|
|
Högre temperatur ger mer vattenånga, som är en mycket viktig växthusgas. Men samtidigt skapar vattenångan ökade förutsättningar för att det skall bildas moln som stänger ute solenergi. | Foto: Kjell Gustafsson, SVT
|
Växthuseffekt, Väder & Klimat
- introduktion
Publicerad 30 september 2005 - 09:31
Uppdaterad 6 oktober 2005 - 14:44
|
"Om man fördubblar mängden koldioxid i atmosfären så stiger den genomsnittliga temperaturen med 5,7 grader" (Svante Arrhenius, 1896). Redan i slutet av 1800-talet förstod vetenskapen att växthusgaserna var en väsentlig del i förutsättningarna för liv på jorden. Utan växthusgaserna skulle det vara så kallt att liv som vi känner det idag inte skulle vara möjligt. Jorden skulle hålla en snittemperatur på -18 eller lägre. Jorden skulle vara en till största delen vara täckt av snö och is. Det är tack vare (en lagom mängd) växthusgaser som vi har en snittemperatur på +15 på jorden. Mer växthusgaser och det blir varmare, mindre växthusgaser och det blir kallare. Så långt i teorin. Men det blir snabbt mer komplicerat när man börjar fråga sig var det blir varmare eller kallare och hur förändringen påverkar nederbördsmönster, temperaturextremer, vindar och moln. Detta är faktorer som i sin tur återverkar på förändringar i temperatur. Högre temperatur ger mer vattenånga - som är en mycket viktig växthusgas. Men samtidigt skapar vattenångan ökade förutsättningar för att det skall bildas moln, moln som stänger ute solenergi och på så sätt bidrar till avkylning! I alla fall om molnen förekommer dagtid, nattetid ser de istället till att bevara värmen. Och ännu mer komplicerat blir det när man lägger till att förändringarna i temperatur, nederbörd och vädermönster påverkar ekosystem. Och att dessa ekosystem (växter, djur) också påverkar temperatur, nederbörd och vädermönster mm. Stora delar av naturen är återkopplad. Somliga faktorer påverkar bara lite, andra väldigt mycket. En del förstärker varandra, andra bromsar. En del reagerar omedelbart, andra med tiotals eller hundratals års fördröjning (tex havsströmmar och glaciärer). Svante Arrhenius hade både rätt och fel. Med en fördubblad halt av koldioxid ökar den genomsnittliga temperaturen med ca 3,5 grader (såvitt vi kan räkna idag). Det var rätt så nära och bra räknat. Vad han inte kunde förutse var den enorma utvecklingen av utsläpp som skulle komma att ske. När han räknade utsläpp av koldioxid i slutet av 1800-talet så konstaterade han att det skulle ta omkring tretusen år att fördubbla halten koldioxid. Idag, hundra år senare, har vi redan ökat halten med 30% och inom ytterligare 50-100 år har vi troligen genomfört fördubblingen. Det här kommer att påverka naturen, alla människor och alla ekosystem på hela jorden under överskådlig tid. Hur det går beror på hur vi människor hanterar de samhälleliga, ekonomiska, tekniska, sociala och energirelaterade frågor som ligger till grund för, och påverkas av, klimatförändringar. Martin Hedberg |