Ulf Lundberg, fd lektor Pedagogen Göteborg och undervisningsråd Skolverket:

Vem styr bilden av skolan?

Nu har det hänt igen! Så fort vi står inför allmänna val eller det presenteras rapporter om Sveriges största arbetsplats - skolan - blir kommentarerna ofta förenklade klichéer som idag "Flumskolan"och igår "Pluggskolan". Ur politiskt synpunkt är det smart att idag säga att elever behöver mer och bättre kunskaper (Kunskapsskolan) och ordning och reda. Det kan alla hålla med om.

Men det är ingen analys av en så omfattande och varierad verksamhet som den svenska skolan utgör. Nya läroplaner, kursplaner, timplaner o.s.v. beskrivs givetvis som undermedel, medan det gamla systemet talas om i beklagande och negativ ton. Samma system som vid introduktionen också beskrevs som undermedel och lösningen på alla problem.

När forskare, Skolverket och kommunerna undersöker och utvärderar skolor blir ofta resultatet att det finns påfallande brister i skolorganisation, undervisningens innehåll och dess uppläggning. Dessa rapporter får sällan någon större genomslagskraft på enskilda skolor. Rektorer och skolansvariga i kommunerna har sällan tid eller lust att engagera sig i dessa brist-listor.

Övergripande utvecklingsarbete sker dock ändå på flera skolor men oftast p.g.a. att lärare och rektorer självmant och på grund av egen entusiasm och förändringsvilja griper sig an problem som de själva har uppmärksammat.

Ett helt annat sätt än slagord att närma sig frågan om hur en skola ska kunna lyckas förändra en skolkultur är att titta på hur skolor runt om i världen bär sig åt för att ge eleverna en bättre start i livet.

Att ur ett helhetsperspektiv se på vilka faktorer som är så framgångsrika att eleverna känner arbetsglädje och ges bättre utgångsläge både som individer och sociala varelser. Erfarenheter från olika delar av världen pekar mot samma håll när det gäller framgångsrika skolor oavsett om det gäller ett ghetto i Bronx, en skola i Sverige eller ett township i Sydafrika.

Docent Lennart Grosin vid Pedagogiska Institutionen i Stockholm har samlat på sig och identifierat vad som utmärker framgångsrika skolor i olika delar av världen. Grosins forskning av en mängd olika skolkulturer som har "lyckats" är följande:

• "ett tydligt och demokratiskt men kraftfullt ledarskap från rektors sida som framförallt inriktas på skolans kunskapsmål
  
• pedagogiskt ledarskap från rektors sida
  
• samarbete mellan lärare om mål och innehåll i undervisning och fostran
  
• höga förväntningar på eleverna med utgångspunkt i att alla är läraktiga samt att skolan och undervisningens kvalitet, inte elevernas bakgrund, är avgörande för deras resultat
  
• uppmuntran och belöning för bra arbete
  
• koncentration till ett begränsat antal teman under lektionerna
  
• interaktion mellan lärare och hela klassen en stor del av tiden samt individualisering där hänsyn tas till elevers ursprung och kunskapsnivå
  
• tydliga normer beträffande rättigheter och skyldigheter i det sociala umgänget i skolan
  
• ordning och reda samt bestämda men måttfulla sanktioner mot dåligt uppförande
  
• positiva relationer mellan lärare och elever som bygger på respekt och ömsesidigt förtroende
  
• lärare som förebilder och auktoriteter
  
• regelbunden utvärdering
  
• föräldramedverkan"

Dessa indikatorer för framgångsrika skolor är frapperande lik mina erfarenheter av "maskros-skolor" i Afrika och Asien d.v.s. skolor som lyckats mot alla odds. Skolor som kan fungera under omständigheter där grannskolorna uppvisar symtom på förfall. De sociala utgångspunkterna för eleverna är gemensamma för båda typerna av skolor: fattigdom, arbetslöshet, våld och brist på understöd från föräldrar och mycket påvra skolmiljöer.

Alla ovanstående faktorer förekom inte i alla "lyckade" skolor men tendensen är dock att flera av faktorerna samverkade i skolorna.

Jag har besökt en del av skolorna och det är ingen tvekan om att de inte har varit exponerade för några intryck från internationell forskning eller andra erfarenheter utifrån. Detta inte bara p.g.a. isolations-politik från omvärlden utan också att de överhuvudtaget har varit isolerade - också i sitt eget land. Ändå har alltså dessa skolor själva kommit fram till vad som fungerar i skolans värld.

Det ligger dock en fara i att tro att faktorerna ovan utgör en manual för hur skolor kan förändras i en politisk riktning. Faktorerna samverkar på olika sätt i skilda skolor och bygger mycket på ett speciellt engagemang hos rektorer och övrig personal.

En annan fara är att bara läsa dem som exempel på en återgång till lag och ordning ? ett reaktionärt synsätt. I dessa skolor finns fasta normer och uttalade visioner som bygger på ett demokratiskt förhållningssätt och ett djupt engagemang för eleverna och för skolan. Samt på förståelsen av att alla elever måste bli sedda och uppmärksammade.

Självklart är detta inte lätt att genomföra i en svensk skolvärld av nedskärningar och med allt fler elever med behov av särskilt stöd och stimulans. Att rektorerna dessutom ska vara inspirerande och starka pedagogiska ledare är med tanke på deras alltfler administrativa och ekonomiska uppgifter kanske en något from önskan.

Finns det behov av drastiska förändringar i den svenska skolan?

Finns det då ett behov av drastiska förändringar av den svenska skolan? I vissa internationella prov (t.ex. TIM) placerar sig den svenska skolan högt i flera ämnen. Men när det gäller de mera övergripande målsättningarna om trivsel för lärare och elever är det dåligt beställt. Åtminstone enligt Skolverket som genomförde sin första större nationella utvärdering med utgångspunkt i de nya läroplanerna, Lpo94 och Lpf94 - "Utvärdering av skolan avseende läroplanernas mål" (US98). Jag citerar från sammanfattningen av rapporten "Skolan inifrån" följande:

"Ett genomgående tema i såväl lärares som elevers berättelser handlar om maktlöshet och brist på inflytande. Såväl lärare som elever delar en stark önskan om ett egenaktivt, individualiserat lärande som de också tror skulle kunna vara möjligt att skapa inom skolans ram, men ingendera gruppen upplever att de själva har någon makt eller möjlighet att förverkliga den. Man uppfattar sig utsatt av beslut, bestämmelser, pålagor och uppdrag som andra bestämmer och som i praktiken hindrar egenaktiva processer."

Beskrivningen ovan är raka motsatsen till faktorerna som gäller för de framgångsrika skolorna. Hur kan det då komma sig att skolorna i Sverige inte själva gör något åt denna förfärande situation? Citatet ovan ger delvis svaret ? man är utsatt för beslut, bestämmelser osv som i praktiken hindrar utveckling på egna villkor.

Skolmyndigheten har tydligen idag tolkningsföreträde i den svenska skolan. När kommer skolorna själva ta över? När kommer rektorer och lärare börja från början och ställa frågan om hur skolan kan lyckas - mot alla odds?

Flumskola och att återvända till rötterna - Kunskapsskolan - är ingen analys av skolan och tar inte sin utgångspunkt från forskning. Snarare är det en förolämpning.

Ulf Lundberg, fd lektor Pedagogen Göteborg och fd undervisningsråd Skolverket

• Tweet