Johan Lundberg, chefredaktör Axess Magasin, svarar Betnér:

"Tragiska reaktioner på dödshoten"

Det är tragiskt att se hur snara svenska opinionsbildare är att visa förståelse för de krafter som hotar yttrandefriheten. Det senaste retoriska greppet är att man först säger att man naturligtvis är beredd att till varje pris försvara yttrandefriheten, för att i nästa sekund hävda att vi måste acceptera att den som ger uttryck åt dumheter får finna sig i att vissa människor blir så arga att de tar lagen i egna händer.

I Svenska Dagbladet kan man läsa att Lars Vilks konst har som yttersta syfte att bygga varumärket Lars Vilks. Vad man grundar dessa åsikter på är oklart, men man ska givetvis förstå att detta är ytterst diskrediterande - i synnerhet som detta varumärkesbyggande och denna strävan att till varje pris skapa uppmärksamhet runt den egna personen sägs basera sig på osaklig kritik av, ja till och med hets mot muslimer.

Dessa märkliga åsikter förs nu vidare av Magnus Betnér på SVT Debatt som vore det ett oavvisligt faktum. Därför finns det anledning att påminna om att Lars Vilks rondellhund faktiskt tillkom i ett mycket bestämt syfte: Att undersöka konstvärldens gränser.

I vilken mån är man ärlig och i vilken mån är man hycklande, när man i konstvärlden säger sig slå vakt om det provokativa, utmanande och gränsöverskridande?

Det var detta som han ville undersöka när rondellhunden skapades: I vilken mån innebär konstens provokationer att öppna dörrar slås in? I vilken mån innebär provokationerna att man faktiskt tar några risker för egen del? Och i vilken mån är provokationerna bara tom retorik som syftar till att konsthallsbesökaren ska känna sig frigjord och skönt openminded?

Det var dessa frågor Vilks verk ställde, och han fick ett rätt tydligt svar: Hit men inte längre! Finns det risk för att provokationerna får konsekvenser för konstnärer och gallerister, så är man i konstvärlden inte intresserade av provokationerna. Provokationer är med andra ord bara intressanta så länge ingen blir riktigt provocerad!

Själv tycker jag om helt annan konst än den som Lars Vilks producerar, men icke desto mindre tycker jag att det svar som Vilks fick var intressant. Hans verk riktar därtill uppmärksamheten mot en av vår tids mest brännande frågor.

Reaktionerna på den visar nämligen att åtskilliga debattörer och opinionsbildare börjar svaja på målet i yttrandefrihetsfrågan, så fort som någon uttalar en åsikt som är så pass kontroversiell att människor blir riktigt upprörda.

Då heter det genast att den som fäller dylika yttranden inte har rent mjöl i påsen utan bara är ute efter att stärka det egna varumärket, bara vill skapa uppmärksamhet runt sin egen person eller att han eller hon ser ett egenvärde i att kränka andra.

Summa summarum: Denna sorts yttranden kan vi vara utan. De bör inte förekomma i seriösa sammanhang. De bör helt enkelt inte publiceras! Och inte minst: De som reagerar på yttranden av denna sort genom att uttala mordhot, har all anledning att vara upprörda. Den som bör ansvaret för den uppkomna situationen är personer som Lars Vilks, inte de som uttalar olika hot.

Det är kort sagt tragiskt att se hur många svenska opinionsbildare som dels visar förståelse för de grupper som anser att det är befogat att rikta dödshot mot människor som hyser obekväma åsikter, dels är beredda att stämmer in i yttrandefrihetsmotståndarnas kritik mot de människor som hyser de obekväma åsikterna.

Lars Vilks stoiska sätt att möta det faktum att mordplaner smids mot honom på olika håll i världen är enligt min uppfattning helt igenom beundransvärt. Om fler människor skulle reagera med samma sorts upphöjda lugn som Lars Vilks, så skulle man kunna vara betydligt mer optimistisk om världens framtid.

Johan Lundberg
Chefredaktör Axess Magasin

• Tweet