Zac O'Yeah, svensk författare bosatt i Indien, om deckarnas globalisering:

"Titta österut om du vill ha mer spänning i livet!"

Så är 00-talet slut och vi lever snart på 10-talet. Eller jag skulle föredra att kalla det för 2010-talet om jag får säga min mening. Jag gillar science fiction och allt som började med 2001 lät som framtiden när jag var liten. Oavsett hur decennierna numreras så har jag dock en känsla för hur jag rankar den nya epoken vi lever i - nämligen genom vilka deckare jag läst.

För mig, under 00-talet, var den mest fascinerande nya upptäckten den brittiske f.d. juristen John Burdett, som jobbat i Hong Kong, bosatt sig i Frankrike men förlägger handlingen i sina deckare till Thailand. Efter tre romaner (det ska dock bli en kvartett) och kanske med en film på väg, som baseras på Bangkok 8, är Burdett - tror jag - tidens tecken.

Jag vet inte om han har översatts till svenska, men här i Asien ser man hans böcker i bokhandlarna och omslagen är ganska luriga, överhuvudtaget är det inga böcker som man skulle ge till sin svärmor i julklapp. Det är möjligt att många bläddrar förbi dem av just den orsaken, eller kanske missar dem medan man letar efter ett sista livstecken från kalla kriget, dödsryckningar från någon stackars bortglömd spionroman.

Burdett beskriver Bangkoks sunkigaste sidor. Faktum är att de utgör en viktig beståndsdel i böckerna eftersom polisdetektiven Sonchai Jitpleecheeps mamma nämligen driver en bordell, ironiskt nog i samarbete med Jitpleecheeps chef, överste Vikorn, vars målgrupp är äldre torskar och där man serverar Viagra som cocktailtilltugg.

Men Jitpleecheeps äventyr leder också till de nordliga provinserna varifrån fattiga bondflickor flyttar till Bangkok för att försörja sina familjer (Bangkok Haunts) och till Thailands sydliga delar där rebeller smider upprorsplaner (Bangkok Tattoo har ett tema som berör 11 september, 2001, och terroristattackerna mot USA).

Framför allt ger romanerna sammantaget inblickar i Jitpleecheeps inre liv: han är en troende buddhist så mekanismerna bakom brott och straff tolkas genom hans karmiska synsätt, där varje gärning har sitt givna resultat. Folk reinkarneras inte bara, nej, deras andar har rentutav sex med varandra på bårhuset medan de väntar på att nästa liv ska börja. Och till och med de fruktansvärda barerna i Bangkok är, vilket den antropologiskt lagde noterar, inredda med små buddhistiska tempel.

Det är kanske begripligt om thailänningar inte gillar att utlänningar skriver om landets prostitutionsindustri (som tydligen är illegal och som officiellt förmodligen inte existerar ändå). Men faktum är att John Burdetts Bangkok-svit har översatts till tjugo olika språk och hundratals läsare väntar, liksom jag, på utgivningen av den fjärde och avslutande boken i serien, The Godfather of Kathmandu, som ska komma ut den 12 januari 2010, och där vi får ännu en glimt av icke-västerländska vinklingar på polisiärt arbete.

Så om början av millenniet var, tack vare författare som Burdett, den mest spännande epoken sedan noir uppfanns, skulle jag gissa att framtiden kommer att bli ännu mer upphetsande. Den tiden är över då bokhandlar hade magra spindelvävstäckta deckarhyllor med samma gamla mög: kallakrigsromaner och världskrigsthrillers; detektivhistorier som utspelade sig i museala engelska herrgårdar och prästgårdar; och apropå de mer hårdkokta amerikanska varianterna - hur kul är USA:s bakgator när man läst hundratals deckare i samma stil där den enda färgklicken är en obligatorisk ledtråd som leder till Chinatown?

Idag har världen expanderat och deckarna har blivit genuint internationella. Det är bara att titta österut om man vill ha mer spänning i livet: Japan har gott om deckare skrivna av både inhemska och utländska författare.

Bland de bästa märks den underbara Hard-boiled Wonderland and the End of the World av Haruki Murakami som är cool som sushi och bara för två år sedan gavs hans fantastiska postmoderna detektivroman ut i en ny engelsk översättning.

Nästa stora exportprodukt tycks vara Natsuo Kirino, en kvinnlig deckarförfattare som skriver nihilistisk, psykologisk och skrämmande realistisk noir: Out handlar om en arbetarkvinna som stryper sin make och sedan upptäcker att det inte är så lätt att göra sig av med de sönderhackade likdelarna, och uppföljaren Grotesque handlar om mördade prostituerade, och som jag, för övrigt, hittade häromdagen på Gangaram?s Book Bureau på Mahatma Gandhi Road i Bangalore - jag vet faktiskt inte om Natsuo Kirino går att köpa i Sverige men om inte, så kan ni alltid resa till Indien och botanisera i bokhandlarna här.

Sedan om vi tar en titt på Afrika, så måste vi fråga oss: vem skulle ha trott för tio år sedan att en av världens bästsäljande deckarserier skulle komma att utspela sig i Botswana? The No 1 Ladies? Detective Agency kom först ut 1998 och blev globalt populär under 00-talet, med en ny bok varje år, och 2010 kommer The Double Comfort Safari Club att finnas i varje välsorterad bokhandel på jordklotet omkring den 20 april.

Sådan här global smakförändring kräver anpassningsförmåga. Faktum är att de mer anpassningsbara bland de gamla författarna, till exempel kallakrigsthrillerns mästare John le Carré, insåg detta och bytte jaktmarker i god tid. Och le Carré hamnade även han, intressant nog, i Afrika i sin The Constant Gardener - en medicinsk thriller som han själv för övrigt tycks anse vara en av de bästa böcker han skrivit. Och jag håller nog med.

Även i Indien har det börjat hända grejer. Den stora sensationen 2008 var The Blaft Anthology of Tamil Pulp Fiction, en saftig laddning med tamilska skurkar och deckare. Och en av 2009 års intressanta titlar var Delhi Noir (redaktör: Hirsh Sawhney; publicerad i både Indien och USA), med kriminalnoveller som utspelar sig i olika delar av den indiska huvudstaden.

I det här sammanhanget måste man också nämna Indiens svar på Alexander McCall Smith, han heter Tarquin Hall och hans serie om "Most Private Investigator Vish Puri" började publiceras i år (Tarquin Hall var för övrigt gäst på Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg år 2006, fast då uppmärksammades han inte eftersom han inte börjat skriva Vish Puri-serien ännu). Den andra boken i serien, The Case of the Man Who Died Laughing, kommer att finnas i butiker världen runt i juni 2010.

Sammantaget menar jag att det här innebär en seriös produktförbättring på den globala deckarmarknaden. En mer sofistikerad smak bland läsarna och en känsla för äventyrlighet bland förläggare och bokhandlare, har lett till en genuin globalisering av spänningslitteraturen - och framtidens hjältar är inte längre enbart amerikaner och engelsmän (och någon enstaka fransk mästerdetektiv), utan hjältarna som vi kommer att följa under det här årtusendet är mer representativa för mänskligheten i stort, och de andas in smog i Indien och Thailand och Japan och Afrika.

Zac O?Yeah
Svensk författare bosatt i Indien

• Tweet