Den 11 mars kommer Sveriges riksdag att rösta om ett erkännande av folkmordet 1915 på armenier i osmanska Turkiet. En majoritet i Riksdagen är för ett erkännande, men det har visat sig att en majoritet inte alltid är en majoritet.
När frågan om ett erkännande kommer upp på agendan sätter turkiska diplomater och de organisationer som har som verktyg igång med att hota och pressa politiker, myndigheter, företag, nyhetsbyråer och andra sammanslutningar. Det samtida Turkiet vill inte kännas vid alla de systematiska massakrer, övergrepp och deportationer som ägde rum i skuggan av första världskriget.
En förintelse av en hel nation. Ett folkmord som bevittnades av bland annat den svenska missionären Alma Johansson och Sveriges militärattaché Einar af Wirsén. Turkiska staten gör allt föra att mörka, förvirra och marginalisera folkmordet och vittnesmålen. (Mer om ögonvittnena finnas att läsa på informationssajten folkmordet1915.se)
Turkiets förnekelse av folkmordet måste ses för var det är. En nationalistiskhållning som även väcker en intressant fråga. Hade det varit en likande situation om nazisterna vunnit andra världskriget. Vad hade vi då vetat om folkmordet på Europas judar?
Läser man Utrikesutskottets betänkande 2010:UU09 så framgår det tydligt att ett erkännande av folkmordet 1915 har stöd av en majoritet i Riksdagen. Men Utrikesutskottet väljer ändå att yrka avslag, på bland annat motionen 2008/09:U332 som kräver ett erkännande, med hänvisning till existerande överenskommelse inom Alliansen.
Efter att den rödgröna oppositionen deklarerat att man vid ett regeringsskifte kommer att erkänna folkmordet 1915 skulle det räcka med att stöd från ett borgerligt parti för att få en majoritet i riksdagen redan den 11 mars. Men de särskilda yttranden som har anförts till betänkande visar att Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centern skulle kunna rösta för ett erkännande om det inte var för existerande överenskommelse under denna mandatperiod.
Lägger man ihop ett och ett så framkommer det ganska tydligt att det är Moderaterna och antagligen UD med utrikesminister Carl Bildt som håller tillbaka ett erkännande av folkmordet 1915 på armenier, assyrier/syrianer/kaldéer och pontiska greker.
Det hela blir lite märkligt men bekräftar samtidigt det syndrom som bland annat den moderata ledamoten Anne-Marie Pålsson kallat för "Knapptryckarkompani". I detta fall blir det i praktiken ett enda parti, Moderaterna, som får fram sin egen politik trots att det finns en överväldigande majoritet som vill annorlunda.
Det är beklagligt att Allianspartierna nu väljer detta alternativ för en sådan demokratisk kärnfråga som försvarandet av mänskliga rättigheter och tillrättavisande av begångna övergrepp mot etniska och religiösa minoriteter.
Pierre Karatzian Armeniska Riksförbundet i Sverige
Debatt är SVT:s sajt för samhällsdebatt. Det är platsen där de viktigaste och mest angelägna samhällsfrågorna diskuteras. Debattartiklar mejlas till debattartiklar@svt.se, och vi vill gärna ha ensamrätt.
SVT Play
