Adam Cwejman, ordförande LUF, skriver från Almedalen:

"Skola och integration enda vägen framåt"

"Under senare år har Sverige tappat position jämfört med andra länder. Det finns tydliga indikationer på försämrade elevresultat i läsförståelse, matematik och naturvetenskap och på en ökad variation i resultat mellan skolor."

Orden är från Skolverket som år 2007 sammanfattade vilket skick de rödgröna lämnade utbildningsväsendet i. År 2003 räknade åttorna sämre än sjuorna gjorde 1995.

Det är min övertygelse att ett av de mest bestående minnen av den snart avklarade mandatperioden kommer vara den folkpartistiska skolpolitiken. Inget område har genomgått ett sådant dramatiskt paradigmskifte.

Inför framtiden ska Folkpartiet och Alliansen införa tidigare betyg, ny betygskala, skriftliga omdömen och fler nationella prov.

Vi prioriterar en fortbildningssatsning för lärare, att införa en lärarlegitimation, att göra om lärarutbildningen och återinföra speciallärarna.

Lägg till detta en reformerad Skolinspektionen, en ny skollag och en helt omvandlad gymnasieskola. Sammantaget innebär detta den största reformperioden för skolan på mer än 160 år.

Mot denna borgerliga och folkpartistiska historiska prioritering av skola och utbildning står en vänsteropposition utan svar.

Mest hör vi bara att två av tre rödgröna partier vill avskaffa betygen och att Vänsterpartiet vill förbjuda läxor.

Valet kommer därför handla om en fortsatt folkpartistisk omläggning av det svenska utbildningsväsendet där kunskap och mer individanpassad utbildning står i centrum, eller en rödgrön tillbakagång med fokus på likformighet och flum.

Folkpartiet har emellertid inte bara en viktig roll i svensk politik när det gäller utbildning; FP måste vara det parti som på allvar driver på för en liberal asyl- och migrationspolitik.

Det är kampen för individer vars frihet kommer i kläm mellan politiker och byråkrater som måste vara Folkpartiets främsta. Sverige måste vara möjligheternas land och det förutsätter att vi engagerar oss för de som inte kan skapa sig en framtid i sina hemländer.

Men det kräver en liberal integrationspolitik som drivs av ett parti som har insett följande: Den enda vägen framåt är den som båda förkastar Sverigedemokraternas isolationism såväl som de rödgrönas stampande visionslöshet.

Det krävs en integrationspolitik som faktiskt skapar möjligheter och inte bara lovar satsningar.

En lyckad migration bygger på tre grunder: språk, lagar och sysselsättning. Alla som bor och lever i ett land måste kunna språket och följa lagarna. Och i ett land som Sverige där vi tror på att människor ska få möjlighet att försörja sig och få inflytande över sina egna liv är det en självklarhet att verka för att alla ska ha möjlighet att få en givande sysselsättning.

För invandringen och integrationen innebär det kort och gott att vi måste göra det mycket lättare för nyanlända att lära sig svenska, skaffa sig kunskaper om de lagar och regler som gäller i Sverige, samt så snabbt som möjligt komma ut på arbetsmarknaden eller börja studera.

Vänstern verkar inte ha insett att en relativt sett stor invandring kräver att både arbetsmarknad, bostadsmarknad och den offentliga byråkratin måste förändras.

Man drömmer sig tillbaka till 1960-talet och tror att förutsättningarna är de samma för arbetskraftsinvandrarna som för de som invandrat under de senaste 30 åren.

Det är denna verklighetsfrånvända uppfattning som gör att de rödgrönas integrationspolitik är tom på konkreta och realistiska lösningar. Om Sverige både ska lyckas med integrationen men även tjäna på den ekonomiskt så måste något förändras - radikalt. Mer av samma är inte ett framgångsrecept för framtiden.

I botten av det liberala idéarvet finns en idé om att de svagaste i samhället måste stöttas. De är varken representerade av de stora intresseorganisationerna, fackföreningarna eller partierna. Ofta för att de saknar arbete, fast inkomst och en röst i samhället.

Sverige är idag delat mellan de svagaste och de etablerade. Genom en aktiv skol- och utbildningspolitik och nytänkande rationell integrationspolitik kan vi hjälpa de som börjar med sämst förutsättningar att förverkliga sina drömmar och livsambitioner.

Jag brukar säga att jag är folkpartist - inte alltid för vad partiet är idag, utan för vad det kan bli i framtiden. Nog för att det är sant, men ganska stolt är jag ändå över vad vi har åstadkommit på bara fyra år.

Med färre än 80 dagar kvar till valet har jag därför all rätt att vara optimistisk.

Adam Cwejman
Förbundsordförande Liberala ungdomsförbundet

• Tweet