Downshifting - Ett lugn i tiden?
Publicerad 14 december 2007 - 15:29
Uppdaterad 19 december 2007 - 15:07
|
Dygnet nästan spricker av stress - men det gäller att skynda ännu mer, hinna ännu mer och jobba allt mer, och att hänga med. Men några har redan gjort uppror mot stress- och konsumtionssamhället.
Fredagsreportage artiklar 2007 |
-Jag vill ha tillgång till en personlig valfrihet som kan möta mina personliga behov, och jag vann kontrollen över mitt eget liv, säger Anna Laurin, som tidigare var vd för en reklambyrå, men som nu är PR-konsult i egen firma. Det kallas Downshifting. Frivillig enkelhet. Att växla ner. -Vi har valt lägga vår energi på vara hemma, leva ekologiskt och vi har det jättebra, säger Emanuel Hallklint, webbdesigner och som numera arbetar heltid. "Bara Ryska maffian" Det som nyss sågs som extremt börjar bli ett fenomen.Fler och längtar efter mer egen tid. Medan stress, stålar och slöseri är något som är på väg att bli ute, ja, rentav vulgärt. -Det var länge sen det var modernt att ha mycket pengar, de som har mest pengar är väl ryska maffian, då börjar man definiera det som är bra, fint, svårt få tag på som värdefullt istället, säger Henrik Mattson, framtidsanalytiker. -Det är inte progg utan mycket mer tanke, man är tvingad att förstå att det är jag själv som bestämmer vad jag ska köpa, hur jag ska leva, bestämma och ta ansvar, menar Henrik. -Jag tror det kommer ett paradigmskifte, att vi omvärderar vad gör oss lyckliga. Nu har vi provat det här med vara hysteriska ett tag, säger Emanuell. Bara för välbeställda? Men den främsta kritiken mot downshifting är denna: att detta att växla ner är en lyx för de redan välbeställda, medan de flesta av oss faktiskt behöver alla pengar vi kan dra in. -Alla kan ju konsumera mindre, och därigenom göra behovet av en stor kassa mindre, jag tror att de som kan gå i bräschen för detta är besuttna på något sätt, säger Anna Laurin. Så vad är då årets julklapp, för dom som hänger med i tiden? Henrik Mattson: -Ett leende, eller en kram. Det låter så fånigt och fjantigt men går man ut på stan här i Stockholm så förstår man att vi behöver många leenden och kramar. Det är ju det det handlar om. Att få oss att må bra. |