Mohammad Fazlhashemi, Professor i idéhistoria Umeå universitet

Burkaförbud kan gynna islamistisk extremism

Förra sommaren var den sudanesiska kvinnan Lubna al-Hussein på restaurang. Polisen grep henne. Hennes brott var att hon var "osedligt klädd"! Hon bar byxor. Enligt paragraf 152 i Sudans strafflag kan människor som klär sig "osedligt" straffas till böter och upp till 40 piskrapp. Lagen tillkom i början av 1990-talet efter islamisternas maktövertagande, med hänvisning till islam och landets traditioner.

I en majoritet av muslimska länder klär sig troende och praktiserande kvinnor i byxor utan att det uppfattas som osedligt. Byxförbud för kvinnor saknar stöd i islam, den enda förklaringen verkar vara den patriarkala kultur som av någon obegriplig anledning finner byxor för kvinnor osedligt.

Lubna överklagade domen och fallet väckte stor uppmärksamhet i omvärlden. Överklagandet ledde till att hon slapp spöstraffet men böterna på 500 sudanesiska pund, ca 1400 kronor, kvarstod. Lubna vägrade betala och för detta fängslades hon. Hennes motivering att inte betala bötessumman var att det här var en sjuk och felaktig lag som strider mot såväl islam som grundläggande mänskliga rättigheter.

I ett annat muslimskt land, Iran, trakasseras kvinnor för att de inte är klädda enligt den norm som staten har bestämt. De grips, döms till böter, fängslas och förnedras för sina klädval.

Historierna om kvinnor som bestraffas för sina klädval i muslimska länder har paralleller med den debatt som rasar i Europa. Efter att främlingsfientliga och islamfientliga partier i land efter land drivit förbud mot olika klädesplagg, tävlar partier i princip alla europeiska länder om att lägga fram populistiska, främlingsfientliga och inte sällan islamofobiska förslag, Sverige utgör inget undantag.
Den europeiska väljarkåren tycks bli allt mer intolerant. Man talar om franska, danska, belgiska, svenska eller andra värden när man ropar på förbud.

Jag är inte alls någon anhängare av burka eller nikab utan ser den som ett förkastligt plagg som inte minst omyndigförklarar kvinnan. Dessutom har burka och nikab lika litet stöd i islam som det sudanesiska byxförbudet.

Det centrala är dock synen på statens roll i fråga om vad människor kan välja för kläder. I diktaturer som Sudan och Iran och i demokratier som Frankrike och Belgien och kanske snart i ännu fler länder, tycks statsmakterna vara eniga om en sak, nämligen att det ligger i statens jurisdiktion att bestämma vilka kläder människor ska bära.

Det blir intressant att se om de förslag om förbud mot burka går igenom på fler platser i Europa och vilket straff de kvinnor som bryter mot lagen döms till. Spanien har brutit den trenden, men frågan är om fler länder vågar stå emot det populistiska trycket. En intressant fråga är om poliser i europeiska städer i likhet med sedlighetspoliserna i Sudan och Iran kommer att släpa kvinnor som anses vara fel klädda in i polisbilar och förnedra dem offentligt?
Och hur kommer Europadomstolen och Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter Thomas Hammarberg att agera i denna fråga? Det återstår att se.

En sak man inte får glömma bort i detta sammanhang är att ett burka- och nikabförbud ger vind i seglen för intoleranta och extremistiska islamistiska grupperingar. En ingrediens i deras retorik har alltid varit att den västerländska demokratin bara är ett spel för galleriet och att trots allt tal om individens fria val åsidosätts alla dessa frihetsideal när det gäller islam och muslimer.

Ett sådant exempel som man pekar på är det schweiziska minaretförbudet som infördes trots att det står i klar strid mot religionsfriheten i FN-deklaration om mänskliga rättigheter. Ett burkaförbud kommer att utnyttjas av dessa krafter för att tala om för människor i västerländska samhällen som bekänner sig till islam att allt tal om den individuella friheten glöms bort när det blir fråga om en muslimsk kvinnas val av kläder.

Man ska också komma ihåg att för dessa krafter är det inte inställningen till just burka och nikab som är viktig utan hur de kan utnyttja förbudet till att förstärka sina argument mot demokrati.
I en demokrati står det alla fritt att argumentera för sin sak och använda hederlig upplysning och bildning för att föra fram sin sak. Med hjälp av upplysning och bildning kan man ta udden av de extremistiska, främlingsfientliga och populistiska krafterna som finns på båda sidor av den här debatten.

Ett sådant debattklimat öppnar också för de kvinnor som väljer ett sådant klädesplagg att ta del av den andra sidans argument. Detta inte minst med tanke på att en övervägande majoritet bland muslimerna i Europa och i muslimska länder säger nej till burka och nikab.

Mohammad Fazlhashemi, Professor i idéhistoria, Umeå universitet

• Tweet