Gustav Blix (M) svarar Armeniska riksförbundet:

"Politiker ska inte skriva historien"

I en artikel på SVT Debatt skriver företrädare för Armeniska Riksförbundet i Sverige om debatten kring vad som hände i under första världskriget och i samband med osmanska rikets sönderfall. Varje parti inom Alliansen har naturligt vis sin fulla rätt att redogöra för sin process i denna fråga. Jag vill här redovisa för min och moderaternas utgångspunkt inför det att riksdagen tar ställning i frågan.

Det allra viktigaste för oss är att de massakrer som drabbade bland annat armenier, assyrier/syrianer, kaldéer och pontiska greker kan diskuteras öppet. Om detta ska bli möjligt krävs, förutom öppenhet, också förutsättningslös historisk forskning. Det internationella forskarsamfundet måste ges bästa möjliga förutsättningar för oberoende studier och diskussion om etniska och religiösa minoriteter vid upplösningen av det osmanska imperiet.

Det handlar bland annat om att erbjuda full öppenhet i alla relevanta arkiv - i Turkiet men också i andra länder. Vi moderater tycker inte att det är riksdagens uppgift att slå fast historiska händelseförlopp, den saken är upp till historiker, fri forskning och självklart de inblandade parterna.

Folkmord definieras just främst i folkmordskonventionen från 1948. Många ledande historiker anser att det sannolikt var ett folkmord som ägde rum 1915 och det skulle antagligen ha klassats som sådant om folkmordkonventionen från 1948 varit på plats vid den tidpunkten.

Men frågan om brott begåtts mot denna och andra konventioner ska avgöras av juridiska instanser genom saklig prövning av bevis, inte av folkvalda politiker. Det är heller inte riksdagen som har i uppgift att göra folkrättsliga ställningstaganden.

Det finns däremot fortfarande öppna sår och starka känslor kring vad som hände både armenier, assyrier/syrianer, turkar och andra grupper. Det har vi stor respekt för. Därför vill vi moderater på alla sätt uppmuntra och stödja en försoningsprocess mellan alla berörda. För att denna ska kunna äga rum måste dessa frågor diskuteras öppet. Att diskutera behandlingen av armenierna och andra folkgrupper under det osmanska rikets sista år var länge tabubelagt i Turkiet.

Exempel på detta var rättsprocessen mot Orhan Pamuk 2005 och mordet på Hrant Dink 2007. Under senare år har dock en positiv utveckling skett, bland annat har konferenser arrangerats i ämnet och en rad böcker publicerats. Frågan har vidare debatterats i medierna och uppmärksammats av turkiska enskilda organisationer.

Turkiet och Armenien träffade dessutom i oktober 2009 en överenskommelse om att upprätta diplomatiska förbindelser samt att tillsätta en historiekommission för att granska de historiska källor som beskriver händelseförloppet i samband med det osmanska rikets söderfall. Vi moderater ger vårt fulla stöd till denna process.

Däremot befarar vi att krav från andra länder på Turkiet om ett erkännande om folkmord mot armenier och liknande beslut riskerar att störa en begynnande och ömtålig nationell process i Turkiet och kan skapa problem för den försoningsprocessen som nyligen påbörjats mellan Armenien och Turkiet.

Om detta fanns det tidigare en bred samsyn i Sveriges riksdag tills den socialdemokratiska partiledningen förlorade i denna fråga på S-partikongressen i höstas. Men vi moderater står fast vid vikten av försoning framför att politiker ska skriva historien och kommer - tillsammans med övriga partier i Allians för Sverige - att rösta på utrikesutskottets förslag till beslut när det kommer till omröstning.

Men detta ska inte ses som ett förnekande eller erkännande av vare sig det ena eller andra. Det är som sagt inte politiker som ska skriva historien. Vår uppgift är mer att se framåt och se vad vi kan bidra med för att en verklig försoning kan komma till stånd.

Gustav Blix
Ledamot i riksdagens utrikesutskott (M)

• Tweet