Det liberala frihetsbegreppet inbegriper mängder av perspektiv. Att barn har rätt att slippa utsättas för droger är en frihetsfråga. Att barn ska slippa orättfärdig integritetskränkande behandling är en annan. Båda är lika viktiga, men dessa ideal kan krocka i verkligheten.
I Sverige är det kriminellt att använda droger. Det tycker jag är bra och lagstiftningen har dessutom ett brett folkligt stöd i den analoga verkligheten. Syftet med detta är att skapa förutsättningar att gripa in mot ett missbruk, inte att straffa. Med detta följer frågan om vilken grad av subjektiv respektive objektiv misstanke som skall finnas för att tillåta ett myndighetsingripande.
Det krävs till exempel ingen misstanke alls för alkoholtester och drogkontroller i trafiken. Här testas tiotusentals oskyldiga årligen. De flesta menar att integritetskränkningen står i proportion till vikten av en tryggare trafik. När det gäller drogtester krävs mer och det ställs högre skyddskrav. Det krävs en misstanke så väl subjektivt som objektivt. Så också i det nu aktuella lagförslaget om drogtester.
Det är vidare mängder av människor som grips, anhålls och sitter häktade, som senare inte döms. Detta utgör varje gång en omfattande inskränkning av den personliga integriteten. De flesta tycker dock att polisen måste få gripa in mot personer som är misstänkta för brott. Ju mer omfattande ingripande ju starkare är kravet på misstanke eller skyddsvärde.
När det gäller ett drogtest så kan det självklart visa sig att detta pekar på att en ung person inte använt narkotika. Självklart kan det upplevas som både en kränkning - eller upprättelse - beroende på hur omfattande misstankarna från socialtjänst och polis varit.
Det finns också poliser som begår fel. Detta är mycket illa varje gång, stort som smått, men att vi därmed skall säga nej till tvångsmedel är svårt att förstå logiken i. Att tester över huvudtaget används beror ju på att det råder en osäkerhet!
Polisen och Maria Ungdom i Stockholm ligger exempelvis i sitt arbete på en cirka åttioprocentig träffnivå, vad gäller missbruk, i sina tester. Båda dessa parter menar att detta är en rimlig nivå. En högre procentsats betyder för lite tillämpning, en lägre betyder för mycket tillämpning.
Folkpartiet liberalerna har mängder av förslag för att komma till rätta med tillkortakommanden inom polisen, i kriminalvården och/eller inom socialtjänsten. Var gång en myndighet fattar beslut innefattande tvång finns risk för att fel begås. Denna risk ska minimeras.
Vi måste dock tala i klartext om droger. Det finns för många unga människor som driver runt, vind för våg. I alla fall enligt Carin Götblads utredning härom veckan. Denna bild styrks dessutom av såväl polisen som socialtjänsten.
Alltfler unga människor kommer tidigt i kontakt med droger, och ibland slutar tyvärr denna kontakt med ett långvarigt missbruk. Här menar regeringen att fler unga kan räddas, för om ett missbruk upptäcks tidigt så kan sociala åtgärder också snabbt sättas in.
Men utan bevis, som genom ett positivt drogtest, får faktiskt inte socialtjänsten agera med tvång. Något som i alla fall känns rimligt för mig. Problemet är emellertid att många fall, där insatser hade behövts, idag inte kommer till stånd för att socialtjänsten inte fått samtycke till att säkra beviset - till exempel om föräldern nekar till att ett test genomförs. Här kan den förslagna lagstiftningen göra oerhörd nytta.
Det är de människor som jobbar i fronten mot samhällets yngsta olycksbarn som jag lyssnat på. Vissa av de krav socialtjänsten och polisen ställer tycker jag dock är orimliga. Men att efter ett åklagarbeslut, i de fall där både objektiv och subjektiv misstanke om missbruk råder, kunna tillåta ett drogtest på den som är under 15 år, är ett rimligt krav - som jag har lyssnat på.
Debatt är SVT:s sajt för samhällsdebatt. Det är platsen där de viktigaste och mest angelägna samhällsfrågorna diskuteras. Debattartiklar mejlas till debattartiklar@svt.se, och vi vill gärna ha ensamrätt.
SVT Play
