Tomas Walch, kampanjarkitekt i organisationen Klimataktion, om varför han väljer att lämna överkonsumtionsekonomin:

"Omöjligt med fortsatt ökad levnadsstandard på en planet med ändliga resurser"

Det talas mycket om att klimatet skulle vara en prioriterad fråga, i Sverige och i EU, och att man avser föra en politik som förhindrar den skenande växthuseffekt som hotar den ekologiska basen för hela vår industriella civilisation, med de fantastiska framsteg som den inneburit. Men även om jag anstränger mig ser jag inga tecken på att någon är villig att fatta beslut som ligger i linje med de avsikterna.

I Guds rike är inom er från 1894 beskriver Leo Tolstoj hur dåtidens regeringar inte kan rusta ner eftersom de behöver sina arméer i första hand för att kontrollera den egna arbetarklassen. Väl på plats utgör de sen ett hot mot grannländerna och kapprustningen är ett faktum. Årtionden av fredskonferenser lyckades inte lösa den tidens stora hot eftersom de inte adresserade grundproblemet, och 1914 var världskriget ett faktum.

Idag har vi en liknande situation där våra demokratiska regeringar inte förmår minska fossilenergianvändningen tillräckligt snabbt eftersom de tror att deras makt bygger på ett löfte om att förse sina väljare med ständigt ökande materiell levnadsstandard.

Se bara till de senaste valrörelsernas ideliga plånbokslöften om du inte tror mig. Därför kan politikerna supersnabbt fatta beslut om månghundramiljardeurostöd till en sviktande finansmarknad - det ligger i linje med löftet om ökade konsumtionsmöjligheter - men inte ens våga erkänna klimathotets fulla omfattning. Detta eftersom ett adekvat bemötande av klimathotet kräver att under ett antal år, inte många men fler än en mandatperiod, gradvis och medvetet strypa användningen av fossil energi och samtidigt satsa stora mängder offentliga medel på omställningen till en fossilfri energiförsörjning. Summor jämförbara med de som krävdes när det moderna Sverige byggdes upp under förra århundradet.

Därför ser de inte den enkla sanningen bakom vår tids grundproblem: att ständigt ökande materiell levnadsstandard inte är möjlig på en planet med ändliga resurser.

Om och om igen visar makthavare från både politik och näringsliv upp mästerliga slingerkonster för att komma runt detta simpla faktum.

För att underlätta för regeringen att fatta de långtgående beslut som krävs för att avvärja klimathotet har jag tagit initiativ till en kampanj där vi deltagare inte konsumerar för mer än vi haft möjlighet till om vi levt på försörjningsstöd. Genom detta vill vi visa att vi inte vill vara en del av överkonsumtionsekonomin som tär ner vår hemplanets förmåga att upprätthålla livet som vi känner det, samt att vi är beredda att ta de privatekonomiska konsekvenserna av en tillräckligt snabb omställning.

Vissa invänder säkert att en sånt här beteende riskerar att skada Sveriges ekonomi som redan befinner sig i en lågkonjunktur. Men historiska jämförelser av stor mobilisering av samhällsekonomin talar för det motsatta. Det är makten som är beroende av att vi medborgare och konsumenter fortsätter att tro att vi behöver denna ökade materiella levnadsstandard, när den egentligen inte gjort oss lyckligare sedan 1950-talet. Dessa politiker och andra företrädare för den rådande ekonomin talar om att vi måste "konsumera oss ur [finans]krisen", men den verkliga krisen, klimatets, kan vi bara o-konsumera oss ur.

Tomas Walch, kampanjarkitekt i organisationen Klimataktion och skapare av bland annat klimatparty-konceptet.

• Tweet