film. Och han hade rätt. Vi i västvärlden måste alla tänka på detta. Man kan faktiskt låta kristna symboler falla sönder, men om man gjorde detta mot en arabisk symbol skulle man få en fatwa, och det låter lite grann som tillståndet som denna värld befinner sig i."

Några läsare på min blogg har förlöjligat mitt inlägg om händelsen: "En fatwa som INTE har utfärdats över en scen som INTE har inkluderats, är det något att gnälla över?"

Det anser jag. Även om Emmerich slätar över det hela genom att säga att Meckas förstörelse inte var ett viktigt inslag i filmen och därför utelämnades, är hans resonemang oroväckande: En regissör i den fria delen av världen har begränsat sitt verk och undvikit att göra något han ville göra, av oro för våldsamma reaktioner från fanatiker.

Om någon som tack vare miljondollarsintäkter har råd att köpa sig säkerhet inte vågar stöta sig med islamister, hur ska då vanliga människor i fria länder, eller de som bor i islamiska länder, våga öppna käften?

Kom ihåg att "förstörandet" av en 3D-modell är ljusår från den destruktiva handling som faktiska förstörelsen av en byggnad hade varit. Att "förstöra" Mecka i en film (där hela världen faktiskt går under) hade varit en ickehändelse. Ändå vet vi att det hade setts som "hets och aggression mot islam och muslimer" av alltför många.

Kristna organisationer har inte ropat "kristofobi" över förstörandet av Kristusstatyn i Rio, medan vi alltför väl minns reaktionerna över Muhammedkarikatyrer publicerade i en tidning i lilla Danmark, något som fick allvarliga politiska och ekonomiska konsekvenser och - glöm aldrig detta - ledde till flera individers död.

Islam skapar självcensur och rädsla. Samtidigt är det just denna rädsla som gör att islam inte respekteras på riktigt, inte genuint och i icketroendes hjärtan.

För att citera den amerikanske journalisten Sydney J. Harris:
"Om en liten sak har makten att göra dig arg, indikerar det inte någonting om din storlek?"

Nima Dervish
Skribent, författare till "Varför mördar man sin ­dotter?" (tillsammans med Emre Güngör, Norstedts 2009)