Enligt den lagstiftning vi har i Sverige idag är "Anna" som säger sig ha sålt sex till Sven-Otto Littorin ett brottsoffer.
Men vad gör henne till ett offer?
Hon var vuxen, studerade på distans, lade frivilligt upp annonser på nätsajter och var kräsen med vilka kunder hon valde. Hon har inget intresse av att polisanmäla sina före detta kunder.
Varför förutsätts det att kvinnor som utför normavvikande handlingar med sina kroppar inte vet sitt eget bästa och varför betraktas prostitution alltid som mäns våld mot kvinnor?
Rapporten Prostitution i Norden från 2009 fann att bland svenskar 18-74 år så hade 1,6% av kvinnorna och 2% av männen sålt sex.
Justitieminister Beatrice Ask sade sig vilja skicka gredelina kuvert till misstänkta sexköpare för att det värsta vore om sexköparens fru ska få veta. I hennes värld verkar det bara existera manliga förövare och kvinnliga offer, inte individer som gör frivilliga avtal.
Ask vill internalisera en hård social och fysisk kontroll i samhällets medlemmar där de förväntas förakta skvallra nedlåtande om grannen som beter sig skämmigt.
Rykten ska kunna smitta och fortplanta sig så att anklagelserna från omvärlden skapar sådan ångest att efterlevande av normer blir ofrånkomligt. Skam är ett effektivt repressivt verktyg.
Jag har mött män i högt uppsatta positioner som har sålt sex, till kvinnor och till män. Flera av männen verkar inte skämmas för att prata och skriva om sin prostitution.
Till skillnad från kvinnor som säljer sex så är de tydligen inte alls rädda för att bli betraktade som offer som säljer sin värdighet. Det tyder på att samhällets så kallade omsorg om prostituerade kvinnor snarare är unken, skuldbeläggande moralism som stigmatiserar.
I vår kultur finns det en idé om att män vinner och kvinnor ger upp något när de har sex. Att kvinnor frivilligt kan välja att sälja sina kroppar betraktas som otänkbart eftersom sex ju är så heligt och speciellt för dem, något som de bara kan ge bort till särskilda personer som de har känslor för.
Att sälja sin kropp är ett missvisande begrepp; säljaren blir inte av med sin kropp. Detta hör samman med ett tankesystem där våldtagna kvinnor blir "förstörda för livet" och berövas sitt människovärde.
Det handlar om en syn på kvinnor som kärl för heder som kan reduceras.
Det leder till att kvinnor förväntas vara fyllda av skam och känna sig oåterkalleligt förstörda efter en våldtäkt. Den lagstiftning vi har nu leder till att kvinnor som sålt sex förväntas se på sig själva ungefär som våldtäktsoffer: Offer som blivit irreversibelt berövade en del av sin själ.
I vår posttraditionalistiska tid när religionen inte längre är samma viktiga socialiseringsagent som förr så förlitar vi oss i stället på medierna och staten när vi vill hämta värderingar om rätt och fel.
Jag tror att det är farligt att låta dem definiera hur vi bör leva när de skapar lagar och lagförslag endast för att ingjuta skamkänslor och godtycklig moral.
Forskning visar att genom att ta betalt för något som andra kvinnor gör gratis så får prostituerade kvinnor kontroll över situationen och undviker att hamna i beroendeställning. Den tyska kvinnorörelsen gick samman med sexarbetare just därför.
I Aftonbladets artikel om "Anna" som sålde sex till Sven-Otto Littorin står det att Anna mådde dåligt när hon sålde sex. Staten bör hjälpa dem som mår dåligt, men kanske inte blint förbjuda en typ av beteende som eventuellt kan generera dåligt mående.
Samhällets stigmatisering av prostitution ökar dessutom sannolikt risken att sexsäljare mår dåligt.
I Socialstyrelsens rapport Kännedom om prostitution framkommer starka indikationer på att andelen hallickar och traffickingoffer i Sverige har ökat sedan sexköpslagen trädde i kraft.
Alla som utför arbete säljer sin kropp. Varför ska sex betraktas som något heligt, upphöjt som måste hållas utanför arbetets domän med samhällets våldsapparat? Kriminalisering av brott utan offer är inget annat än motbjudande moralism. Straffen på köp av traffickingoffer bör höjas och sexköpslagen bör avskaffas.
Debatt är SVT:s sajt för samhällsdebatt. Det är platsen där de viktigaste och mest angelägna samhällsfrågorna diskuteras. Debattartiklar mejlas till debattartiklar@svt.se, och vi vill gärna ha ensamrätt.
SVT Play
