Caspar Behrendt, aktiv i nätverket Ofog, svarar Annika Beijbom:

"Tröttsam rysskräck skymmer sikten"

Folkpartiets försök att blåsa liv i gammal rysskräck börjar bli tröttsam. Utan belägg målar de upp bilden av ett invasionshot och verkar inte se att det är vi i väst som är på offensiven militärt i hela världen.

Visst är relationerna mellan Ryssland och EU/USA frostiga, men att från det dra slutsatsen att Ryssland skulle vara berett att begå politiskt, ekonomiskt och militärt självmord genom en attack mot Europa kräver rätt mycket enögdhet.

Nog kan det komma till konflikter i framtiden, men knappast några som kan lösas militärt. Annika Beijboms (FP) artikel på svt.se/debatt den 1 februari beskrev en rad fenomen som kan tänkas leda till spänningar, inte minst FRA-beslutet som precis som Beijbom skriver kan ha en udd riktad mot Ryssland.

Sådana halvmilitära halvprovokationer - tillsammans med stora militärövningar i Rysslands närområde - är förstås destabiliserande. Men lösningen är inte Natomedlemskap utan att återgå till avspända relationer och därifrån bygga en grund för samarbete och samförstånd.

Europas import av gas gör oss en aning uppbundna vid Ryssland, visst är det så. Men vad ska de soldater som Folkpartiet vill placera ut på Gotland göra åt det? Och sedan när är det en liberal utgångspunkt att ökad handel och tätare beroendeband mellan stater leder till krig? Jag trodde att teorin var den motsatta: Ju tätare kontakter, desto fredligare värld. Men detta kanske bara gäller när det är vi som har alla kort på hand?

Vi kommer aldrig att ha alla kort på hand i energifrågan. Om det är något som är ett hot i dagens värld är det EU- och Natoländernas vägran att acceptera detta. Att de resurser vi behöver ofta befinner sig i andra länder är inte bara en olycklig geografisk omständighet som vi kan rätta till efter eget huvud.

USA har "ett djupt strategiskt intresse" i Afghanistan, sade USA:s biträdande utrikesminister Richard Boucher till tidningen Globe and Mail i juni 2008. Kriget handlade uppenbarligen inte bara om terrorbekämpning, utan om bygget av en länge efterlängtad gasledning som ska kunna transportera gas från området kring Kaspiska havet utan att passera Ryssland. Vi har "ett historiskt tillfälle (...) att skapa ett öppet Afghanistan som kan fungera som en förbindelse för energi, idéer, människor, handel och varor från Centralasien och andra ställen ner till Arabiska havet", sade Boucher.

Planerna ligger nu på is eftersom situationen i Afghanistan är helt ohanterlig. Under krigets nionde år har det dessutom på allvar spridit sig till grannlandet Pakistan. Precis som under Vietnamkriget har striderna nämligen lett till att gerillagrupper förflyttar sig till grannländer för att göra attacker därifrån, och precis som under Vietnamkriget följer USA efter.

Den gången var det genom massiva terrorbombningar över Kambodja som skulle träffa "allt som rör sig", med Henry Kissingers ord. Den här gången sker det genom attacker med obemannade flygplan som enligt vissa militärkällor drabbar civila i så mycket som 98 procent av fallen.

Återigen, det som leder till krig är västvärldens vägran att acceptera att det finns områden och resurser som ligger utom vår kontroll - inte Rysslands vilja att exportera gas. Det är obegripligt hur Folkpartiets slutsats kan bli att vi för fredens skull bör gå med i Nato.

Ofog fördömer militaristisk politik, i Ryssland lika väl som på andra håll. Men den viktigaste uppgiften under 2010 är att utmana Sveriges och våra allierades offensiva och arroganta regeringar. Framför allt måste Natos krig i Afghanistan stoppas.

Caspar Behrendt
Aktiv i nätverket Ofog, som arbetar mot kärnvapen och militarisering

• Tweet