Förra årets fredspristagare Wangari Maathai får sitt pris i Oslo.

Nobels fredspris de senaste 30 åren

Nobels fredspris har delats ut av det norska Stortinget sedan 1901. Alfred Nobel ville att fredspriset skulle ges till den som gjort mest för "folket förbrödrande, och avskaffande eller minskning av stående arméer".

Enligt Nobels testamente skulle fyra pris delas ut inom områdena fysik, kemi, medicin eller fysiologi samt litteratur. Dessa pris skulle utdelas av Vetenskapsakademien, Karolinska Institutet respektive Svenska Akademien.

Dessutom skulle ett fredspris delas ut, men till skillnad från de fyra andra prisen kan fredspriset tilldelas antingen till en enskild person eller till en hel organisation.

Vid Alfred Nobels död var Norge fortfarande i union med Sverige, och det var hans önskan att fredspriset skulle delas ut av det norska Stortinget. Det var dock väldigt kontroversiellt, eftersom unionens framtid var väldigt osäker. Enligt en teori "gav" Nobel fredspriset till norrmännen för att de skulle vilja vara kvar i unionen.

De senaste årens fredspristagare
2004 Wangari Maathai, Kenya, för sitt bidrag till hållbar utveckling, demokrati och fred.
2003 Shirin Ebadi, Iran, för kampen för mänskliga rättigheter och demokrati, särskilt för kvinnor och barn, i Iran i synnerhet och i den muslimska världen i stort.
2002 Jimmy Carter, USA, för årtionden av arbete för fredliga lösningar på internationella konflikter.
2001 Kofi Annan, Ghana och Förenta Nationerna, för arbete för en bättre organiserad och fredligare värld.
2000 Kim Dae-jung, Sydkorea, för arbetet för demokrati och mänskliga rättigheter i Ostasien i stort och för fred och återförening med ärkefienden Nordkorea i synnerhet.
1999 Läkare utan gränser (MSF), för erkännandet av organisationens humanitära arbete som bedrivits i pionjäranda på flera kontinenter.
1998 John Hume och David Trimble, Nordirland, för sina ansträngningar för att nå en fredlig lösning på konflikten i Nordirland.
1997 Jody Williams, USA och den internationella rörelsen för ett förbud mot landminor (ICBL) för arbetet för ett förbud mot landminor.
1996 Carlos Filipe Ximenes Belo och José Ramos-Horta, Östtimor, för arbetet för en rimlig och rättvis fredslösning på konflikten i Östtimor.
1995 Joseph Rotblat, Storbritannien och Pugwash-rörelsen, för sin kamp för att förringa betydelsen av kärnvapen i internationell politik.
1994 Yasser Arafat, Palestina, Shimon Peres och Yitzhak Rabin, Israel för sina ansträngningar för att skapa fred i Mellanöstern.
1993 Nelson Mandela och F W de Klerk, Sydafrika, för avskaffandet av apartheidsystemet i Sydafrika.
1992 Rigobeta Menchu, Guatemala, för arbete för mänskliga rättigheter, särskilt när det gäller inhemska folkslag.
1991 Aung San Suu Kyi, Burma, oppositionsledare som fört en kamp för demokrati och mänskliga rättigheter i hemlandet.
1990 Michail Gorbatjov, Sovjetunionen, för sitt bidrag till att få slut på det kalla kriget mellan Nato och Warzawapakten.
1989 Dalai lama, religiös och politisk ledare i Tibet, för att han i sin kamp vägrar använda våld.
1988 FN:s fredsbevarande styrkor, för arbete i krigshärjade länder.
1987 Oscar Arias Sanchez, Costa Rica, för initiativet till fredsförhandlingar i Centralamerika.
1986 Elie Wiesel, USA, för sin kamp mot förtryck och mänskliga rättigheter.
1985 Läkare mot kärnvapen, för sitt arbete med att sprida kunskap om konsekvenserna av ett kärnvapenkrig och för sin betydelsefulla roll som kontaktlänk mellan Öst och Väst.
1984 Desmond Tutu, Sydafrika, för kampen för att frigöra Sydafrika från apartheidsystemet.
1983 Lech Walesa, Polen, för att han i egenskap av ledare för fackföreningsrörelsen Solidaritet fört en kamp för demokrati och mänskliga rättigheter i Polen.

1982 Alva Myrdal, Sverige och Alfonso Garcia Robles, Mexiko, bland annat för arbetet för nedrustning och diplomati. 

1981 FN:s flyktingkommissariat, UNHCR, för sitt humanitära arbete för världens flyktingar.
1980 Adolfo Pérez Esquivel, Argentina, för kampen för mänskliga rättigheter.
1979 Moder Teresa, Indien, för sina insatser för fattiga människor i Calcutta.
1978 Anwar Sadat Egypten och Menachem Begin, Israel, för att de utarbetade fredsvatalet mellan Egypten och Israel.
1977 Amnesty International, för sitt arbete med att bland annat skydda samvetsfångar och motverka tortyr och dödstraff.
1976 Mairead Corrigan och Betty Williams, Nordirland, för grundandet av den nord-irländska fredsrörelsen.

Ytterligare fyra svenskar har fått Nobels fredspris

1961 Dag Hammarskjöld (postumt), för arbetet som FN:s generalsekreterare. 

1930 Nathan Söderblom, för arbetet som ärkebiskop och ledare för den ekumeniska rörelsen. 

1921 Hjalmar Branting (delade priset med Christian Lange, Norge), för arbetet som Sveriges delegat i Nationernas Förbund. 

1908 Klas Pontus Arnoldson (delade priset med Fredrik Bajer, Danmark), för grundandet av Svenska freds- och skiljedomsföreningen.

• Tweet