Vreden bara slog emot en på söndagkvällen. Det fortsatte i går, i de där sociala medierna. I mitt twitterflöde frågade till slut en ovetande bara lätt ironiskt om Peter Eriksson möjligen hade ätit ett barn? Det hade han nu inte, men så fort jag hade lyssnat på Eriksson i Ekots lördagsintervju kände jag samma vrede välla också ur mig.
En kommande rödgrön regering kommer alltså införa EU:s datalagringsdirektiv. Inte bara det, Eriksson låter också meddela att detta är en stor seger för miljöpartiet och den linje partiet hela tiden slagits för. Det är något av en överraskning för såväl miljöpartister som utomstående.
Partiet nog skulle få utstått spe också för att ha givit upp en hjärtefråga för att få fredagsmysa med Thomas Bodström, men beskedet att de gröna alltså hela tiden aktivt slagits för att införa datalagringsdirektivet är än mer förvirrande.
Så sent som den 12 februari berömde partiets gruppledare i riksdagen, Ulf Holm, justitieminister Beatrice Ask för att regeringen hittills vägrat införa direktivet och kallade datalagringen ett "steg mot ett övervakningssamhälle utan dess like". Det var pikant nog samma dag som det kom en rödgrön uppgörelse i frågan, som dock då framställdes som en kompromiss.
Även efter detta, den 18 februari, twittrade dessutom riksdagsledamot Lage Rahm(MP): "Jag kommer inte att rösta för något datalagringsdirektiv!". Ulf Holm har däremot justerat sin position så att han och miljöpartiet nu kämpar mot datalagringen fram till valet, men att de därefter, om de når regeringsställning, ger upp sitt motstånd och i stället inför den.
Peter Eriksson stod för några motsvarande politikerpiruetter i lördagsintervjun när han förklarade skillnaden mellan Holms beröm till Beatrice Ask och den uppgörelse i rakt motsatt riktning som samtidigt slöts mellan S, V och MP med att "det är olika ledamöter i olika utskott".
Precis som miljöpartiets europaparlamentariker Carl Schlyter skrev på sin hemsida efter den rödgröna uppgörelsen så hade partiet lovat att stoppa direktivet och liknande övervakningslagar. Schlyter skriver att kompromissen är "vettlös" och påpekar både att de eventuella EU-böterna är lägre än kostnaden för att införa direktivet och att man bör använda sig av Lissabon-fördragets stadga om mänskliga rättigheter och gå till EG-domstolen för att få direktivet ogiltigförklarat.
I dag på förmiddagen förklarade dessutom den tyska författningsdomstolen att datalagringen inte är förenlig med den tyska konstitutionen. Tyska författningsjurister är att lita på.
MP sviker däremot sina egna värderingar. Mycket få miljöpartister tycker att den här sortens allmän övervakning är bra. Partiet har medvetet försökt framställa sig som det mest integritetsälskande partiet i svensk politik, och framgångarna i EU-valet förra året, när piratpartiet också gjorde succé, måste ses i det perspektivet.
Den flirt som främst Maria Wetterstrand riktat mot allmänliberala väljare har varit framgångsrik inte minst för att dessa varit besvikna på regeringens antiliberala integritetspolitik.
De gör det dessutom med det vi kan kalla Federley-finten - nämligen att de försöker låtsas som om de inte ändrat sig, inte svikit, utan tvärtom vunnit en delseger i det stora politiska strategispelet. I det här fallet innebär det att Eriksson nu påstår att det som var gröna grundvärderingar inte längre är det. Eller var det. Det var en missuppfattning.
Lika viktigt för att förstå ilskan mot dem är att miljöpartiet även för många cyniskt politikertrötta fortfarande haft en air av att vara annorlunda. Lite mer idealistiska, lite mer äkta. Partiet har en lång historia av starkt medlemsinflytande och även om man också kunnat skratta åt MP-medlemmarnas naiva verklighetsfrånvändhet har det funnits något där bortom vanliga politikerfloskler.
Nu visar Peter Eriksson exakt hur förlegad den bilden är. Miljöpartiet har inte mer politisk ryggrad, eller för del delen själ, än något annat parti. Allra minst har de mer ärlighet i det de kommunicerar. Kontrasten mellan den drömda bilden av de gröna och den krassa verkligheten gör att folk känner sig samtidigt lurade och korkade för att de, vi, låtit oss luras.
Det blir vrede och skam blandat och det finns nästan ingenting starkare. Miljöpartiet må bara vara ett parti som alla andra, men just nu och kanske ända till valet kommer de få leva med att många inte tycker att det är okej alls.
Debatt är SVT:s sajt för samhällsdebatt. Det är platsen där de viktigaste och mest angelägna samhällsfrågorna diskuteras. Debattartiklar mejlas till debattartiklar@svt.se, och vi vill gärna ha ensamrätt.
SVT Play
