Jan Söderqvist, skribent och författare, om drogpolitiken:

"Pehrson har inte ordning på fakta"

Johan Pehrson har inte ordning på sina fakta. I sin iver att utvidga polismaktens befogenheter på den personliga integritetens bekostnad får han allt viktigt i sammanhanget om bakfoten.Till att börja med är det naturligtvis inte alls olagligt att använda droger i Sverige. Det är visserligen olagligt att använda olagliga droger, men det är ju bara en poänglös tautologi.

I Sverige är det, till exempel, ingalunda olagligt att använda alkohol, en drog som orsakar sisådär 2 000 dödsfall per år i vårt land, lågt räknat. Hälften av alla våldsbrott sker under alkoholpåverkan. Kopplingen mellan alkohol och kvinnomisshandel är oomtvistlig.

Så vad menar då Pehrson när han säger att det är en frihetsfråga att barn har rätt att slippa utsättas för droger, en frihetsfråga som är av sådan vikt att den överskuggar liberalismens värnande om integriteten? Menar han att barnen ska slippa utsättas för den drog som orsakar alla dessa dödsfall och som slår sönder alla dessa familjer, vårt största folkhälsoproblem?

Eller menar han att de ska skyddas mot tobaken, den dödligaste drogen av alla? Nejdå. Vad han menar är att barnen till varje pris måste skyddas från ett antal substanser som orsakar färre dödsfall än fallande istappar.

För säkerhets skull måste jag nu understryka att jag verkligen inte bagatelliserar missbruksproblematiken. Men saken måste få rimliga proportioner. Av Pehrssons uppjagade tonfall kan man få intrycket att situationen när det gäller drogmissbruk bland ungdomar skulle ha förvärrats drastiskt under senare tid, vilket skulle föranleda extraordinära kraftåtgärder. Men så är helt enkelt inte fallet. Det finns inga belägg för något sådant.

Att drogtesta barn som är under 15 år är nödvändigt, menar Pehrsson, för att ge socialtjänsten en möjlighet att sätta in tvångsåtgärder när det behövs. Men det stämmer ju inte heller. Det räcker gott med att barnet ifråga vistas i olämpliga miljöer vid olämpliga tidpunkter för att ett tvångsomhändertagande ska kunna bli aktuellt.

Vidare försöker Pehrson ge intryck av att han och Carin Götblad är på samma linje när det gäller barn som eventuellt är på glid. Men sanningen är ju den att Götblad lika litet som Socialtjänsten ropar efter upptrappade integritetskränkningar. Det är i själva verket precis tvärtom.

Vad Stockholms länspolismästare förordar i sin utredning är bland annat uthålliga satsningar i förebyggande syfte och ett kraftigare myndighetsstöd till föräldrar. En förutsättning för detta är förstås ett ömsesidigt förtroende. Det är svårt att tänka sig något som motverkar detta syfte mer än de brutala tvångsmedel som Pehrsson förordar.

Människor som har problem med missbruk - det gäller i särskilt hög grad barn - ska ha hjälp och inte straff. De ska bemötas med respekt och inte med förnedring. Det hela blir heller inte bättre av att det aktuella förslaget, enligt Lagrådet, strider mot rättssäkerheten och dessutom är kontraproduktivt. Det är genant att jag behöver påpeka detta för någon som kallar sig liberal.

Jan Söderqvist
Skribent och författare

• Tweet