Dilsa Demirbag-Sten blickar ut och deltar i debatten.

Den kompromisslösa debattören

Debattören och författaren Dilsa Demirbag-Sten är aktuell med boken Fosterland som utspelar sig i Flogsta utanför Uppsala.

Förbud och våld präglade uppväxten vilket har gjort Dilsa Demirbag-Sten till en ytterst liberal och kompromisslös debattör.

För 35 år sedan lämnade hon, tillsammans med syskon och mamma, den kurdiska delen av Turkiet. På Arlanda väntade pappa och ett nytt liv i miljonprogrammet i Flogsta.

Bortförlovades som 14-åring
-Det var en enorm kontrast att ha rinnande vatten, kylskåp och att få gå i skolan. Vi kom till ett Sverige där integration fortfarande var möjligt. Staten hade knappt någon inblandning men det var mycket lättare att integreras än vad det är idag 2010, säger Dilsa Demirbag-Sten.

Pappan var benhård ateist men djupt troende kommunist. Mamman mer traditionell. Som 14-åring bortförlovades Dilsa men hon vägrade att låta sig giftas bort. Var modet att säga nej kom ifrån vet hon inte.

-Jag kan inte sätta fingret på det. Men jag vet att det hjälpte till att några vuxna personer uttryckte ett visst tvivel och undran över mina föräldrars beslut. Det är sådan jag vill vara, en vuxen röst som uttrycker kritik och tvivel.

Mod är hennes signum och hon har gjort sig känd som en frispråkig och liberal debattör. Hon provocerar och gillar att vara en retsticka.

-Jag tycker inte att det finns något egenvärde i att hålla med om man inte gör det. Reaktionerna säger en del om samhällsklimatet.

Kritik mot hederskultur och islamister
Hennes omilda kritik mot hederskultur och islamister bottnar i att hon vill låta de tysta invandrarkvinnorna få komma till tals, de som annars är tysta.

-Det är som att hela samhällsfreden vilar på deras tystnad. Det är ett enormt skuldbeläggande mot dessa kvinnor att "så länge du är tyst har du ett värde men om du talar slänger vi in dig i ett hörn, motarbetar dig och kallar dig för islamofob eller rasist".

Efter ett antal böcker, föreläsningar och debattartiklar ser hon fram emot att få varva ned.

-Jag vill kunna ta det lite lugnt. Känna att det är okej att inte alltid springa så hårt utan i stället andas ut, att det ordnar sig, avslutar den kompromisslösa debattören Dilsa Demirbagg-Sten.

• Tweet