Elza Dunkels: Kändisarnas gnäll hotar demokratin

Ett antal kända bloggare har gått ut och berättat att de slutar blogga för att de är trötta på hatet som väller in i kommentarsfälten. Nu har det även hörts oroliga röster som säger att hatet på nätet är ett hot mot demokratin; att anonymiteten gör att mobbningen ökar vilket leder till att folk slutar blogga och att det hotar yttrandefriheten och i förlängningen demokratin.

Som jag ser det är det inte ett hot mot demokratin att Fredrik Virtanen slutar blogga. (Nu tar jag bara stackars Virtanen som ett exempel, han kanske i själva verket slutade blogga för att han var less efter flera år). Däremot är det ett hot mot demokratin om han gnäller om att han slutar blogga.

Vi har en tendens att lyssna på mediefolk och risken är stor att ropen på förbud får genomslag.

Om vi skulle lagstifta mot anonymitet på nätet, vilket är tveksamt om det fungerar rent tekniskt och praktiskt, innebär det att vi skyddar de starka på de svagas bekostnad.

Det här är nämligen en överklassdiskussion på flera plan. Dels är det en samhällelig överklass som har problem: mediefolk med inkomster och en arena att tala ifrån. Dels är det en global överklass som har problem: välnärda svenskar som kan uttrycka även kritiska tankar utan att riskera fängelse.

Det finns andra grupper som inte har en röst och som tack vare internet har fått en arena. Barn är en sån grupp, som inte har haft en röst i samhället men som plötsligt river upp svarta tidningsrubriker med sitt skrivande och bildskapande på nätet.

Ett exempel från världen utanför är alla som känner sig politiskt förföljda i sitt hemland och som kan använda internet för att söka kontakt med andra och offentliggöra sin situation.

Ett av problemen med debatter om hat och mobbning över nätet är att ämnet är omoget. Vi har inte haft problemen tillräckligt länge för att vi ska ha utvecklat mogna, genomtänkta tankar omkring detta.

Istället säger vi det första som dyker upp i huvudet: Men fy så hemskt! Ska det verkligen vara så här?

Och i och med det är debattnivån satt.

Man radar upp anekdoter och lyfter aldrig samtalet till en högre nivå.

På anekdotnivån finns egentligen inget mer att säga än: Men fy så hemskt! Ska det verkligen vara så här?

Självklart är varje övergrepp fel. Självklart ska varje hot polisanmälas. Det behöver vi knappt ens diskutera. Istället måste vi hjälpas åt att lyfta samtalet till en nivå där vi tänker på fler konsekvenser än bara en.

Innan vi skriker på förbud mot anonymitet måste vi fundera på vilka som vinner på möjligheten att vara anonym. Alla juridiska och etiska system innebär konflikter mellan olika gruppers rättssäkerhet och den här diskussionen är ett bra exempel på det.

Starka grupper med makt står mot svaga gruppers rättigheter att få lite mer makt.

Detta måste vi tänka på när vi diskuterar frågan; vi får inte ta risken att straffa marginaliserade grupper för att skydda de besuttna.

Om vi skyddar Lisa genom att lagstifta mot anonymitet så kan det innebära att Sofia inte kan berätta att hon får stryk hemma eller att Oskar inte kan berätta vilket helvete han har i skolan utan att riskera repressalier.

Så sitt ner och sluta gnälla!

Sluta blogga om du inte orkar. Det är trist men kanske nödvändigt.

Däremot hoppas jag att alla modiga personer som blottar sitt inre i sina bloggar orkar fortsätta, även om jag förstår att de kanske inte gör det. Alla som öppnar sig på detta sätt är föregångare och hjältar.

Linda Skugge har betytt ohyggligt mycket för många människor genom sitt bloggande. På det sättet har hon bidragit till samhällsutvecklingen. Hon och andra banar väg för en bättre värld där orättvisor och ojämlikhet kommer upp till ytan. Att hon ger upp hamnar däremot på det personliga planet.

Vi kan inte begära att enskilda personer ska orka dra ett tungt lass hur länge som helst. Vi får vara tacksamma för det de gjort. Men när de inte orkar längre så får de snällt sätta sig ner och sluta gnälla.

Elza Dunkels
forskare
institutionen för interaktiva medier och lärande
Umeå universitet

• Tweet