1880-talets Uppsala i ny bok
Publicerad 9 april 2009 - 16:47
Uppdaterad 14 april 2009 - 10:25
|
Det glada studentlivet i Uppsala bestod inte bara av studier och nationsliv utan också av flitigt umgänge med prostituerade. Författaren och Uppsalabon Ola Larsmo berättar om det ingen vill tala högt om, i sin nya bok - "Jag vill inte tjäna".
Fredagsreportage artiklar 2009 |
Handlingen utspelar sig i 1880-talets Uppsala. Den nyutexaminerade läkaren Stig Ekeberg har fått i uppgift att besiktiga stadens prostituerade för att förhindra spridning av könssjukdomar. ABC har träffat författaren, som läser delar ur sin bok. -På 1800-talet låg stadsläkarens mottagning i det Ekermanska huset, dit gick prostituerade till besiktning för att undersöka att de inte spred dödliga sjukdomar, till akademiker och andra högreståndspersoner, läser Ola Larsmo. Gällde endast kvinnorna Det var bara kvinnorna som kallades till besiktning, trots att en stor del av Uppsalas manliga befolkning också hade syfilis eller gonorré. -Akademiska sjukhuset här i Uppsala var på sin tid ett av Europas modernaste sjukhus och en hel våning var avsatt till syfilispatienter så det säger en del om hur det såg ut, berättar Ola Larsmo. Idén till boken fick Ola Larsmo när han hittade stadsläkarens gamla besiktingsprotokoll. "Flickorna maldes ner" Där kan man läsa om de prostituerades bakgrund, vilka sjukdomar de fått och om de tvångsremitterats till Kurhuset. Nästan alla protokoll avslutas med ordet död. -Det rörde sig om hundratals flickor som gick under en efter en - de blev sällan äldre än 35 år. De drogs in till stan och maldes ner i som en slaktmaskin. Deras öde tyckte jag var värt att berätta, men också stadsläkarens historia hur han kände inför att administrera den här slakten på människor. Den tidens slum låg ute i Svartbäcken. Där bodde flickorna under fattiga omständigheter. Såg det som sin rätt Kunderna var främst studenter och akademiker som enligt Ola Larsmo såg det som sin rättighet att lösa sina sexuella behov genom att gå till prostituerade. -Läser man memoarer av personer som studerat här kan man läsa om de vilda ungdomsåren i ett slags försonande ljus - men man nämner inte att verksamheten förstörde unga kvinnor. På ett plan handlar den här boken om det man inte vill se i sin samtid. Jag hoppas att boken kan få oss att fundera över vad det är vi inte vill se i dag. |