svt.se/opinion

Fredrik Hammarbäck om Littorinaffären:

"Oacceptabelt att en tidning styr den politiska utvecklingen"

Publicerad 20 juli 2010 - 11:30

Sveriges största tidning, Aftonbladet, lyckades under Almedalsveckan spela ett rackarns spel. Igen.

Sett i backspegeln kan vi konstatera att arbetsmarknadsministerns, Sven Otto Littorins, avgång förra onsdagen inte enbart hade med den vårdnadstvist som angavs vid den pressträff som ägde rum, utan bakom det plötsliga avhoppet fanns även andra orsaker - misstänkta sexköpsanklagelser.

Rädslan för ett mediedrev innehållandes illaluktande rubriker om ett av Moderaternas absoluta toppnamn blev så pass stor att ministern valde, eller bads, att packa väskan och lämna sin ministerpost då Aftonbladet konfronterade Littorin med sexköpsanklagelserna.

Att tidningen konfronterade ministern är i sig inget konstigt. Tvärtom, var det helt nödvändigt och rätt. Journalistens roll i en demokrati är att granska makten.

Det som är uppseendeväckande i detta fall är den dramaturgi som Aftonbladet under veckan valde att bygga upp kring vad man visste, hur saker och ting egentligen låg till. Det finns anledning att tro att tidningen utnyttjade sin ställning i syfte att sälja så många lösnummer som möjligt.

Så till dramaturgin. Lena Mellin, Aftonbladets ställföreträdande ansvarig utgivare, medverkade i SVT:s Debatt redan samma dag som ministerns avhopp tillkännagavs, utan att nämna något om de uppgifter tidningen då ruvade på.

När hon morgonen därpå intervjuades i SVT:s Gomorron Sverige avslöjade hon att det var uppgifter från Aftonbladet som skulle fått arbetsmarknadsministern att avgå.

Han skulle ha begått ett brott. Trycket mot Aftonbladet blev stort, intresset och nyfikenheten kring vad tidningen hade vetskap om blev enormt. "Till slut" valde tidningen att gå ut med uppgifterna om det påstådda sexköpet på lördagen.

Den nyfikenhet som Aftonbladet under veckan skapade kring vad man egentligen visste bidrog med stor sannolikhet till att tidningens försäljningssiffror lavinartat tog fart. Redaktionsledningen såg till att svenskarna blev tvungna att köpa en Aftonbladet för att kunna hålla sig riktigt uppdaterade.

Frågan är: Är det journalistiskt riktigt av en tidning att på detta sätt i en ministeraffär bygga upp en dramaturgi där man först inte säger något, sedan A, sedan B? Agerandet som vi fick bevittna från Aftonbladets sida under förra veckan känns uttänkt och fult.

"Littorinaffären" är bara det senaste tillfället då Aftonbladets ledning valt att överge sin journalistiska själ framför viljan att sälja. Jan Helins chefredaktörskap tycks präglas av uppmärksamhetsdesperation.

Att Sverigedemokraterna fick ett uppsving i opinionen under fjolåret har man att tacka Helin för som drog uppmärksamhet till både partiet och sin egen debattsida genom publiceringen av SD:s omtalade debattartikel.

Aftonbladet är Sveriges största tidning, vilket borde avspegla sig i ansvar. I stället aktualiserar man den konflikt som branschfolk menar finns på tidningarna mellan journalistik och försäljning. Man menar att den journalistiska moralen får vika undan för säljintresset.

Aftonbladets journalister, med Jan Helin och Lena Mellin i spetsen, verkar emellanåt tycka sig kunna åsidosätta sin journalistiska moral och utnyttja sin makt till att driva in pengar, även i de fall deras agerande riskerar att få politiska konsekvenser. Detta är osmakligt.

Aftonbladet och företrädare för Schibsted, Aftonbladets ägare, har varit kritiska till systemet med "publishers", att en person innehar både posten som chefredaktör, ansvarig utgivare och VD.

Man har menat att systemet leder till att journalistiken hotas då en och samma person ska se till intressen för både försäljningsavdelning och redaktion. Dock är det efter Aftonbladets hantering av "Littorinaffären" helt legitimt att ställa sig frågan huruvida det är på tidningar med publisher, exempelvis Dagens Nyheter och Dagens Industri, som journalistikens moral hotas, eller om det är på Aftonbladet.

Det finns all anledning att vara kritisk till varför Aftonbladet valde att bygga upp en stark dramaturgi kring "Littorinaffären". Att en tidning på detta sätt går in och styr den politiska utvecklingen är oacceptabelt.

Låt oss nu hoppas att tidningen lär av sina misstag, så vi slipper se fler politiska affärer styras av säljsugna kvällstidningsjournalister. Aftonbladet får inte göra det igen.

Fredrik Hammarbäck
Student och chefredaktör för Jönköpings studenttidning

Alternativ bild för flash innehåll.

Saknar du något i Debatten?

Alla är välkomna att skriva, och bedöms på samma sätt av vår redaktion. Din artikel ska ha max 4000 tecken, och vi vill självklart ha ensamrätt.

 
 
Redaktionen

Det här är Debatt

Debatt är SVT:s sajt för samhällsdebatt. Det är platsen där de viktigaste och mest angelägna samhällsfrågorna diskuteras. Debattartiklar mejlas till debattartiklar@svt.se, och vi vill gärna ha ensamrätt.

 

Följ oss överallt...

Följ oss i mediebruset. Vi finns på:

Alternativ bild för flash innehåll.
Frida i Ingen är vän med en fattig. Foto: Anders Hansson.

Ingen är vän med en fattig Programmet om Frida har berört er lyssnare. Hör hela här.

Senaste nyheterna
Rebecca Vinterbarn Elg. Foto: UR

Rebecca utmanar Strindberg I Hej litteraturen får Strindberg-skeptikern Rebecca Vinterbarn Elg möjlighet att ge författaren en ny chans.