Martin Hofverberg, ordförande i Tankesmedjan Konflikt:

"Den anställde blir skyddslös"

Sedan Bildtregeringen avskaffade förbudet mot privat arbetsförmedling har bemanningsföretagen sakta men säkert tagit en ökad andel av den svenska arbetsmarknaden. I dag omfattar anställningsformen 60 000 arbetare. Det är en framgångsrik strategi för arbetsgivaren att sänka sina kostnader för arbete, genom total flexibilisering och genom att sänka lönekraven hos arbetarna. Men leasingsystemet har också en hittills ouppmärksammad potential till en personlig maktkoncentration som närmast påminner om de gamla bruksorternas patroner.

Bemanningsbranschen kommer att vara ett av valårets, och avtalsrundans, mest centrala ärenden. Genom Lagena och Urban Outfitters bränner det till i relationen arbete-kapital. Anställda som fick gå i krisens inledningsskede erbjuds att få komma tillbaka, genom bemanningsföretag. Krisen används för att ömsa skinn och placera risken i någon annans händer.

Väl anställd genom Manpower, Academic Work, Stepstone eller en av de många andra aktörerna, omfattas du i de flesta fall av det så kallade bemanningsavtalet. Men det är ett avtal med betydligt fler hål än vad svenska löntagare är vana vid.

Branschen har satt i system att nyttja studenter som långvarigt visstidsanställd arbetskraft, eftersom avtalet tillåter det när den anställde tar jobbet som deltidssyssla vid sidan om en huvudsaklig sysselsättning, till exempel studier. Det är heller inte ovanligt att bemanningsföretag med avtal använder sig av andra företag utan avtal, vilket i slutändan grumlar ansvarsförhållanden och gör den anställde skyddslös.

Vem ska hålla efter kollektivavtalet när all tillstymmelse till solidaritet och personalorganisation på arbetsplatsen överskuggas av hotet om att inte bli kallad till jobbet dagen efter?

Branschen skapar heller inte jobb, vilket många gånger påstås, utan går bara in som riskutjämnare för arbetsgivarna. Vinsten ligger i flexibiliseringen av arbetskraften som kan kallas in vid ordertoppar men lämnas orörd vid stiltje. Blunda och föreställ dig ett Fogelströmskt Stockholm där sjåare står i ottan vid hamnbolagets port och tigger jobb för dagen. I klartext: Gryning för 1800-talets arbetsmarknadsrelationer.

Men det är inte allt. På senare år har ytterligare konsekvenser av leasingsystemet gjort sig påminda - lokala branschmonopol och makten att stänga en hel region för oppositionella. I landets södra spets har företaget Kompetens i Skåne lagt beslag på all arbetskraftsleasning inom journalistyrket.

Vill du arbeta som journalist i till exempel Malmö får du inte under några omständigheter stöta dig med chefen på detta specifika företag, det vill säga den person som lägger sista handen vid samtliga journalistrekryteringar i regionen.

En liberal kritik mot stater med stor offentlig sektor eller statligt ägda företag är att den beskär friheten att välja arbetsgivare, och att den som gör sig impopulär på sin arbetsplats inte har någon annanstans att gå. Här, i en hel bransch och i en hel region, ser vi ett privat personalförsörjningsmonopol växa fram i tysthet.

Regionens journalister uppger att maktkoncentrationen är allmän kännedom, men att ingen skriver om det med uppenbar rädsla för att bli missgynnad i den framtida karriären. Den makt som kastades ut i små satelliter under outsourcingåren koncentreras nu åter och görs personligare än på mycket länge.

Här gäller det en specifik region och en relativt liten yrkeskategori, men i takt med att marknaden konsolideras och styckas upp efter inriktning kan stora jättar på en oligopolmarknad dominera tillsättningen i stora sektorer. Möjligheter till kontroll, utsållning och disciplinering av arbetskraften ökar exponentiellt.

Vi går mot en utveckling inom arbetsmarknaden som väldigt få önskar sig. Det som en gång klassades som olaglig arbetsförmedling rosas nu av näringslivet och den politiska högern som en jobbskapande dynamo för ett nytt arbetsliv. Genom att göra ärendet till en huvudfråga för avtals- och valrörelsen kan en för det stora flertalet relevant konfliktlinje skilja högern från vänstern, och utvecklingen stoppas innan en varaktig förändring hinner slå rot.

Martin Hofverberg
Ordförande i Tankesmedjan Konflikt

• Tweet