Philip Wendahl om Europas höger:

"Blanda inte ihop invandringskritiska liberaler med nyfascister"

I sin iver att mota "den yttersta högern i Europa" klumpar media och politiska meningsmotståndare ofta samman invandringsrestriktiva liberala partier med nationalkonservativa rasister eller öppna nyfascister.

Sådan okunskap bidrar till ett ökat politikerförakt. Här ges ett försök till miniguide för att försöka reda ut trådarna.

Först ut har vi de konservativ-liberala partierna danska Venstre, norska Fremskrittspartiet och nederländska VVD som förenar frihet för marknad och individ med en lågskatteagenda, EU-positivism och en stram invandringspolitik.

Syftet med den sistnämnda är inte att sluta länderna från yttre influenser utan tvärtom möjliggöra en framgångsrik integration av de människor som kommit nya till respektive land.

Liberaler bar upplysningen och med det i bagaget är det dessa partiers skyldighet att stå upp mot såväl islamism som den i Europa så utbredda kulturrelativismen.

Nästa kategori brukar slarvigt etiketteras högerpopulistiska. En ödmjuk inställning till politik avråder från detta utryck då det avfärdar partier som vill vara språkrör och ombudsmän snarare än ledare för sina väljare.

Dessa partier anklagas inte sällan för att erbjuda förenklade lösningar på komplexa frågor samt för att göra sig till tolk för vanligt folk i motsats till ett föreställt politiskt etablissemang.

Att populistiska partier skulle sakna ideologi motsägs dock av den europeiska siten "Parties and elections" som exempelvis betecknar Geert Wilders Frihetsparti som ideologiskt konservativ-liberalt men likväl högerpopulistiskt.

Inget av ovan nämnda partigrupper finns i Sverige men utgör en ledande eller stöttande politisk gren i många Europeiska regeringar.

Frågan är vad för partier som kan få fotfäste i frånvaron av anständiga partier som vågar ta i de viktiga integrations- och invandringsfrågorna?

Först ut har vi partier som i sin strävan efter ett homogent folkhem motsätter sig såväl invandringen som den kulturradikalism som gett människor en ökad frihet i ett tidigare rigitt Europa.

Dessa partier har en förkärlek för det socialdemokratiska folkhemmet uppblandat med ett gammalkristet motstånd mot aborter och lika rättigheter för homosexuella. Här hittar vi Dansk Folkeparti, Sverigedemokraterna, grannlandets Sannfinländare och det schweiziska folkpartiet.

Sedan har de separatistiska partierna vars enda faktiska mål är självstyre för en viss region eller del av landet. Ideologiskt kan dessa partier skilja sig markant sinsemellan men ofta förenas de i retorik mot människor från fel del av landet och mot invandrare. Här hittar vi belgiska Vlaams Belang hand i hand med italienska Lega Nord.

Nästa partigrupp etiketteras märkligt nog som högerextrema trots att de med sitt rigida motstånd mot såväl individualism som fri marknad är allt annat än höger..

Här har exempelvis franska Front National har föreslagit återinförandet av dödstraff, samtidigt som de förnekar Förintelsen och erbjuder olika barnbidrag för etniskt franska barn och invandrade.

I Ungern vill det romfientliga Jobbik ägna sig åt massdeportering och i Storbritannien öppnades British National Party nyligen även för icke-vita medlemmar.

Sist men inte desto mer trevliga har vi de nyfascistiska partierna som inte bara har sina rötter i fascismen utan öppet hyllar dess doktriner idag. Dessa lever av förklarliga skäl en minst sagt isolerad tillvaro i den politiska träskmarken.

Ensammast är kanske italienska Fiamma Tricolore, Alsessandra Mussolinis Allianza Nazionale, Tyska Folkunionen och nynazistiska Svenskarnas parti.

Om man klarar att hålla två tankar i luften samtidigt borde denna uppdelning inte vara svår att ställa upp på. Det är inte rimligt att sammanblanda de invandringsrestriktiva och liberala partierna med nationalkonservativa partier eller öppna fascister.

Det finns inte en enhetlig högervåg i Europa - det finns flera och de rullar åt olika håll och med olika motiv. De bär på olika och ofta med varandra helt oförenliga värderingar och drömmar och kan därför varken bemötas eller avfärdas på samma sätt.

Jag är personligen övertygad om att de mänskliga rättigheterna måste försvaras varje dag och aldrig kompromissas bort med hänsyn till religion eller kultur.

Det är vad jag och de anständiga liberala partierna i Europa vill försvara: Vårt öppna, individualistiska och sekulärdemokratiska samhälle med bögar, brudar och frihet.

Att blanda samman oss med avgrundspartier och rasister är dummare än att blanda socialdemokrati med styret på Kuba, trots att de till skillnad från oss delar ideologiska rötter.

Philip Wendahl
Förbundssekreterare Liberal Mångfald, Folkpartiets invandrarförbund

• Tweet