Elin Grelsson, frilansskribent, inför Stockholm Pride:

"Den bisexuella kvinnan ständigt ifrågasatt"

Som tonåring kämpade jag för rätten till att vara mig själv bland glåpord, klotter på mitt skåp och snack bakom min rygg, medan jag förälskat kysste min flickvän som nyligen utkommen bisexuell.

Det fanns väldigt mycket som jag inte alls var medveten om då. Som att uppdelningen mellan hetero/homosexuell kräver att man tar ställning och väljer lag. Eller att HBT-rörelsen kan vara minst lika homogen och normativ som den heterosexuella världen.

Årets Pride-tema är makt. Jag misstänker att det kommer att handla mer om hur makt utövas mot HBT-rörelsen, än inom den. Det är synd.

För är det något som HBT-rörelsen verkligen är mogen för idag är det ett större ifrågasättande av de inre makthierarkierna.

Den identitetspolitiska HBT-rörelsen älskar att krama sönder begrepp som queer. I praktiken är man fortfarande fast i kategoriseringar. Att ligga med och älska människor av bägge kön är fortfarande något som HBT-världen har problem med.

Genom en kultur, pornografi och populärkultur som exploaterat kvinnors homosexuella praktiker krävs det en annan form av identitetspolitik för kvinnor som vill ligga med kvinnor än för män.

Medan mäns identitetspolitiska motstånd baseras på marginalisering, hat och rädsla, handlar det i större utsträckning för kvinnor om att bevisa sin sexualitets "äkthet". Där blir den bisexuella kvinnan ständigt ifrågasatt.

Det diskuteras ofta om inre hierarkier inom bögvärlden, men mindre om de stränga normer som råder i kvinnornas dito. Här står butchflatorna i toppen och längst ner de bisexuella kvinnor, som misstänkliggörs i och med att de även ligger med män.

Ännu värre om de också är feminina. Då är risken stor att de snarare hamnar i samma fack som Katy Perrys sommarhit om att kyssa en tjej för spänningens skull bakom ryggen på sin pojkvän, än att de har en reell sexuell läggning.

Även straighta tjejer är naturligtvis paria i sammanhanget. Ett flertal av mina vänner har blivit ifrågasatta, genom sin blotta närvaro, på flatklubbar. Jag har själv exkluderats ur sammanhang på basis av att jag ligger med män.

Jag har förståelse för marginaliserade gruppers behov av slutna rum, men inte sällan går det över i ett ständigt slutet sällskap som baseras på förakt för andra. Egna normer byggs upp, som är svåra att bryta ner.

En skärskådning av dessa exkluderande mekanismer och vilka uttryck som tillåts inom HBT-rörelsen vore ett välkommet inslag i en festival som säger sig välkomna alla. Är det verkligen så enkelt?

Elin Grelsson
Frilansskribent

• Tweet