Stefan Fölster, Svenskt Näringsliv, om behovet av ökad ekonomisk tillväxt:

"Vägen till växthushelvetet kantad av goda avsikter"

Åtskilliga drömmare tror att den globala uppvärmningen bäst hejdas av att alla människor på detta klot bestämmer sig för att shoppa mindre, flyga mindre, och därmed stryper tillväxten. Detta självbedrägeri är idag ett av de främsta hindren för en effektiv klimatpolitik.

Det är rentav medskyldigt till att koldioxidutsläppen har ökat mer än dubbelt så snabbt efter Kyotoprotokollets tillkomst, trots att många människor och länder tror att de drar ner. Vägen till växthushelvetet är kantad av goda avsikter.

På inget annat område skulle drömmar tillåtas styra politiken så fel. Ingen skulle till exempel komma på tanken att hävda att brottslighet eller krig kan utraderas genom att alla länder sluter ett avtal där de lovar att sluta begå brott eller kriga. Eller att vi bör minska tillväxten så att människor inte har råd att köpa vapen.

Den vackra drömmen bortser helt enkelt ifrån att en tredjedel av alla länder aldrig skriver under något Köpenhamnsprotokoll. Iran, Turkmenistan, Venezuela, Nigeria och många andra länder blir rikare i samma takt som oljepriser stiger, och kan i princip bränna all olja som den övriga världen spar in på.

Mellanöstern ensam ökar sin förbrukning av olja snabbare än Europa drar ner. Därför kommer en klimatpolitik som bara bygger på att vi spar olja inte att hejda jordens samlade utsläpp nämnvärt.

En klok klimatpolitik måste bygga på hur människor sannolikt beter sig, inte på hur de borde bete sig. Därför måste den lägga mycket mer resurser till forskning kring stora tekniksprång som så småningom ger många fattiga länder ett billigare alternativ till olja eller kol. I stället har EU-länderna dragit ner grundläggande energiforskningen kraftigt sedan 1970-talet.

En bättre klimatpolitik måste främja teknik och ekonomiska mekanismer som gör att koldioxid återförs till marken. Den måste också uppmuntra åtgärder som mer direkt hejdar uppvärmningen och därmed negativa återkopplingar som metanutsläpp från träskmarker. Exempel kan vara allt från fler vitmålade tak till konstgjorda moln över havet.

Denna teknikutveckling kommer i huvudsak att ske i rika länder. Den kommer att gå mycket långsammare om tillväxten stryps. Finanskrisen har illustrerat mer än väl hur många lovande klimatteknikinvesteringar läggs i malpåse när lägre tillväxt både stryper finansiering och raserar lönsamheten därför att oljepriser faller.

Så småningom måste den nya tekniken också sättas på plats. Oavsett om det rör sig om solkraftverk i Sahara eller filter som suger koldioxid ur atmosfären och lagrar den under jord så kommer det att behövas enorma resurser. Dessa kostnader kommer mer än gärna att betalas av människor som ser sin levnadsstandard öka.

Det är lätt att glömma att den övervägande delen av konsumtionen består av sjukvård, äldreomsorg, skolan, underhåll av våra barn, husdjur, resor till nära släktingar och mycket annat som människor uppfattar som legitimt och viktigt. Betalningsviljan för klimatåtgärder blir inte hög om människor ser sina inkomster krympa och undrar hur de skall klara sina räkningar.

Därför behövs tillväxt. Men tillväxten bör absolut vridas i en mer klimatvänlig riktning. En bra början vore att sluta subventionera utsläpp. Mer än hälften av EU:s utgifter går till jordbruksubventioner, en fiskepolitik och diverse regionalstöd som bidrar till att öka koldioxidutsläppen.

De som drömmer om att alla människor på jorden plötsligen skall förvandlas till änglar och sluta konsumera bär själva ett stort ansvar för de ökande utsläppen. Inte nog med att deras utopier har drivit fram klimatpolitiska slag i luften. De har i själva verket hindrat och fördröjt många dellösningar.

Miljöpartiet säger till exempel i sitt valmanifest att man i EU vill verka mot genmanipulerade grödor (även om de är mer energieffektiva). Både miljöpartiet och socialdemokraterna vill slopa kärnkraft. I Storbritannien och Tyskland har den gröna drömmen lurat folket under två decennier. Nu har bubblan spruckit och Tyskland tvingas i panik bygga nya kolkraftverk och gasledningar från Ryssland. Även Danmark har försökt leva den gröna utopin. Resultatet är att koldioxidutsläppen är en och halv gånger så hög som i Sverige.

Klockan klämtar. Det är dags att vakna.

Stefan Fölster
Chefekonom Svenskt Näringsliv
Författare till boken "Farväl till Världsundergången"