Ängsö - "en perla i skärgården"

Ett gediget firande över hela landet blir det på nationalparkernas dag på söndag. Då är det precis hundra år sedan vi och hela Europa fick vår första nationalpark.

Ängsö är en liten ö utanför Norrtälje. Här finns inga fritidshus. Det är en ö som skiljer sig markant från omgivande öar. Att kliva iland är som att kliva rakt in i skärgårdsdrömmen. Här finns Rönnerdal och röda stugor, lundar och blomstrande ängar.

Grönbete och vackert precis överallt
Den allra bästa tiden på Ängsö är precis nu, när det fullkomligt sprutar blommor ur backen. Under Kristi Himmelsfärd och pingsthelgen brukar det vara nästintill folkvandring ut hit.

Och så lär det också bli på söndag, när nationalparkerna i Sverige fyller 100 år.

Europas första nationalpark
Det var den kände polarfararen Nordenskiöld som lanserade idén att skydda storslagna naturområden som nationalparker efter att ha inspirerats av världens första nationalpark, det magnifika Yellowstone i USA.

1909 fick vi våra nio första nationalparker och den allra första var just Ängsö, "en perla i skärgården" som vetenskapen skrev, som fick lagstadgat skydd som landets och hela Europas första nationalpark.

Men det var ungefär det sämsta som kunde hända, visade det sig.

Med räfsa och lie
Ängsö blev nationalpark - och så följde den stora vanvårdens tid. Ängsö blev nationalpark framför allt för sina vackra ängar och lövbackars skull, alltså av estetiska skäl.

Men på den tiden förstod man inte brukandets betydelse. Botaniker bannlyste all form av skötsel eftersom man trodde att blomsterängar var en naturlig vegetationstyp. Varpå ön växte igen.

Först på fyrtiotalet förstod man sambandet mellan skötsel och blomsterprakt och efter decenniers sågande och röjande har Ängsö återuppstått i sin forna prakt. Ön sköts nu på strikt gammaldags vis, med räfsa och lie.

Bebodd sedan 1700-talet
Tusentals besökare kommer varje vår för att njuta av det ålderdomliga odlingslandskapet. Nu växer här bortåt 600 orkidéer, som en naturvårdens triumf. På söndag lär det bli trångt runt snöret - då firas 100-årsjubileet med pompa och ståt.

Från början var Ängsö två öar. På medeltiden stod Östersjöns vatten cirka tre meter högre än i dag, Ängsöarna är en egen liten skärgård. Folk kom hit och skar vass, men med tiden blev vassen till gräsmarker i takt med att vattnet sjönk undan. På 1700-talet fick ön sin första fastboende torpare som först mot slutet av 1700-talet kunde gå torrskodd.

Adam och Eva-ängen
Här finns alla blommorna som det moderna jordbruket och nerlagda jordbruk nästan lyckats förinta. Adam och Eva-ängen har sina regelbundna besökare varje år, men man måste till och med sätta upp snören för att hålla ivriga naturfotografer på håll. Adam och Eva står som artnamn för alla - men vem är vem?

En räkning för några år sen gav vid handen att här står cirka 1-500 exemplar. Ängen röjdes fram på sextiotalet, då när den var övervuxen med sly räknade man till runt 50 Adam och Eva på ängen. Numera slår man ängen varje sommar.

"En perla i skärgården"
På Långängen blommar majvivan, en annan av öns rariteter och sevärdheter. Den var en gång vanlig på kustängarna i Roslagen som försvann när ängarna växte igen. Kungsängliljan, Upplands landskapsblomma, är däremot en nykomling och kom hit på 80-talet - en blomma som också måste skyddas med snöre.

Ekarna grönskar, det är bara askarna som fortfarande är kala och nakna och det luktar lök - ramslöken som brer ut sig i Norrviken.

Sommartid ligger segelbåtarna tätt i vikarna runt ön. Hit kommer man för att avnjuta ön, dess överdådiga blomstring, det säregna landskapet, den ålderdomliga känslan. Det finns gott om beskrivningar i närmast religiösa ordalag, från besökare som liknat Ängsö vid paradiset, som ett grönskande kyrkorum, "en perla i skärgården".

Gården
Det gamla torpet är från tidigt 1800-tal. Här bor i dag tillsynsmannen och gästande forskare hyses in i uthusen. Vid ett besök på Adamstorpet ser man resterna efter ett hårt liv i skärgården.

En mörk och dyster plats, som passande inramning till den tragedi som drabbade de boende. Carolina och Adam Michelsson bodde här med tre barn och hon blev ensam kvar.

I många hundra år nyttjades ön som slåtterholme att ta hö och annat djurfoder från.

Ängsön har varit hävdad sedan medeltiden och ängslandskapet är vuxet fram från och med runt förra sekelskiftet. Redan då var ön ett omtyckt utflyktsmål bland de besuttna som kunde ägna sig åt sådana nöjen.

• Tweet