När Martin Hofverberg (20/1) skriver om bemanningsbranschen som en återgång till 1800-talets brukspatronssamhälle är texten full av osanningar och överdrivet socialistiskt agitationssvammel. Att jämföra dagens arbetsmarknad med hur den såg ut för hundra år sedan blir både löjeväckande och verklighetsfrånvänt.
Bemanningsföretagen är en bransch där 120 000 människor jobbar varje år. Enligt den senaste rapporten från Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) är unga, invandrare och kvinnor överrepresenterade i bemanningsbranschen. Anledningen till detta kan vara att dessa har höga trösklar in på andra delar av arbetsmarknaden.
Bemanningsbranschen erbjuder dessa grupper viktiga instegsjobb i arbetslivet, som gör att de kan lämna arbetslöshet och få en trygg anställning, en lön och skaffa sig ovärderlig erfarenhet. Enligt beräkningar från Eurociett, som arbetar för bemanningsbranschens intressen i Europa, är 65 procent av jobben i denna bransch nya jobb.
Lejonparten av anställningarna inom bemanningsbranschen är dessutom tillsvidareanställningar och regleras genom kollektivavtal. I det fall som Hofverberg själv tar som exempel, det brittiska klädföretaget Urban Outfitters i Stockholm, innebär förändringen att de anställda får bättre villkor. De får kollektivavtal, avtalsenliga pensionsavsättningar och avtalsförsäkringar - något de inte haft tidigare. På vilket sätt är det 1800-tal? Verkligheten ligger betydligt närmare en modern arbetsmarknad anno 2010 än brukspatronssamhället anno 1890.
Alla auktoriserade bemanningsföretag tillämpar kollektivavtal och branschförbundet Bemanningsföretagen har kollektivavtal med samtliga förbund inom LO, men också med Unionen, Akademikerförbunden, Vårdförbundet och Sveriges Läkarförbund.
Skillnaden mellan bemanningsbranschens avtal och andra avtal är inte större än mellan de olika branschernas kollektivavtal. Lön, pensionsvillkor, försäkringar, semester, anställningstrygghet är därmed i stort sett likvärdiga. Den stora skillnaden är att man som anställd hos ett bemanningsföretag har en rad jobb att välja bland och att anställning och trygghet består om man förlorar ett jobb på en arbetsplats.
Osanningarna i Hofverbergs debattartikel är många. Man hyr till exempel inte in personal för att sänka sina kostnader - eftersom det är dyrare. Däremot gör man det för att klara ordertoppar eller för att skapa en flexibilitet i ett företag, vars utveckling ibland kan liknas vid ett dragspel. Studenter utnyttjas inte, snarare är det så att studenter gärna arbetar vid sidan om sina studier, de har genom kollektivavtal också reglerad visstidsanställning.
Dessutom var det faktiskt Mona Sahlin i egenskap av arbetsmarknadsminister som påbörjade avregleringen och öppnade upp för bemanningsföretag i början av 1990-talet. Dessa beslut togs av både socialdemokratiska och borgerliga regeringar under en tid när avregleringar skedde på många områden och näringslivet anpassades för en alltmer öppen konkurrens och större flexibilitet för fler jobb.
I en tid av oro och hög arbetslöshet måste vi ha ett tillåtande förhållningssätt till branscher som skapar jobb och erbjuder viktiga instegsjobb för människor som har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Precis som i övriga branscher finns också avarter och företag som inte sköter sig och dessa står jag givetvis inte bakom. Bryter man mot givna spelregler får man driva rättsprocesser och inte, som Hofverberg menar, införa förbud mot en hel fungerande bransch.
Vänsteragitationen går ut på att peka finger och ödelägga en blomstrande tjänstesektor som skapar arbetstillfällen. Är man för att trösklar ska sänkas för unga människor och invandrare på arbetsmarknaden? Är man för fler jobb? Med den närmast jobbfientliga debattartikeln från Hofverberg är svaret tydligt. Vänstern väljer bort branscher som skapar viktiga instegsjobb för unga, invandrare och kvinnor.
Annie Johansson Riksdagsledamot (C) och ordförande i Centerpartiets processgrupp kring Jobb och Utanförskap
Debatt är SVT:s sajt för samhällsdebatt. Det är platsen där de viktigaste och mest angelägna samhällsfrågorna diskuteras. Debattartiklar mejlas till debattartiklar@svt.se, och vi vill gärna ha ensamrätt.
SVT Play
